måndag 28 november 2016

Färdighängt

Nu har vi nog hängt klart på den där klippkanten, eller vad säger ni?
En liten cliffhanger som liksom aldrig kom fram i ljuset. Anledningen till det är att den ändrat karaktär och att den inte blivit klar förrän idag.
Vi siktade på en stuga vid havet. Det bidde... en villa.
Nej, vi ska inte flytta.
Förvirrat? Ja, det förstår jag.

Vi tar det från början. Många år har vi varit stugsugna, jag och Silverräven. Projektsugna är vi alltid och just hus tilltalar oss. Sen är vi lite fega (läs mycket fega) och vågar inte äventyra vår ekonomi. Sen är vi minst sagt ombytliga i fråga om location.
Så... vi började väl på allvar titta på stuga 2008 tror jag, eller är det ännu längre sen? Jag minns inte riktigt, det har varit många turer. Men, då för 8 år sen var vi i alla fall på visning av två heta objekt, inte så långt ifrån varandra. Ett av dom la vi nog till och med bud på, men ångrade oss. Vi fick kalla fötter om huruvida platsen var den rätta. Det hela slutade med att vi köpte husvagn istället.
Sen har vi funderat på stuga vid en insjö, i ett stugområde som skulle styckas upp och säljas. Vi har varit inne på det projektet vid minst två olika tillfällen. Gått runt och tittat på de olika stugorna och inte kunnat välja.  Och var det inte lite fel med en insjö och många stuggrannar i närheten? Vi fick kalla fötter.
Vi funderade på att köpa ett hus, renovera det och sen sälja. En dipp på mitt jobb satte igång tankar på att jag skulle ta tjänstledigt och bli husrenoverare istället. Vi la bud på ett hus i vår stad. De vi budade mot (ett par kompisars kompisar) var mer i behov av ett hus än vi var av ett projekt och jag började dessutom inse att det är svårt att renovera själv som ryggklen kvinna. Vi fick kalla fötter och drog tillbaka vårt bud.
Sen var vi nog lugna ett tag. Vi körde runt med husvagnen och sen började vi orientera. I samma veva renoverade vi halva huset och byggde ut och blev rent ut sagt jäkligt vidbrända på att skruva gipsplattor och doppa penslar i målarfärg.
Vi har spånat på idén om att köpa hus i fjällen. Otaliga timmar har vi hängt på Hemnet och Blocket och drömt och räknat lite. Det har alltid slutat med att vi insett att det är för långt iväg och för dyrt.
När jag fyllde 40 skrev jag en önskelista som innehöll "en liten fin sommarstuga på Hallandsåsen". Lite på skämt, lite på allvar.
När jag var arbetslös för två år sen började tankarna fara runt i huvudena igen. Lite hyresfastigheter kanske? Tanken hade vi snuddat vid tidigare, men inte mer än så. Nu träffade jag en pappa i klubben som har en fastighetsföretag med sin fru. Han kom med goda råd och vi började smida planer på Nipes Fastigheter. Vi var på väg att titta på en hyresfastighet, men vad tror ni hände? Jag fick kalla fötter - igen. Det var hiskeligt vad mycket pengar vi var tvungna att hosta upp. Det var det där med att äventyra vår ekonomi. Vi var helt enkelt inte tillräckligt modiga nu heller. Jag fick sen jobb och idén lades i träda. Igen.
I somras när vi sprang tävling vid havet (ja, den där dagen då vi hade fått körförbud på bilen och skulle ge oss av mot Tyskland på natten och jag fick migrän och jäklar vilken dag det var egentligen!!) så började tanken på en stuga vid havet ta fart igen.
Sen i september hittade jag ett riktigt intressant objekt igen. Vi bokade in oss på en visning och där var vi minsann inte ensamma. Sisådär 350 meter från havet och 20 minuter hemifrån. Perfekt att göra iordning, häcka där ibland och hyra ut till turister ibland. Rätt pris också. Budgivningen drog igång och vi var många som ville ha det. Priset steg över vår gräns och vi drog oss ur. Det gjorde några andra också och helt plötsligt började budgivningen om. Vi hängde på. Vi sträckte oss lite över vår gräns och fick högsta budet! Kontrakt skulle skrivas efter helgen. Vi åkte till Västkusten över helgen och i bilen smiddes planer.  Jag möblerade i tankarna och vi pratade tapeter och fasadfärg. Då ringer telefonen och mäklaren meddelar att ytterligare ett bud ramlat in. Luften gick ur oss. Nej, nu la vi ner, inte ännu mer över gränsen. Upp med telefonen och in på Hemnet. Nämen, där hade ramlat in ett nytt objekt, på Listerlandet. Det såg fint ut. En rekning i området veckan innan visning stärkte oss. Det här blir bra! På visningen var allting allt annat än bra. Baksidan vette mot en skräpig bondgård, gäststugan på tomten var i mycket sämre skick än beskrivet, rummen var små. Ja, hela huset var faktiskt inte alls i det skicket som bilderna och beskrivningen sa att det skulle vara. Dessutom hade en budgivning redan trissat upp priset långt över vår gräns. Skit samma egentligen, för vi hade redan börja snegla på ytterligare ett objekt. Det här var redan renoverat. Litet men såg väldigt fint ut. Vi åkte på visningen och herrejeflar vad fint det var. Blixtförälskade egentligen, men även luttrade. Tomten för liten och lite för gammalt i grunden trots att det var fint renoverat. På sikt ganska dyra kostnader i form av nytt avlopp mm.
Nu insåg vi att de summorna vi rörde oss i skulle motsvara att bygga själva. Nu dammsög vi istället Hemnet på byggbara tomter. Hittade en bara 300 m från en väldigt fin strand på Listerlandet. Oj, vad många planlösningar på fritidshus jag har googlat denna hösten. Det var ungefär vid den här tiden som jag skrev inlägget om vår cliffhanger.
Sen, ja, sen kom vi av oss lite. Vi hade lite annat på veckorna  och hann inte tänka klart på idén riktigt. Det är ju ingen brådska heller så det gjorde inte så mycket. Men en stuga vid havet, där har tanken landat i alla fall.
Då, då kommer det ett tillfälle för bra för att ignorera. Ett par kompisar äger en villa som de en gång bott i men som de nu hyr ut. I en liten by vid havet. Det är inte precis vid havet, men havsnära. En vanlig ordinär villa byggd tidigt 90-tal. De vill sälja och slippa ha två hus. De ville bli av med ett projekt de inte har nåt intresse av. Vi ville ha ett projekt som intresserar oss. Tja, vad hände? Vi fick kalla fötter? Nä, faktiskt inte. Idag har vi varit på banken och skrivit färdigt alla papper och fått nyckeln. Hyresgästen som bodde där innan bor kvar. Vi har ett projekt fast ändå inte. Vi kommer inte göra så mycket med det än i alla fall. Planer finns ju, självklart. Men just nu, bara vara hyresvärdar. Det var ju en märklig vändning på en stugjakt, eller hur? Tja. Jag håller med. Outgrundliga äro ibland team Nipes vägar.

