lördag 27 augusti 2016

Vad jag pysslar med

I helgen är vi och kollar på VM i orientering. Sprang faktiskt en Ö7 idag. Seg, trött, varm och omotiverad fram till halva banan (tidsmässigt),  men sen lättade det. Efter 75 minuter i skogen var jag dock så trött att jag knappt orkade gå till duschen och tillbaka till arenan.
Det var sen roligt att kolla på stafetterna. En perfekt kombination, först springa sen kolla på eliten.

onsdag 17 augusti 2016

Och träningen?

Vilken träning, svarar jag då.
Fy fasen var omotiverad jag är just nu. Gymmet stänger (fan, fan, fan och åter fan) och det tänkbara alternativet tog mig inte med storm när jag var där på studiebesök.
Ryggen säger nej tack till cykling och löpning. Huvudet säger: lägg dig i soffan och ät nåt gott.
Jag är i ofas med mig själv. Ja, ni har hört det förr här inne. Ledsen att jag upprepar mig. Ingen är mer less på det här än me, myself and I, tro mig.

Till dess att lusten kommer åter, surfar jag runt hos alla er andra som svettas i skog och gym och här inne får ni hålla tillgodo med blåbärs- och svampplock. En å annan semesteranekdot ska jag väl kunna klämma ur mig i närtid hoppas jag.

tisdag 16 augusti 2016

Hur många?

Jahapp. Totalt plockade vi 45 liter blåbär i helgen. Va fasen ska vi med så många till, undrar vän av ordning förståss. Ja, det undrar vi med, men ni vet hur det är. Bara de här också, och dessa, och hoppsan vad många det växer där borta då, och nämen de här kan jag ju bara inte gå förbi. Vi fyllde allt, och då menar jag verkligen allt vi hade med oss. Brödpåsen som bullarna var i och den tomma mustflaskan och allt annat.
Så kan det gå när smålänningarna ger sig ut på blåbärsjakt.

söndag 14 augusti 2016

Repar mod och ork

Ligger i soffan på altanen och samlar kraft. Kraft till att åka ut i skogen och plocka blåbär. Hur kan en sån simpel aktivitet vara jobbig?
Igår plockade vi 20 liter. Det känns idag. Ja, jag får skylla på att vi även plockade svamp några timmar, så timmarna i skogen var många. Ryggen är seg och alla muskler något för korta.
Kaffet är slut och nu finns snart inga ursäkter kvar.  På't bara!

söndag 7 augusti 2016

Nya ställen

I helgen var vi i Karlsborg och Tiveden. Anledningen var att barnen skulle springa på Ungdomens 10-mila som gick i Tibro.
Karlsborg har jag åkt förbi några gånger tidigare, men aldrig stannat längre än en lunch. Nu tog vi ter nätter på campingen. Det var fint, men vädret - tja det var inte samarbetsvilligt till en början.


Några timmar  i Tividens Nationalpark. Rekommenderas! En lite vandringsled hann vi med och den lilla leden tog evigheter, dels för att det var ganska svårgånget, men dels för att det blev många stopp. Blåbär stora som tennisbollar och många Kodak moments.
Ett dopp vid Vitsand och en lunch med getingsvärm.

På kvällen åkte vi till Tibro och hejade på Pillerill som sprang  HD12-stafetten. Lämnade Skruttafisan i klubbens militärtält, hon skulle springa senare på natten.

I går tog vi en cykeltur och köpte ett Naturpass. Femton kontroller bara, men det var helt perfekt i tid för oss.

Sådär, då har man varit i Karlsborg också.

tisdag 2 augusti 2016

Snudd på kriminellt

 
 
Silverräven och jag är rörande överens om det mesta faktiskt. Ett bra team (Team Nipe) som kompletterar varandra och som har samsyn nästan jämt. Det finns dock två saker där det inte funkar. Trädgården och matematik. När vi löser mattetal, tänker han från ett håll och jag från det motsatta. Svaret blir detsamma, men tankebanorna går tvärtemot varandra. Tyvärr måste jag erkänna att han nog har den mest effektiva varianten i sitt huvud, det är han som lyckats bäst i ämnet. Hrm, det satt långt inne att erkänna det, men så är det nog. Tyvärr kan jag inte lära om och när jag ber honom förklara är det ju så ännavänt att jag till slut oftast ber honom dra nånstans.
 I trädgården löser vi det (eller jag löser det, hehe) genom att jag helt enkelt vägrar att lyssna på hans galna idéer. Det är jag som envåldshärskare som klipper buskar mm, annars vete fasen hur här hade sett ut.
Men som sagt, i det mesta annat är vi överens, eller kompromissar fram en bra lösning som både blir nöjda med. Samsyn, var ordet.
 
