lördag 29 april 2017

Busy busy

Fullt upp hela dagen idag.
10Mila på webbsändning. Först spanade vi på Skruttafis och gänget som sprang ungdomskaveln. Därefter åkte vi och köpte virke.
Lagom till vi kom tillbaka startade damkaveln.
När den var slut efter en rafflande sistasträcka var det paus några timmar. Då passade vi på att gå ut och snickra lite.
Med en kvarts marginal hann vi in och tvätta av oss innan starten gick på herrkaveln.
Nu ligger vi här i soffan och pustar ut efter en hektisk dag, hehe.

fredag 28 april 2017

Besvärlig?

Var runt i affärer idag på spaning efter nytt köksbord och bord till altanen.
Båda två har ungefär samma krav på sig: de ska gå att förlänga så vi kan sitta 10 personer runt om och i outdraget tillstånd ska de vara så små som möjligt.
Det i kombination att måtten på stolarna vi redan har ställer lite krav på hur benen på borden ser ut.
En säljare sa att jag var besvärlig?!
Ja, rent krasst kan jag hålla med. Men därtill att säga det direkt till kunden?
Skulle jag varit krass tillbaka och sagt vad jag tyckte kanske? Att han hade väldigt dålig koll på sin produkter och att om hade haft prislappar med borden dimensioner på, så hade jag inte behövt störa honom med frågor?
Om det blir köp av bord, blir det i en annan affär.

torsdag 27 april 2017

Bättre lycka nästa gång?

Nu har jag alldeles snart gett upp hoppet om det lilla krypinet.
Det var inte bara vi som ville köpa stället. På slutet var vi tre budgivare och priset drog iväg långt över vad vi (och mäklaren) trodde från början.
Vi var väl lite avvaktande i det hela, men de två andra var aggressiva och bjöd över varandra i en rasande takt. Det blev nästan dubbelt så dyrt till slut.

De som vann till slut, de skriver kontrakt i morgon. Vi hoppas in i det längsta att mirakel sker, men innerst inne vet vi ju att såna sällan inträffar.

Jag gillade verkligen läget. Ensamt högt läge med utsikt över åkrar. Ingen insyn från grannar och med cykelavstånd till det där havet som jag vill komma nära.

Så gick det med det alltså.

onsdag 26 april 2017

Snart helg

Jobbade idag trots att jag egentligen är ledig på onsdagar.
Det medför att jag är ledig på fredag istället och det i sin tur medför att imorgon kväll är det helg!
Sen hade jag missat att det var ledigt på måndag också. Tjohoo!

I helgen tänkte jag snickra en ny lövkompost. Sen vi har i ena hörnet av trädgården, den gav upp i en av stormarna i höstas/vintras. Väggarna bara la sig ner på marken.
Före- och efterbilder utlovas.

tisdag 25 april 2017

Mu

En tisdag utan psykbryt på jobbet, det får väl ändå anses som ett framsteg va?
På väg hem fick jag en trevlig överraskning. Kommunen hade ritat streck i gatan. Ett litet steg för mänskligheten kan tyckas men ett stort steg för oss som bor på gatan. 
Längst upp på gatan finns en industrilokal där det huserar en budfirma. Deras uppfart tillika lastningszon ligget i direkt anslutning till gatans asfalt. De glömmer rätt ofta att det är en gata där i kanten. En gata där det kör bilar och framförallt där det går och cyklar barn till skolan. Så sent som förra veckan höll jag på att krocka med en av de anställda. Han kom på vägen och svängde bara helt sonika vänster över vägbanan till deras uppfart utan att ens titta framför sig där jag kom körande.
Vi och grannarna har bett kommunen märka ut var tomtgränsen går, både för vår säkerhet men även för deras - vi boende genar ofta (oavsiktligt) över ena hörnan på deras område.
Kommunen har inte verkat ha nån större lust att hjälpa till med detta.
Men, plötsligt händer det!
Kossorna på bilden då? Nej, ingen som helst koppling till ovanstående. Tyckte bara de var ko-ola (hehe)  och vem kan motstå en bild på ko i motljus?

måndag 24 april 2017

Måndag igen

Ny vecka nya möjligheter, eller?
Är i alla fall i säng innan midnatt, det är ett steg i rätt riktning.
Nä. Idag rinner inte orden ur mig. Jag får sova på saken och återkomma. Tisdag låter så himla mer kreativ och trevlig än måndag.

söndag 23 april 2017

Jamen självklart!