söndag 20 november 2016

Plötsligt händer det

Köpte en cykeljacka för snart ett år sen. Eftersom  jag var rätt kräsen på framförallt antalet fickor så var det inte många modeller som föll i god jord. Den modellen jag ville ha fanns inte i min storlek för dam, så jag beställde en herrmodell istället.
Självklart passade inte den runt höften...
Först tänkte jag skicka tillbaka, men det blev aldrig av. Sen tänkte jag bli mindre om höften, men det blev inte heller av, tyvärr.  Till sist kom jag på den briljanta idén att sy om den. Det blev... inte heller av.
Så jäkla ovärt att köpa en jacka och sen inte använda den.
Nu innan semestern hade jag lite flow och fick faktiskt tummen ur att börja. Snodde helt enkelt ett av reflexbanden på en av Pillerills för små västar och satte saxen i jackan. Hann inte klart innan vi drog till solen. Efter det blev sybordet belamrat av ett Skruttafisprojekt.
Idag, äntligen, återfann jag flowet. Flyttade varligt men bestämt på hennes projekt och sydde klart.
Nöjd? Jo vars. Det håller inte för en skarpare granskning av en syfröken, men det duger för mig. Att få runt jacka runt höften och kunna börja använda den, det målet är uppfyllt.
Nu ska jag ut i halvstormen och inviga den.