Men här!!!!? Vad skådar mitt norra öga nu då?????? Ni får ursäkta mitt tonårsjag som kommer fram och staplar utropstecken och frågetecken på varandra här, men det är ju befogat.
Hur i hälsefyr gör han när han spelar sänka skepp???!! Helt tvärtemot alla regler (ja, åtminstone enligt alla konstens regler som råder i min familj). En träff markeras med ifylld ruta, en bom markeras med ett kryss och en omöjlig ruta markeras med en plutt, that's it! Allt annat är ju snudd på kriminellt. Jeeeeez!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

måndag 1 augusti 2016

Roadtrip Schweiz 2016, del 1 Före avfärd

Den här resan till Schweiz tog sin början redan i oktober 2014 faktiskt. Vi satt på bussen till 25-manna och fick se en trailer för Swiss o-week 2016. Vi blev sålda på stört. Där och då bestämde vi oss (ja, eller JAG bestämde oss, men Silverräven var inte helt oäven att bli övertalad av en bestämd fru).
Vi skulle bara backträna lite först, och jag tänkte mig att trimma till mig lite. Sisådär en 15-20 kilo hade varit bra. Bilen skulle vara nyservad också. Passen förnyade och semestern inlagd i chefens kalender. Just ja, semestersparkontot skulle vara välfylld också, Schweiz är ingen billigt land.

Jo, tjena. Ni anar redan hur det gick va?
Backträningen:  Ett eller två riktiga backpass gjorde jag hösten 2015. Bra där.
Viktminskning: Ehrm, öh, va? Näe. Not so much. Det gick väl typ åt fanders.
Nyservad bil? Hahahaha, näe. Silverräven kollade i serviceboken och konstaterade att det inte var dags riktigt än och sa att han istället skulle byta olja, smörja upp lite här och där och göra en allmän koll. Oljan byttes, så mycket vet jag.
Passen: Jag insåg i höstas nån gång att mitt pass gått ut. Inga problem, jag kör förbi polisstationen på väg till jobbet varje dag. Det är snabbt fixat. Eller? Varje eftermiddag körde jag förbi och tänkte att i morgon... Silverräven tjatade hål i huvudet på mig. När jag väl skulle kolla upp veckans öppettider hade de börjat med tidsbokning och nästa tid var tre veckor innan avfärd. Puh, det funkade ju det med, men det tog en hiskelig tid att hämta ut passet, jag var inte ensam om att vilja hämta pass i juni.
I samma veva skulle Silverräven på tjänsteresa och tog sitt pass i lådan: Men va fan! Det har ju gått ut!  Den ömma frun skrattade nästan på sig, där fick han för att han tjatat på mig. Synd bara att alla tidsbokningar var slut så han fick gå dit på en sällsynt, men väldigt välbesökt drop-in istället...
Semestern beviljad: Jodå, det var inga större problem, bara att Silverrävens projekt inte tog semester. Några telefon- och mailsessions under resan och sen direkt hem och jobba som en galning, trots semester.
Sparkontot fyllt: Hahahahahaha, ni kommer väl ihåg? Först andrabilen som gick sönder och sen varmvattenberedaren som pajade. Lägligt med två massiva oförutsedda räkningar precis innan avfärd. Grattis till oss.

Så, veckan innan avfärd var väl så allt klart, färdigbetalt och färdigstrulat? Ångesten över obefintlig backträning och viktnedgång hade bytts till gillaläget-känslan. Pustade ut, packade och fixade det sista med kattvakten. Satt på altanen och njöt av sommaren, förväntansfull. Fredagkväll. En natt till hemma, sen var det dags att köra.
Läget under kontroll.
Skruttafis kommer ut och lägger händerna på mina axlar och säger med sin ljuvaste röst: Pappa är lite upprörd. Han har fått ett brev...

