söndag 7 mars 2010

Tankehelg


I helgen har det varit många tankar som snurrat. En situation tog en märklig vändning. Mitt negativa jag blev kanske inte helt överraskat egentligen, men jag hade hoppats på att motsatsen till vad som hände skulle hänt istället.
Min tro på god kamratanda, tolerans och kärleken till nästan fick sig en törn. Vad hände med respekten för andra?
Hur ska jag förhålla mig till detta? Ska jag fajtas för min (och andras) åsikt eller ska jag bara lämna slagfältet och låta mina kombatanter snopet stå där? Eller kombatanterna har kanske inte ens fattat att vi är på mental kollisionskurs just nu? Jag har nog inte ens visat det särskilt tydligt.
Vill jag verkligen fajtas? Tyvärr är nog insatsen i så fall verkningslös, jag förlorar nog mer i andra hänseenden än vad jag skulle kunna vinna i den aktuella frågan. Samtidigt tycker jag att man måste påtala om nåt är på väg åt fel håll.
Hrm.

Nu skriver jag så där kryptisk som jag ogillar när andra gör. Tala ur skägget, kvinna! Men jag mumlar nog helst i skägget just nu. Detta är inget livsvgörande på nåt sätt, och berör inte min familj eller mina närmaste vänner heller (jo lite) , så varför blir jag då så upprörd? Varför snurrar då tankarna i huvudet? Vad enkelt allt hade varit om jag varit lite mer fyrkantig, då hade jag sagt några väl valda ord och vänt ryggen till och aldrig mer ägnat det en tanke. Men jag är inte fyrkantig, jag är rundad i hörnen (haha, bokstavligt talat), jag ser inte världen i svart eller vitt. Jag ältar, jag försöker förstå, försöker hitta en förklaring, hitta ett konsensus.

Hur gör ni när ni hamnar i konflikt? Slåss för er sak (även om ni inte behöver det) eller glider ni undan för att slippa fajtas mot väderkvarnar?

9 kommentarer:

Esset sa...

Jag har en väl utvecklad intuition i kombination med ett starkt Ethos...så jag kan sällan vara tyst ens när jag i efterhand kan tycka att jag borde varit det...Kram

Evelina sa...

Ha ha ha... vi är nog mer eller mindre rundade i hörnorna! Svårt, mycket svårt... men helt tyst hade jag nog inte kunnat vara. Är också en ältare.

Anne Sandberg sa...

Ja e lite som du i vissa situationer! svårt å tro ja vet ;) men man ska stå upp om man känner att man får skit när man inte ska få det ! finns inget värre att bli nedtryckt i skorna ... men ja skulle nog behöva bita mig mer i tungan än va ja gör idag även om ja "tonat" ner mig & tungan fått rejäla ärr ;)om 10 år kanske ja e lika rund i hörnorna som du =)

milla sa...

Svårt...ibland ska man nog berätta att man känner sig förorättad och ta reda på om man uppfattat situationen rätt? Ibland kan det vara skönt att välja att ignorera, fast då måste man verkligen släppa det.
Hoppas det löser sig. Kram Milla

Nipe sa...

Esset: Lätt att vara efterklok...
Evelina: Nä, jag tror nog på det också, att inte bara tiga, men kanske inte ställa till ett himla liv. Lugnt och sakligt säga min mening.
Anne: Nä, nedtryckt är ingen skön känsla. Jag är nog tyvärr en aning konfliktsrädd, men jag övar mig på att säga min mening, om än en aning lugnt och försiktigt (ibland lite för försiktigt kanske).

Nipe sa...

Milla: Tack, det var en oerhört bra formulering - att om man väljer att ignorera så måste man också släppa det. Älta gör ingen glad, det är ju så sant, men oh så svårt. Ja, jag hoppas att det löser sig också, eller det vet jag ju att det gör på ett eller annat sätt.kram

Osloskånskan sa...

Man måste välja sina krig att gå. Annars klappar man nog ihop. Men måste jag så slåss jag, uthålligt och envetet. (har försökt lära Sonen detsamma)

Malin sa...

Ja det är inte lätt.
Ena stunden kan jag tycka att ta striden för riktiga vänner ska tåla att höra sanningen och ändå förbli vänner.
Å andra sidan kan någon annan drabbas värre av att jag "få tala ut".
Men om du inte kan släppa det och kommer att älta så ska du säga ifrån. Du måste må bra!

Mjuk o go!

Nipe sa...

Osloskånskan: Välja sina krig... japp, det är så sant, så sant. Tack.
Malin: Nej, det är inte lätt... Nån form av statement måste det nog bli.