lördag 19 november 2016

Taggig

Veckan som varit har varit taggig. Nej, JAG har varit taggig. Sur och tvär och oinspirerad på jobbet. Fritiden har varit skoj, men har känt mig arg på dagtid.
Kollegan har känt samma sak så det är nog nåt i kaffet.
Vi vänder blad och hoppas på bättre lycka nästa vecka.

lördag 12 november 2016

Solen tur och retur

Vi drog till Teneriffa på höstlovet. En helt vanligt, helt j-vla underbar chartertripp till solen. Det ska inte underskattas när ledan och höstmörkret tynger själen. Mycket välbehövligt att tanka lite sol och bad. Just bad har det varit för lite i mitt liv ett tag nu. Förra sommaren var det för kallt för bad utomhus och denna sommaren var vi i Schweiz när det var badväder här i Sverige.




Men what goes up must come down och fallet ner i verkligheten i onsdags var inte nådigt. Från sol, drinkar och härliga morgonpromenader och träningspass - till snö, kyla, automatkaffe och en kontorsstol. Fy fan. Jag är inte bra på att ta svackan som kommer direkt efter en resa. Jag mår skit i några dagar, helt enkelt. I dag är väl första dagen jag inte intensivt velat rymma från allt.

Öresundsbron är vacker i alla väderlekar, men inte mitt i natten när det blåser halv storm och det är snöblandat regn och jag är på väg hem från semestern...

Men Teneriffa... en turistfälla och så, men så fint om man letar sig bort från Playa de las Americas.  Vi tog en dag med hyrbil och körde förbi Teide, ner i pinjeskogen och bort till Teno och Masca. Just Teno och fyren sket sig big time, eftersom vägen var stängd. En googling berättade att vägen var avstängd i tre år för reparation, men öppnades igen för inte så länge sen. Bara en kort tid efter öppnandet rasade en bit av vägen och den fick stängas igen. Jahapp, liksom.

Hur som helst. Där i den hörnan av ön är det gudomligt vackert och dramatiskt med höga berg och slingrade vägar. Vi tyckte att Schweiz var serpentinvägarnas kung, men frågan är om inte Teneriffa har kronan på huvudet? Hisnande och jag var glad att jag inte körde, eftersom jag fick blunda lite ibland.
 

söndag 6 november 2016

Jobb

Vi har att göra här hemma. Alla löven gav upp nästan samtidigt i år, åtminstone lönnarna och bokarna. Tjoff, så låg allt på marken. Nu väntar jag lite hoppfullt på en höststorm eller två, så brukar åtminstone hälften försvinna.


Vi krattade i alla fall fram vägen

Oftast älskar jag mina träd som står på tomten. De ger fin skugga och är allmänt vackra året om. Men när de fäller, nja, då funderar jag på om inte asfalt är rätt fint också.

torsdag 3 november 2016

Vi bråkar lite

Min kropp och jag är lite ovänner. Den gillade inte alls att springa tävling förra söndagen. Ena foten verkade totalt sur på mig och ryggen - ja den gav mig långfingret.
Fan, vad jag är trött på detta just nu.
Okej, jag borde nog vetat bättre än att lubba på som en galning, när det var så mycket hård stig och jag hade tunna spikdubbskor. Men ändå? En liten sketen tävling kunde den väl offrat sig lite för?

Nä. Jag ska inte vara sån. Bråka är dumt, och föder ingen framgång direkt.

Med hopp om att jag inte jinxar nåt nu, så kan jag säga så mycket att jag har en plan. En plan på att få ihop kropp och knopp igen. Att jag med tiden ska kunna göra allt det där min hjärna vill. Utan att få ont i ryggen, utan att det ska vara så stelt överallt.
Kosten är en viktig del, det vet jag ju, men oj vad svårt att ta till sig i vardagen.
Träningen, den kommer sakta  men säkert igång igen.
Planen framåt involverar ett flytbälte, ett par rullskidor och mina Salomon Fellraiser.

måndag 31 oktober 2016

En av två

Vi köpte två pumpor till Skruttafisan. Den ena har hon fått tid att fixa till. Den andra står svalt i väntan på inspiration och tid att karva.