Och vad hände i morse tror ni? Nån jäkel startar budgivning på det lilla krypinet. Nej, det var inte vi, tyvärr.
Ogillar starkt:
1. Att det måste gå så rasandes fort nu  för tiden med husköp. I synnerhet på en sommarstuga måste man få tid att göra de undersökningar man som köpare bör göra. Man tvingas att ta beslut och lägga bud innan man rimligtvis hunnit kolla upp med kommunen och lantmäteri om tomtgränser, exploateringsplaner, VA-planer och fan och hans moster. Att göra allt sånt innan en visning känns ju helknas, först måste man ju veta om man överhuvudtaget vill ha huset? Eller? Är jag bara en gnällkärring som inte vågar chansa med min privatekonomi?
2. Att det finns andra som också vill ha samma hus som jag. Att tvingas trissa upp priset på ett hus för att nån annan också vill ha det. Stick och gör nåt annat hörrni! Lämna mig och mitt objekt i fred. Ja, det är möjligt att de tänker exakt samma sak som jag gör. Men fy vad jobbigt det är att först fundera på om man vill titta på det, sen åka dit och bli förälskad men ändå fundera på det. Gå och fnula på idén och räkna pengar, tid och engagemang och sen komma fram till att ja, vi vill. Och då, då ska nån annan få för sig att hen ska köpa "mitt hus". Va fasen?! Ja, jag är nog en folkilsk egoist, men jag vill liksom själv vara den som bestämmer om huset som är till salu blir mitt eller inte.

Oh ja, jag skriver i affekt så ta mig lite med en nypa salt. En annan dag kanske jag ser nyktrare på det här. Jag kanske till och med har backat på vad jag känner för huset. Det är kanske för långt till havet därifrån trots allt? Jag kanske inte alls vill ha torrdass och framför allt och den viktigaste faktorn i det hela, vår bankkvinna kanske ser lite mer sansat på detta än vad jag(vi) gör? Det återstår att se.
Under tiden som jag ojar mig över detta, roar jag mig med att glädjas med Kari som precis har blivit husägare och som är i den där härliga fasen när nån annans hus transformeras om till sitt eget.

lördag 22 april 2017

Uppåt och vidare

Det går bra nu.
Nä.
Ont i huvudet igår och idag. Om jag rör mig.
Var ute och gick idag och minsta motlut känns som om bestiga en bergstopp. Ont i foten sen i torsdags.
Dags att ta sig uppåt. Men hur?

 I övrigt, för att lätta upp det lite, så har vi varit på expedition idag och vi har blivit lite förälskade. Inte bara i varandra, utan i ett litet krypin. Det spelar inte roll om det blir vårt (jo, det gör det ju såklart), men halva glädjen var liksom att vi båda två reagerade exakt likadant och nästan exakt samtidigt.
Så om jobbet mm just nu suger energi, så är det här med (i alla fall tanken på) Nipes Fastigheter nåt som verkligen piggar upp. 

fredag 21 april 2017

Äntligen fredag

Fyra arbetsdagar denna veckan och ändå var fredagen extremt efterlängtad. Ja jisses.
Nu ligger jag i soffan med en chipspåse i ena handen och mobilen i den andra. På tv är det nån Beck (hur uttjatad) och på bordet har jag ett nytt pussel. Silverräven sover bredvid mig och jag kan inte önska mer av kvällen.
Låt helgen bli lång och härlig för er allihop!

Nygamla vyer

Jagade lite kontroller ikväll. Ja, hur mycket man nu kan sägas jaga, när man går runt och dessutom tar lite foton under tiden.
I vilket fall som helst.  Vi var vid en liten sjö i ena änden av kommunen. Där har vi träningar lite titt och tätt, men det var nog ett år sen sist jag var där?
Där hade de avverkat en hel del, för inte då länge sen. Skogen söder om sjön var borta.
Så annorlunda man upplevde sjön helt plötsligt. Välbekant men ändå helt nytt.
En timme med mina egna tankar, det var behövligt. Sträckte nåt i fotleden som nu smärtar vid vissa rörelser, ytterst obehövligt.

onsdag 19 april 2017

Onsdag

Ja hörrni. Lite bättre idag kanske. Ny torktumlare installerad. Ny dator till barnen. Maken fixade restaurangmat till kvällsmat.
Klockan som jag letar efter med ljus och lykta, den är fortfarande borta. Risken finns att jag glömt den på tangentbordet på jobbet och att den där fått fötter. Det vore jäkligt surt i så fall. Det är ju begränsad tillgång till vår korridor så...