Vad tror ni det var?! Ett brev från Transportstyrelsen som sa att vi hade körförbud på bilen. Den bilen. Den som skulle ta oss längs med hela Tysklands autobahn, över Alperna, upp till St. Moritz, ner till Lago di Como och sen hem igen. Den bilen. Körförbud på grund av utebliven besiktning. Ridå.

Hade vi vittjat brevlådan på eftermiddagen när postbilen kom, hade saken varit ur världen på en timme, vi bor 3 kilometer från närmaste bilbesiktning. Nu var klockan 18.35, en fredag. Lördagsöppet i juli? Näe. Inte i hela landet, inte på en enda bilbesiktning. Jo, på en. I Umeå...
Pannorna las i djupa veck. Vi skulle ju åka natten mellan lördag och söndag. Hur gör vi nu? Köra med andrabilen som vi inte riktigt litar på? I så fall måste vi flytta över Assistansttjänsten vi just köpt på den. Vi måste städa och serva och byta däck och lite till. Det hade ändå varit som att sminka en gris. Hyra en bil? Hahaha, det var ju det där med varmvattenberedaren... Köpa en bil? Vi har ju ändå tänkt byta andrabilen och Blocket är en sann vän. Just det ja, varmvattenberedaren ja... Vänta med att åka till måndagen och ändra om hela res-schemat. Besikta bilen i Malmö så tidigt som möjligt för att tappa så lite tid som möjligt? Så får det bli. Ett dygn och en båtavgång senare på förmiddagen. Inget Berlin på vägen ner. Tyvärr inte avfärd så vi kan utnyttja att det är lastbilsfritt på autobahn, men ett dygn senare är inte så illa. Det funkar. Så fick det bli.
Synd bara att båten var fullbokad, eller blev fullbokad medan vi satt i kön. Vi avvaktade bokningen genom att springa en skit-bana ute i havsbandet och få migrän, men när vi ringde igen, hade vi turen att få en avbokad plats på önskad färja. Äntligen lite medvind. Bara bilen går igenom besiktningen i Malmö på måndag morgon...

söndag 31 juli 2016

Dra, eller nåt

Alltså idag skulle jag lätt kunna bara dra. Är så tje på det mesta. Att semestern är slut om en vecka ligger som en blöt filt över allt. Där under den blöta filten jäser missmodet och frustrationen och ilskan och lessenheten och fan å hans moster.

Jag har väl egentligen inget emot att vara hemma lite. Det finns ju tusen projekt att sätta tänderna i. Men jag tyar inte. Och sen blir jag arg och lessen för att jag inte tyar. För att jag slöar bort dagen. Att slöa är inte att vila, så det är liksom ingen tröst. Jag går som katten kring helt gröt. Vankar vanmäktigt runt och får absolut inget gjort. Fan.

Förlåt. Här skulle ju egentligen nu finnas en rad fina bilder från semestern. Det vimlar blogginlägg i mitt huvud. De verkar inte vilja komma ut just nu. Jag väljer tydligen istället att vältra mig i självömkan. Det är inte fruktbart på nåt sätt, men jag kommer inte ur hjulspåren.

Får dra på blåbärsjakt och hoppas att det går över. Blåbär i frysen är i alla fall ett steg i rätt riktning, eller hur?

Update: Å vet ni? Jag försökte mig på lite hårdare trädgårdsarbete häromdagen. Vi ska ta bort en stentrappa. Vad resulterade det i? Jo, en överansträngning i skuldra/axel/nacke så nu kan jag inte cykla, trädgårdsarbeta eller göra nåt annat produktivt heller. Nämen, ni hör ju. Fast i nån jäkla blä-sväng.

Update igen: Å vet ni igen? Jag glömde ställa om kameran från raw-format till jpg. Så nu har jag 500 bilder som är i rawformat och måste fixas till. Oooooorka! Alltså, det är väl bra för de tiotal bilder som kanske är nåt att fixa till och vara stolt över och kanske göra nåt kreativt med, men resten då? Raw i alla ära, men va fasen, så himla krabbigt. Ja, jag är en gnällkärring just nu. Vänta bara lite så kan jag säkert komma på fler saker att rya om.

lördag 30 juli 2016

Inte blä längre

Jag stannade på Blä, verkar det som. Det var inte meningen.
Det som hände sen när vi besteg nästa bergsetapp var mycket mer roligt och galet. Sen åkte vi hem. Nu bestiger jag ett annat berg, nämligen tvättberget. Det är snart klart.