En Spindelmannen blev det av den första. Klart godkänd tycker jag.

onsdag 26 oktober 2016

Gå på pumpen

I helgen körde vi till Listerlandet i ösregnet och hämtade hem husvagnen. En ynka natt utnyttjade vi den på eftersäsong detta året. Vi är inga säsongsliggare alls, helt klart.

På vägen dit körde vi omvägen om en gård där man kan köpa grönsaker i en holk ute vid vägen. Den var stängd för säsongen tyvärr. En bit därifrån ser vi nåt orange ute på fältet. Vad är det? Pumpor trodde jag och sen svängde vi runt hörnan och konstaterade att det var det garanterat. En hel gårdsplan fylld av pumpor i olika storlekar och modeller. En postlåda att lägga pengar i och ett swishnummer. Det behöver inte vara svårare än så.
Långt ute på åkern syns pumpodlingen

Nu har Skruttafisan två pumpor att fixa iordning. Hon har vanan inne, sen flera år. Så här såg det ut på vår trapp för två år sen.
Min favorit!

söndag 23 oktober 2016

Ynnest

Sån här terräng hade jag idag ynnesten att få tävla i.
Trekvarts njutning i skogen. Regnet upphörde strax innan jag gick till start och kom inte åter förrän efter att jag duschat utomhus.
Ibland är det alldeles underbart att vara orienterare!

torsdag 20 oktober 2016

Att se ut som fan

Nu ska jag inte dissa min nya frisyr eller mina presumtiva nya glasögon. Nej, nu ska vi prata färskpressad juice här.
I mitt schema för den här detox i lightversion som helt har tagit över hela familjens liv så ingår det att dricka egengjord nyttig juice. Inget nytt under solen antar jag så brukar det väl vara med detoxkurer?

Det började lite snällt första veckan med en juice på morot, apelsin, äpple och ingefära. Just ingefära verkar vara grejen här. Vi äter och dricker ingefära på längden och tvären. Inte mig emot.
Efter nån dag skulle det göras juice på rödbetor. Tja, det funkar ju om man gillar jordsmak.
Min gröna smoothie som jag har gjort varje morgon i 1,5 år nu, den var med en dag och halleluja vilken fest! Gott, gott och inte alls svårt att motivera sig att dricka istället för frukost och mellis - det gör jag ju ändå i vanliga fall.

Sen nu vecka 2, så var helt klart smekmånaden över.
I måndags var det dags att pressa ihop dessa ingredienser: 8 grönkålsblad, 3 morötter, 1 citron, 1/2 gurka, 2 stjälkar bladselleri och ca 4 cm ingefära.
Alltså smaken, den är det inget fel på.

Men

Det ser ju ut som fan, helt ärligt. Eller för att vara helt ärlig, det ser ut som .... nä, jag säger inte. Ni får testa och se själva. Smaklig spis - men blunda när ni dricker.

onsdag 19 oktober 2016

Renovering

Idag har jag suttit i tre timmar hos frisören! Tre timmar,  du milde. Men hon satte slingor för första gången på säkert 6-7 år. Har haft en period med min egen hårfärg. Det var ganska ok, men nu kände jag verkligen för att förändra lite. Blev det bra då? Tja, ganska. Tar väl ett tag att vänja sig, med tanke på hur invand den normala hårfärgen var.

Efter en fin lunch var det dags för nästa anhalt: optikern. Jag har tyckt sen i somras att mina glasögon varit rätt repiga och sen tog endagslinserna slut. Tänkte att jag slår två flugor i en smäll och fixar allt på en gång. Optikern kollade i journalen och såg att det var fyra år sen jag skaffade de glasögon har jag nu. Hm, kanske inte så konstigt att de är repiga? Linserna köpte jag för två år sen och då 90 par, det är med andra ord inte nåt jag överkonsumerar, hehe. De har jag egentligen bara när jag tränar och knappt ens då.