I övrigt känns det lite mer lättandat ikväll. Några saker som faktiskt gått lite bättre än förväntat.

Sharknado

Som den sämsta filmen som någonsin skapats... Så jäkla B känns det idag.
Jobbet. Nuff said.

Och sen då. Lagar kvällsmat och lyckas göra en sydstatssoppa helt oätlig. Tar fram nyinköpt bröd och det är mögligt!
Letar hela huset runt efter min klocka, men den är puts väck.
Och gissa... ja självklart är barnens dator paj. Igen. Det är tredje på kort tid som strulat.

måndag 17 april 2017

Bastusaknad

Jag är uppväxt med bastu. Vi bastade kanske inte jätteofta, bastun tjänstgjorde även som torkrum åt tvätten och som mörkrum. Men i alla fall några gånger om året bastade vi. Känslan att basta och sen rulla sig i nyfallen fluffig snö, hur grym är inte den?
Och ljudet av vatten som slängs på de varma stenarna...väldigt speciellt.
Vi har ingen bastu... och inget utrymme att bygga nån på heller. Jag saknar det ibland. I synnerhet såna här dagar som idag, när det är råkallt ute och jag fryser in i märgen. Då hade jag velat värma upp den och krypa upp på översta laven och känt värmen komma tillbaka.

söndag 16 april 2017

Den lille kissekatten

Okej, Sigge... Du må vara en rätt söt liten kissemiss.

Men...
Det är inte lätt att tycka om dig ibland. När du äter möss och får mask i tid och otid. Eller när du drar hem fästingar och släpper dom på olika ställen i huset. I synnerhet har jag lite svårt för faktumet att du ibland släpper dom i vår säng. Äckligt är ordet.
Men allra, allra svårast har jag för att tycka om dig, när du kryper in i torktumlaren (av alla ställen) och pissar. Jäkligt onödigt, hörru!

Ja men fatta, hörrni! Det luktade kattpiss i tvättstugan igår. Vi trodde att han hade kissat på golvet och att det började lukta så starkt för att jag drog igång golvvärmen. Vi tömde rummet och torkade golvet två gånger.
I morse tömde jag torktumlaren och när jag satte ner korgen med torr, ren tvätt på bänken framför mig kom en stark pust med kattpisslukt. Luktade på tvätten och fy fasen! Stack i huvudet i tumlaren och bingo!
Nu har vi lokaliserat vilka tvättar som torkat i tumlaren sen vi kom hem från Jylland och tvättat dom igen. Det hänger strumpor, lakan, handdukar och underkläder i hela vardagsrummet, tvättstugan och ute i den gamla tvättstugan. Jag hoppas att allt är omtvättat nu. Torktumlaren står i garaget. Katten, ja han verkar ha vett att skämmas lite för han har inte synts till på några timmar.

lördag 15 april 2017

Aprilväder

Jaha.
Aprilväder, minst sagt.
Tur jag inte hade hunnit plocka undan vinterskorna än.

fredag 14 april 2017

Oh my!

Vi avslutade vår road trip till Jylland med ett stopp i Ullared. Det var vi inte ensamma om.
Att fotografera av numret på kundvagnen, det känns liksom som att ta si shoppingtur på liiite för stort allvar. Idag var det mer av en nödvändighet.
Nej, jag tappade aldrig bort den, i alla fall inte så länge att jag behövde kolla fotot.

torsdag 13 april 2017

En stjärndag

Födelsedagen tillbringade vi på norra Jylland. Det var inte fy skam alls. Öppnade starkt med en piskeflödebolle med lakritssmak och en god kaffe.  Sen åkte vi till Hirtshals där vi gick på Nordsoe Oceanarium och kollade in en massa coola fiskar.
Efter några timmar åkte vi ut till havet och gick en mycket blåsig promenad. Jädrar i min lilla växellåda vad det blåste! Fikade fick vi göra på rejält behörigt avstånd från havet, även om vi hörde det.
Resten av kvällen chillade vi i huset vi hyrt. Danska sommarhus... Ojojoj vad jag närde min sommarstugelust.

onsdag 12 april 2017

För ganska länge sen

För några år sen var jag så här liten. Eller, för att vara krass  -  så är det ganska länge sen nu faktiskt.