Några dagar på hemmaplan nu och jag vacklar mellan att tycka det är helt ok, till att vilja dra iväg igen.

torsdag 21 juli 2016

Blä

Okej att det är vackert i Maloja. Det var en gudomligt vacker arena. Gröna alpängar komplett med kossor med stora klämtande klockor runt halsen.
Det hjälpte inte. Terrängen som just min klass skulle springa i var raka motsatsen. Brant, full med högt gräs blandat med nåt buskigt och allt möjligt dolt under. Stundtals riktigt läskigt. Klättrade längs med de branta backarna och insåg att ett enda misstag skulle leda till ett långt fall neråt. Fy fasen.
Efter halva banan tyckte mitt ena knä att det räckte med att gå och klättra på skrådden. Det högg som knivar i knät och det var bara att inse att det var dags att bryta dagens etapp. Synd bara att jag var längst bort på banan. Det tog 40 minuter att gå till arenan och med rinnande tårar stämpla ut. Jag har i nästan två år sett synen framför mig, hur jag springer i mål på en liknande arena. Nu gick jag med tunga, bittra steg.
Idag var det inget skoj faktiskt.
Imorgon blir det upp på berget, över trädgränsen. Hoppas på en bättre upplevelse då.

onsdag 20 juli 2016

Tack för den, hörrni!

Vid incheckningen till Swiss o-week fick vi deltagare varsin picknickfilt. Fint motiv, karta gillar vi.
Men, vid premiäranvändningen upptäcker Silverräven att han känner igen kartan. Det är ett utsnitt från etapp 3 som vi sprang igår.
Och se där, där är minsann de där retliga dubbelstenarna som jag bommade grovt på! Ni kan ju gissa var jag placerade rumpan när jag la mig på filten? Ha, där fick dom, stenuslingarna.

måndag 18 juli 2016

Helt ok

Utsikten från arenan idag. Det känns ju ganska ok faktiskt.
Mindre ok är min insats idag. Det var nog den sämsta tiden jag haft nånsin, om man ser till faktumet att jag inte bommat direkt. Min bana var 2,9km och det tog mig hela 76 minuter! Galet branta backar och dålig kondis är ingen snabb kombo. Stukade till foten lite och i fallet slog jag i skenbenet. Blev liggande några minuter men det gjorde  inte så stor inverkan på slutresultatet.
Nu ligger vi pall i lägenheten och bara vilar upp oss inför morgondagens etapp som blir uppe vid Diavolezza. Högre upp i bergen och fler höjdmetrar ska avverkas.

söndag 17 juli 2016

Det går an

Utsikten från min säng i lägenheten. Det går ju an.

På huk

Ganska schysst vy framför mig där jag satt på huk i vägkanten vid en kissepaus.
Dagen och vägen har annars varit lång.
Imorgon börjar tävlingarna. Själv är jag lite slö i starten och börjar först till andra etappen.

fredag 15 juli 2016

Förlåt, väderguden!

Inte för att jag har en aning om vad jag gjort för att förtjäna din butterhet, men förlåt i alla fall!

Vi har inte vädret med oss, nej. Inte för att det spelar så stor roll egentligen, vi har det väldigt trevligt ändå. Men liiite mindre regn hade varit trevligt.
Som idag. Regnet hade gärna fått vänta åtminstone en timme till, så vi hade hunnit upp till bergsstugan där vi planerat att luncha...
Jaja. Vi är inte sämre än att vi planerar om och gör det bästa av det.
En fin dag med fint sällskap att bära med sig.

tisdag 12 juli 2016

Äntligen

Så kom vi så äntligen iväg! Ett dygn försenade pga bilstrul. En heldag på autobahn med hela Tysklands arsenal av lastbilar, det tröttar. Vi sover dock som kungar där vi bor så det ska väl snart vara ok igen.

Vädret är enkelt. Regn.

Humöret på topp och det är härligt att få träffa efterlängtade släktingar.

måndag 11 juli 2016

Nästan en anmärkning

Hm. Det här är egentligen en lång historia,  som jag får ta senare... men bilen gick just genom besiktningen. Fatta vilken lättnad. Det enda som var nåt att orda om var att ena halvljuset börjar bli dåligt och kommer behöva bytas snart.
Nästa år ska inte missa besikta i tid, tro mig, hehe. Såna här pulshöjare som en bil med körförbud klarar vi oss gärna utan.

söndag 10 juli 2016

Så ovärt

Jag älskar orientering, det har nog ingen missat va? Det är (nästan) alltid värt allt besvär för att jaga lite kontroller. Långt till tävling? Inga problem. Kallt? Bara på med kläder. Tidsbrist? Prioritera om.