Nåväl. En rejäl renovering med andra ord, ny frissa och nya glasögon. Pepp, var ordet!

söndag 16 oktober 2016

Fastnat i vinkelvolten

Har i veckan kört en detox-light. Mest för att komma ut ur mackträsket.
Vad jag inte riktigt räknat med var att fastna i vinkelvolten, eller i alla fall vid skärbrädan i köket.
Det är ju fasiken vad mycket grönsaker det ska hackas och skäras och skalas och rensas...
En del blir till juice, det andra blir sallad.

Gott har det i alla fall varit! Mycket gott. Nu har jag förberett för ytterligare en vecka.

lördag 8 oktober 2016

Härligt lördagsnöje

Proppade bilen helt knökafull med saker som skulle till återvinningen. Så otroligt skönt det är att göra sig av med alla tomma kartonger, plastbyttor, tidningar och allsköns annan skräp.
Tyvärr regnade det på mig hela tiden men vad gör väl det?
Kom hem, åt lite mat och började rensa i tidningshögen. Vips, så hade jag fyllt tre papperskassar till med tidningar och papper.
Så roar jag mig en ledig dag när resten av familjen är på 25-manna. 

onsdag 5 oktober 2016

Det här med vatten

Dricka vatten. Hur svårt kan det vara?
I min värld är det tydligen hur svårt som helst. De dagar jag får i mig mer än 2-3 dl, de är lätt räknade. Hur gör folk?  Varje gång jag tar upp det, får jag höra: att det är minsann inte bra att dricka för mycket vatten heller.
Nä, men då pratar vi ju om flera liter om dagen. Ingen risk. Som sagt, 2-3 dl om jag har tur.
Igår pressade vi juice hemma för glatta livet: morot, apelsin, äpple och ingefära. Mums. Det slank ner och lite med bara äpple, citron och ingefära också (även om det var surt som helvetet, men är det färskpressat så är det och då ska det drickas).  Igår var en bra dag - jag känner ju skillnad i kroppen på en gång.
Idag... Hm, nja, ett glas eller två. Inte mer.

Hur gör ni?

