söndag 30 oktober 2011

Så mycket sämre?

Efter att slösurfat runt på allsköns bloggar, inser jag att dagens trend är att kommentera Så mycket bättre.
Det tittade inte jag på igår. Inte förra säsongen heller. Nåt litet klipp från nåt avsnitt har jag sett på SVT Play, men inte ett helt avsnitt.
Det är konstigt det där med TV. Vilket mode det går i vilka program man ska gilla. Jag gillar faktiskt varken Så mycket bättre (även om jag kan inse att jag kanske inte ska uttala mig med avseende på min låga tittarfrekvens), eller Halv åtta hos mig. Det sistnämnda programmet tycker jag förstörs av den alldeles för ironiskt och mot deltagarna nedsättande speakerrösten. Programidén som sådan är ju rejält underhållande, men varför envisas med att hålla sig kvar i förnedringsTVfacket?
Så mycket bättre har också en rolig programidé, men det är för upphaussat och känns alldeles för manusstyrt och konstlat med motiveringen att måste bli "bra TV", vad det nu är?

Kan nån förklara dessa programs storhet för mig, för jag har uppenbarligen missat nåt?

Nån hyfs kan man väl begära, eller?

Löven faller från de över hundra träden på tomten. Vad är det för fel på ordning, struktur och rutiner undrar den lilla lilla ägarinnan lite stilla när hon blickar ut över ägorna.
Några enkla små regler kunde man väl åtminstone kunna följa kan tyckas.

1. Ramla ner samtidigt era lymlar. Vad är det för vits att ena släpper bladen i september när den andra lönnen tänker vänta till november?
2. Vad är det för fel på att släppa ner löven i snygga rader alternativt högar? Varför envisas med att släppa dom lite där man tycker, spritt över hela tomten? Det där är lite som barnen och maken jobbar inne i huset, bara släpp sakerna där man står.
3. Det är inget som hindrar från att släppa löven i grannens trädgård istället, de har ju så lite träd, de kan behöva lite löv.

Ok, då säger vi så då?

lördag 29 oktober 2011

Ingen ro ingen vila

Svärmor kommer snart. Huset ser ut som bomben slagit ner.

fredag 28 oktober 2011

Fredag

Känns ju inte helt fel faktiskt.

Snart stundar besök på Maxi.
Skön känsla borta.

onsdag 26 oktober 2011

Gör det själv

Gör det själv-trenden har slagit igenom på många håll. Men varför kan då inte min köttfärs i kylen haka på den trenden och sno ihop sig själv till färdiga morotsbiffar? Va?

tisdag 25 oktober 2011

söndag 23 oktober 2011

Vi pustar ut

Igår hade vi barnkalas.
Idag pustar vi ut.


(å äter pizza som blev över på längden å tvären)

torsdag 20 oktober 2011

And she strikes again

För några år sen insåg jag att jag missat nåt. Nu har det hänt igen. På vår eminenta kräftfest skapade vi under kvällen en grym spellista på Spotify. Alla fick komma med förslag på låtar och listan fylldes på med alla möjliga och omöjliga gamla nostalgitrippar. En hel del nytt fick även plats och det var där och då jag insåg att missat Hoffmaestro. Eller missat är inte rätta ordet, jag hade ju hört namnet många gånger men liksom inte brytt mig om att lyssna på om det var nåt för mig. Stort misstag. Inser ni hur mycket jag har att ta igen nu?

Teknikutbildad 39-taggare i all ära, men att länka till en spellista på Spotify, det övergår tydligen mitt förstånd. Nån som vill upplysa tant?

tisdag 18 oktober 2011

Ett kärt återseende

Tänk vad det är lustigt egentligen. Det som gjorde mig mest ont att bli av med vid inbrottet, det var det i särklass billigaste.
Ett par gamla vänner till mina föräldrar gör smycken i tenn. Våra familjer umgicks på 70-talet och en bit in på 80-talet, sen flyttade de och umgänget rann ut i sanden.
Nångång 1994 eller 1995 stötte jag av en slump på deras son i Nordstan Göteborg, där han stod i ett marknadsstånd och sålde. Jag köpte ett halssmycke i förgyllt tenn som jag sen bar väldigt ofta. En avgjutning av snäckor som såg ut som en ängel. Det hängde i en ganska lång kedja så jag satt ofta med det i handen och fingrade på det, som om det vore ett radband eller nåt. Efter några år blev det skavt och jag la det i ett kuvert med andra söndriga smycken, i väntan på ork/lust/pengar att lämna in det för lagning.
Det kuvertet försvann ju sen givetvis i inbrottet tillsammans med allt annat av värde.
Jag kontaktade de gamla vännerna för att få en prisuppgift på smycket, för försäkringsärendets skull. Gissa lyckan när de meddelar att de fortfarande tillverkar det!