Men igår, då var det klart ovärt. Tvekade länge om jag skulle tävla. Det var varmt och klibbigt. Humöret var minst sagt lågt. Många små grejer som fick hjärnan att gå på högvarv och som gjorde mig mentalt trött helt enkelt.
Just därför att jag var låg mentalt, så bestämde jag mig för att springa i alla fall. Det brukar ju vara en bra humörhöjare att träna.
Jodå, efter en ganska lätt, men ändå lite stökig bana kom jag i mål. Lite gladare i sinnet i alla fall.
Sen, när vi varit hemma i en halvtimme kom migränen... Pang! Helt utslagen i soffan. Det var nog en kombo av dåligt humör, dålig vätskebalans, mycket stress och sen  värme.
Klev upp på darriga ben när kvällen kom. Så ovärt, faktiskt. Glömde till och med ta kort ute på tävlingen, så inga fina bilder fick jag heller.

Nåväl. Jag fick 45 minuter i Blekinges kustband, det var ju förstås klart värt det. Åh, vad jag önskar att jag bodde lite närmare havet. Tja, det lät kanske förmätet, vi har väl 1 mil ner till hav, men ni fattar va? Tänk en stuga med havsutsikt, eller i alla fall på promenadavstånd.

onsdag 6 juli 2016

Det går sakta framåt

Vet inte om ni observerat min countdown i högra marginalen? Där räknar jag ner mina träningspass, med målet att få till fler än förra årets 149 tillfällen.
För att förtydliga en smula: jag räknar alla gånger jag gör nåt med träningskläder på. En hel del snabba promenader kommer därför in på listan. Det är det säkert många som inte räknar det som träning, utan som vardagsmotion, men det gör jag. Allt som främjar min hälsa och som görs i träningskläder och mer än 30 minuter. Punkt.

Just nu har det gått trögt ett tag. Jag hade ett långt uppehåll på fem (!) veckor i maj/juni, men det skyller jag på SM som vi anordnade i början på juni. Det fanns varken tid eller (i synnerhet) ork.
Nu har jag kommit igång lite grann i alla fall, men det är trögt. J-vligt trögt för att vara ärlig.
Inget blev bättre av att gymmet först gick över till sommarschema, vilket innebär träningar antingen kl 09 eller kl 15:30. Både de tiderna är jag på jobbet i en annan stad. Till råga på allt så meddelade ägarna att de helt sonika lägger ner världens bästa gym efter semestern! Jag får skriva ett längre inlägg om detta en annan dag, men det här var inget bra besked alls. När jag precis fått upp lusten och självförtroendet för styrketräningen så drar de undan mattan för mig alldeles.

Nu stundar snart semestern och då ska vi till Schweiz och springa orientering på hög höjd. Då vet jag att det rasslar till lite i  min countdown!
Kolla in filmen från förra gången tävlingen anordnades. Jag ÄLSKAR partiet i filmen med alla förvirrade löpare, hahaha, där kände jag igen mig lite. Vi kommer dock inte ha nån sprinttävling inne i stadsmiljö, utan bara i skog och på berg.
Det kommer bli högt över havet, svårt och galet vackert!

tisdag 5 juli 2016

Den obeskrivbara lyxen

I kranarna finns numera varmvatten igen! Vi behöver inte dra trädgårdsslangen ut genom fönstret, över gräsmattan, in genom fönstret och genom tvättstuga och hall för att få in den i duschen. Ingen behöver heller hjälpa nån annan att sätta på vattnet och få till rätt temperatur.
Bilen fungerar också igen.
Det är lyx. Ni vet, först när båset är tomt, saknar man kossan.
Det går alldeles utmärkt att klara sig på kallvatten och med en bil, men hej vad mycket lättare allt är när det är som det brukar.

I övrigt då. Tja. Det får la gå. Två arbetsdagar kvar till en extremt efterlängtad och välbehövlig semester.
Träning sa ni? Jo, vars. Kom just hem från en runda i elljusspåret, med tillhörande smultronplockning.