måndag 3 oktober 2016

Roadtrip till Schweiz, del 2 - Tyskland och regn

Här kommer del 2 i vår semesterserie. Del 1 skrevs för ett tag sen... här har du den.
Jodå som sagt, bilen får en besiktningstid i Malmö. Den tidigaste tiden på måndag morgon och så nära brofästet som möjligt.
Vi går upp bara strax efter vi gått och lagt oss och kör iväg. Jag sover hela vägen ner vid en bensinmack i Lund vaknar jag av Silverrävens svordomar. Oh nej, vad nu?!
Bilen har parkerats mittemot stora glasrutor i spegelbilden syns bara ett lyse! Det andra lyser bara svagt, svagt.
Näe? Ska vi inte få bilen godkänd nu eller? Dessutom är det tydligen xenon-lysen och de är ju billiga *ironi*. En utgift till, varför inte?
Kommer in på besiktningen med lite fladdrande magar. Besiktningsmannen fnissar lite åt faktumet att vi kommer med en fullastad bil som dessutom har körförbud, långt iväg från vår hemvist.
Han harklar sig när han kollar lysena och kollar och kollar och kollar och vi håller andan.
Nåväl, den lyser fortfarande svagt så bilen blir godkänd, med påpekandet att vi nog snart bör byta lampa. Pust.
Vi kör genom Danmark till Gedser och sover en stund på parkeringen. Nu är vi äntligen på väg! Det är nåt visst med färjelägen. Det luktar visserligen olja och tång, men jag förknippar det med doften av äventyr.
När vi efter två timmar rullar av färjan i Rostock, då tänds lampan i instrumentpanelen som säger att vårt kära halvlyse nu har slocknat helt.
I Tyskland är det varmt och bilarna och lastbilarna är många. Många är också vägbyggena och vi lyckas på nåt magiskt sätt tajma dessa vägbyggen med rusningstiderna. Att ta sig förbi Halle och Leipzig tar en halv evighet och vi vill bara komma fram. Tack vare Ikea i Leipzig kan vi både få mat och pusta ut en stund. Efter en lång dag och kväll kommer vi fram till vårt boende söder om München vid 23-tiden på kvällen. Våra underbara släktingar har bokat in oss på ett gasthaus, där vi har en egen lägenhet som är så fin, så fin. Vi sover som kungar, vaggade till ro av regnet som faller.
På tisdagen åker vi till B och G som bor en halvmil därifrån, precis där Alperna börjar. Så härligt att äntligen träffas! Det är ett år sen förra gången och just i år känns det riktigt, riktigt bra och viktigt att få träffas, kramas och umgås. Det här är personer som står oss väldigt nära, även om vi bara träffas en gång om året. Inte jättenära släktingar, men betydelsefulla i våra liv och i våra hjärtan mycket nära. En promenad ute i den fina byn får vi avbryta på grund av en störtskur. Nåväl, det kommer fler dagar och tillfällen, tänker vi.
På onsdagen regnar det typ konstant, så vi tar en dag i München och hälsar på min syssling med fru och barn som bor där. Alltså, min syssling C, han bodde ett halvår hemma hos mig och Silverräven (år 1997) så han är mer som en lillebror/kusin än "bara en syssling".
Torsdagen är som dagen innan, regnig så vi åker till Erding och ett gigantiskt äventyrsbad. Erding ligger nordöst om München så vi får korsa hela storstaden för att komma dit. Av tre tänkbara vägval lyckas vi genom en felkörning nog faktiskt välja den bästa vägen. En annan felkörning sinkar oss en stund och tjena mors vilka köer det verkar vara överallt. Efter badet tar vi ett annat vägval tillbaka, som vi räknat ut borde vara bra vid den tiden på dygnet. Det var det INTE. Vi sitter i köer på autobahn ut från München i två timmar och missar i stort sett hela kvällen ihop med B och G. Trötta, uppgivna och hungriga kommer vi till dom mycket senare än vi tänkt och fan vad ledsen jag är för det.  Vi kunde haft den tiden ihop med dom istället. Så ovärt att sitta i bilkö. Hade vi haft en aning om köerna hade vi kört tidigare. Det blir vår lärdom till nästa resa, att inte tänka i teoretiska tider, utan att lägga på det dubbla för de garanterade stoppen i trafiken. Väl framme tänker vi ta igen den där missade promenaden som vi missade på tisdagen. Vi kör till grannbyn och precis när vi ska gå ur bilen så börjar det givetvis att regna igen.
Nej, det regnar inte, det fullkomligt vräker ner. Så vi sitter där i varsina bilar och regnet dånar mot taken. Vi ger upp och åker tillbaka till huset och värmen. Planerar lite inför fredagen, då vi tänker åka till Oberammergau, som ligger utanför Garmich-Partenkirchen, en halvtimmes resa.
På fredagen är vädret faktiskt ganska ok. Vi kör ner till Obarammergau och preppar oss för lite vandring. Upp till en restaurang i bergen ska vi och vi börjar traska.

Halvvägs dit börjar det, ja vad tror ni? Ja, givetvis börjar det regna, igen. Vi försöker gå en bit till, men det tar i, så vi söker skydd under några träd. Regnet ger sig inte och vi börjar bli blöta och kalla trots regnkläder.

Nu ger vi upp. Vädret har segrat denna veckan. Inget att hänga läpp för så länge, så vi gör en plan B och kör halvvägs till Linderhof och äter på en restaurang i dalen istället. Här får vi riktig rejäl bayersk mat och kläderna torkar.
 

Ett besök i Linderhofs slottspark är att rekommendera. En fin park med dramatiska berg runt omkring. Det regnar ju, självfallet, men det ger nästan bara mer krydda till vyerna. Branta berg med regndimmor och intensiv grönska. Fint. Mycket fint.


En fika inne i Oberammergau får bli avslutning på vårt besök hos B och G för denna gången. Tack! Vi längtar till nästa gång vi ses!
På vägen tillbaka till vårt gasthaus kör vi omvägen om Walchensee och njuter av vyerna. Även här är regnet påtagligt, men ändå vackert. Vi packar ihop oss och planerar vår vidare resa mot Schweiz.