Idag kom det på posten och nu hänger det runt halsen igen i tryggt förvar.

lördag 15 oktober 2011

Nipes nostalgi - del 12

Eterna.
Kommer ni ihåg den müslin?
Åååååååh.

Alltså, egentligen räcker det för mig att skriva så. Om jag bara hade ett ord för att beskriva det goda i min barndom så skulle jag nog välja ordet Eterna.
Eterna med aprikosmarmelad och mjölk...

Den tillverkas inte längre. Lite tur är väl det eftersom jag inser efter att ha googlat på det och hittat innehållsförteckningen. På tok för sött och på tok för mycket laktos för den här soon-to-be 40.
Men då, på 80-talet var den helt i min smak. Okej, mamma - nu när jag tänker efter kan jag hålla med dig om att den var ganska dammig. Det var inte läge för en oförsiktig utandning när man åt den om vi säger så.

torsdag 13 oktober 2011

Späckad vecka

1 naprapatbesök
1 läkarbesök
1 linskoll hos optikern
1 tandläkarbesök
egentligen skulle det varit ett besök hos frisören också, men hon hade brutit foten.

Bissi, bissi.

tisdag 11 oktober 2011

Ibland så

Idag tog jag tag i i två problem. Det första var egentligen inte mitt problem utan mitt barns. Jag svalde min blyghet och gjorde en lite jobbig sak för att barnet behövde en mamma som förde talan istället. Det var faktiskt inte så farligt när jag väl gjorde det, det var nog bara den där förbaskade blygheten som trodde det skulle vara det.
Det andra problemet jag tog tag i, ja det är lite av en flerstegsraket. Nu har jag startat det hela i alla fall, sen får vi se hur det artar sig. Kanske kommer raketen att krascha strax efter start, kanske hamnar den helt galet - men allra helst hoppas jag att den landar på månen.

Åh, vad härligt kryptiskt jag uttrycker mig. Eller inte alls härligt kanske, bara enerverande. Tala ur skägget, kvinna! I sinom tid, i sinom tid.

måndag 10 oktober 2011

I nätet


















Likt spindeln just nu, på två olika sätt.
Spinner nät för framtida erövringar (hopefully).
Försöker förtvivlat ha koll på allt runt omkring.

Inte lätt att vara spindeln i nätet i alla lägen.
Fast det där med kollen på allt börjar jag nog så sakteliga inse att jag inte mäktar med.

söndag 9 oktober 2011

Vilket år som helst

Vissa saker är svåra att få gjorda eller hur? Alla som renoverat hus eller lägenhet har nog en eller annan list på sitt samvete. Hos oss saknas självklart också lister, men vi har nog mer problem med tavlorna.
Igår satte vi upp våra tavlor igen, från lite olika renoveringsprojekt. I sovrummet, som vi gjorde om precis innan Pillerill föddes, där har tavlorna stått på golvet sen dess. Just det ja, Pillerill fyller snart fem.

lördag 8 oktober 2011

Jodå

Än är det krut i gumman.
Fortfarande en rygg som inte samarbetar med mig fullt ut, men vi förhandlar om det.
Det blir ingen hårdträning på ett tag och alla projekt i huset/trädgården som inkluderar lyft och konstiga vinklar är uteslutna än så länge.

Nu ska det lagas äppelpaj.

onsdag 5 oktober 2011

Två lägen

Jahapp, det är ju två lägen som gäller, ligga eller stå.
Att stå är man inte så van vid märker jag. Men trägen vinner, jag tänker då fasen inte sätta mig när jag vet att det bara förvärrar det hela.
Nytt besök hos naprapaten ( min hjälte) i morgon. Gårdagens knäckeri fick min snedseglande kropp att bli rak igen i alla fall även om det fortfarande inte funkar fullt ut.

tisdag 4 oktober 2011

Aj

Stå eller ligga är ordern.
Kul värre.

måndag 3 oktober 2011

Golvad

Som extra bonus till min förkylning så sa det "kabrak" i ryggen när jag skulle tvätta högra foten i duschen i lördags. Jag hörde verkligen ljudet. Det gjorde inte så värst ont först, men sen... Ytterligare lite senare (igår kväll) gjorde det så ont att jag  varken kunde stå, sitta eller gå. Bara gråta.
Så det blev till att sjukskriva mig idag med och leta fram numret till naprapaten.
Very funny.

lördag 1 oktober 2011

Det är nåt visst

Skogen idag. Inte på topp, varken i kropp eller knopp. Sannerligen inte det, nej.
Men skogen.... det är nåt visst med den. Vilken effekt den har på mig. Det går inte beskriva.
Lugnet. Om det bara kunde stanna kvar.