Idag fyller jag 45 år! Helt obegripligt. Det är nog inte meningen att det ska vara greppbart heller, varför skulle det egentligen? Men det är konstigt det där att jag så tydligt minns när min mamma fyllde 45 och då var ju jag redan vuxen?

Jaja, jag fyller som sagt år. Jag firar inte så mycket, jag blev ju firad förra veckan med underbara människor, skönsång och presenter. Idag chillar jag. Kanske en liten utflykt med filt, kaffe i termos och lite fika? Så får det bli.
Ha en fin dag ni andra också!

tisdag 11 april 2017

Min eviga pilgrimsvandring

Folk pilgrimsvandrar i lite här och lite där. Jag ska inte sticka under stol med att jag är sugen på att göra nåt sånt nån gång. Inget jag kanske prioriterar just nu, även om det är lockande. Det finns många fler resor som lockar mer. Listan är lång.

Men, jag har en alldeles egen pilgrimsvandring jag gör titt som tätt, här hemma i huset.

Ni ser örhängena på bilden ovan. De har jag fått en gång av Silverräven. Otroligt sköna att ha i öronen. Mina öron är inte förtjust i att ha örhängen. Jäklar vad de trilskas och de är extremt kräsna på vilka örhängen som hänger där. Det är inte nickelallergi, för det spelar mindre roll  vilket material det är i. Jo, kanske, men det är verkligen ingen garanti att nickelfria örhängen ska funka.
Jag är i vilket fall som helst väldigt kär i de här örhängena. De var nog inte så dyra, de är från Pilgrim (ah, nu fattar ni kopplingen va?), men de var en present och jag tycker de är snygga och de är som sagt sköna att bära.

Men... de får fötter. De är ständigt på rymmen! Nu vet jag att Silverräven skyller på mig. Han hävdar att jag lägger de ifrån mig precis överallt och sen inte noterar var. Han har helt fel (I wish), men jag lägger dem inte alla överallt! Jag lägger dem ALLTID på ett säkert ställe. På ett ställe där ingen av misstag kan råka dammsuga upp dem, eller råka få med dem i soporna eller nåt sånt. Lägger jag dem i en ficka, har fickan dragkedja eller är väldigt djup. Läggs de i en skål, har den höga kanter etc.

Hur många gånger har jag vandrat runt här hemma och letat? Massor med gånger! Jag har hittat dom i husvagnen, i dörrfacket på bilen, i badrummet, i handväskor, i fönstersmygen, i smyckesskrinet (hur otippat är inte det då?!), i nattduksbordet osv.
Idag var de på en liten hylla i hallen, i en skål med hög kant. Mycket logiskt enligt mig.

Vad har du som du alltid letar efter?

måndag 10 april 2017

Vilket år som helst

På hemmaplan är både Silverräven och jag typiska projektstartare. Vi hoppar gladeligen på nya projekt och drar igång med väldig fart. Sen kommer den där lilla detaljen med att bli färdiga...

Konstigt egentligen, för jag är inte likadan på jobbet. Inte Silverräven heller, vad jag tror?
På jobbet älskar jag att dra ett projekt i hamn och avskyr när jag blir inkastad i nya projekt innan jag är klar med det förra.
Men här hemma... klart vi ska riva stentrappan på altanen för att skapa en plats för grillen, så där precis innan tjälen kommer och omöjliggör gjutning av den nya platsen. Det är helt självklart att börja inreda tvättstugan, fast att inte köket är helt färdigt. Och trappan som vi byggde in, det blev ju jobbigt när vi kom till att bestämma nytt räcke.
Ja, ni vet hur det är. Vi är ju inte unika på nåt vis. Alla gör vi väl så här lite till mans? Den som har alla lister på plats i huset, räcker upp en hand! Ingen? Haha, vad var det jag sa?

Vi har en lista. Klart vi har det, listdrottningen bor ju här.  Där listar vi alla lister som saknas. Det var länge sen vi uppdaterade den nu, såg jag. Så jag strök det som är klart. Observera att gardinen i tvättstugan är omsydd! Men allt det där nya som vi kommit på och allt restpunkter som är kvar från de projekt vi startat senaste året, det finns inte med på listan. Det blir en grej att fixa på påsken, att uppdatera listan. Sen att göra allt på listan, tja - vilket år som helst.