Host host

Vabbar. På övervåningen sitter gossebarnet med systemet fyllt av snor och hostar ända nerifrån tårna.
Själv har jag nog åkt på samma, men håller tummarna att det inte blir lika mycket (peppar, peppar).

fredag 30 september 2016

Jamen, hej på er!

Alltså. Jag har så många ord. Ord som vill ut. Men skrivkramp råder verkar det som.
På vägen hem från jobbet fnular jag på inlägg. När jag lagar mat fnular jag vidare. I tvättstugan fnulas det.
Vid datorn/mobil/paddan är de puts väck. Blankt.
Lägger mig i sängen och tadaa - där är dom igen!

Så kan det vara. Det går förhoppningsvis över.

Men för att sammanfatta läget just nu: jobb, vardag, alldeles för lite träning, funderingar på investering vid havet. Åh, en cliffhanger!

tisdag 20 september 2016

Vi har ju missat så mycket

Vi har senaste två (ja, tre nu) höstarna ställt vår husvagn på efterssäsongsplats. Vi som 2008 lovade oss själva att om vi köper en tattartermos ska vi aldrig ha den på säsong, hehe. Men jag vill betona att det är på eftersäsong, utan några trallgolv, blomkrukor eller annat. I år har vi inte ens förtältet uppe.
Nåväl, den står ute på Listerlandet som är den västraste delen av Blekinge. En vit fläck på kartan, för oss smålänningar. När vi flyttade till Blekinge för 20 år sen, var vi flitiga att åka runt och kolla på vårt nya län, men bort till Listerlandet vågade vi oss inte riktigt.

Så, när vi nu då vågade oss dit, vi får tacka Hällevikslägret för det, så insåg vi att där fanns ju en hel del att upptäcka.  Vi har cyklat runt, promenerat och kört runt med bilen. Vi hade bra koll, trodde vi.

Men nu, nu har vi på förekommen anledning kört runt lite till i de olika byarna. Och hoppsan! Vi har missat så mycket fint! Förra veckan upptäckte vi en hel by komplett med, strand, fyr och hamn. Hur lyckas man med det? I synnerhet med tanke på att vi är kartnördar och givetvit studerat kartan över Listerlandet in absurdum. Märkligt. Vi insåg att vi har en hel del att utforska, en annan dag, när korna inte är utsläppta runt fyren och när vi har tid över för dagsutflykt eller två.
Några timmar efter den upptäckten får vi höra om ytterligare en strand och en fyr vi också missat, va fan?!
Alltså vi får nog ta en rejäl titt på den där kartan igen tror jag.

söndag 11 september 2016

Ta mig till havet!

Senaste tiden har vi lyckats ta oss ner till havet några gånger. I veckan som gick till havet utanför Blekinge och igår på Öland.
Havet, det är bra skit det. Som landkrabba från innersta Småland borde jag kanske tycka att en insjö duger lika gott kanske, men icke.  Som barn tillbringade jag mycket tid på stranden vid Vilshärad utanför Halmstad, så vita stränder och salt vatten är sommar för mig.
Nu bor vi ungefär en mil från havet, men inte fasen kommer vi dit ändå. Kan ju ha en hel del att göra med att vi rantar runt i orienteringsskogar mest hela tiden av vår fritid...
Östra Bokö, utanför Karlshamn.


Torsö, utanför Sölvesborg
Borgholm, ursäkta den sneda horisonten


lördag 10 september 2016

Onödigt men kul

Det var DM i nattorientering ikväll. Kunde inte låta bli utan sprang en ÖM3, dvs kort och lätt. 
Halva banan på hård grusväg, resten på stig. Aj, tyckte ryggen.
Det var väl en smula onödigt gjort av mig, dessutom om man lägger till faktumet att jag knappt såg nåt på grund av imma på glasögonen.
Nåväl. Fyrtio minuters motion en fredagskväll är inte fy skam. Nu ligger jag och fjäskar för ryggen. Det får det vara värt.
Kvällens bästa var dock att Skruttafis slog till på en förstaplats och numera kan titulera sig Distriktsmästare i nattorientering.