Tänja på gränserna

Medan jag försöker tänja ut min rumpa och lår, så finns det andra som rejält tänjer på gränserna.
Kolla in de härliga knäppgökarna i Fotrally, de har gått sen kl 21.00 i torsdagskväll!
Från början var de över 100, nu är det bara 4 tappra själar kvar.

Fru Nipes känsla för träning

Asså... det här med träning. Jag får liksom ingen ordning på mitt liv, för att citera en trubadix jag inte riktigt fixar.
Jag fixar inte heller det här med regelbundenhet, helt klart. Det är av eller på. Inte halvpå, eller så. Full fart in i kaklet eller totalt soffläge.
Jag kan ha bra flyt i träningen, kommer iväg på nån runda varannan dag eller så. Inte för mycket, utan lustfyllt och lagom. Sen händer något, som nu senast när ryggen protesterade. Självfallet blir det ingen ryggbelastande träning, men inte heller nån annan. Vad händer då? Varför tappar jag helt konceptet? Varför känns helt plötsligt en promenad som ett maratonlopp?
Jag vet ju hur gott det gör mig med träningen, hur mycket gladare jag blir och hur lite motion det krävs för att hålla uppe humöret. Men likt förbaskat så orkar jag inte ens ta fram en yoga-DVD ur skåpet eller snöra på skorna.
Jag har ett behov av att träna upp framför allt ryggen och magen - ett skriande behov med tanke på Fjällräven Classic som närmar sig. Det råder ingen brist på varken kunskap eller träningsprogram. Det är bara att sätta igång. Det är inga långa pass, och kräver ingen utrustning mer än en yogamatta och den ligger framme i vardagsrummet.
Dagarna bara går och träningen lyser med sin frånvaro. Alla tillfällen till träning bara rinner mig ur händerna, oftast på grund av att jag låter de göra det. Ursäkterna är många och fantasifulla och när fantasin tryter, ja då bara ignorerar jag allt vad träning heter, fast att jag egentligen inget hellre vill än träna. Låter det konstigt? Det tycker i alla fall jag. Om jag nu vill träna, varför gör jag inte det? Eller vill jag inte? Jo, det tror jag att jag vill, men latmasken i mig har ett alldeles för stort inflytande på mig.

Ge mig era bästa knep för att övervinna den där latmasken, please!

Kunglig inledning

Semesterstart med regn. Som väntat.
Jag fastnar i ett gravt missbruk av patiensspelet Kungen på datorn.

Gott så. I morgon är en annan dag, då hoppas jag att regnet och Kungen drar sin kos.

Det är inte lätt ibland

Idag på vägen hem funkade inte ACn i bilen. Jäklar och fasen och skit med - ingen kostnad man vill få precis innan semestern. Men jäklar och fasen och skit med vad pinsamt att det sen visade sig vara lilla jag som glömt trycka på On-knappen...

Silverräven fick sig ett gott skratt, alltid roar man nån.

Jodå

Tre uppstigningar kvar till semestern!

Gillar inte tidig semester, men just nu känns det väldigt välbehövligt.

Hos naprapaten i morse. Både hon och jag konstaterade att det var tur för mig att jag var hos massören förra veckan och löste upp en del av ryggproblemen - för annars hade besöket idag blivit fullständigt outhärdligt.
Nu lite öm, men med en fantastiskt utökad rörlighet.

Sa jag att är förkyld också? Här släpper vi årets spänningar på en gång verkar det som.
Välbehövlig semester var det ja.

Old dog

Undrar när den här gamla hunden ska lära sig att sitta?
Eller, mer konkret - lära sig att om man tränar mycket måste man också stretcha mycket.
Rumpmusklerna blir inte längre av orientering och sen stillasittande jobb. Nä, de blir kortare och kortare och till sist blir de så korta att resten av kroppen säger ifrån.

Nu en massagetid senare känner jag väl lite igen mig själv igen och ryggen pratar med mig igen.

Suck, där rök kvällens träning. Ordern var att gå fort men inte springa. Hur roligt är det på en skala?
Tja, i alla fall betydligt roligare än att försöka vända sig i sängen med en strejkande rygg.

Jackpot

Det gäller att inte dammsuga för ofta. Väntar man in i det längsta, ja då känns det som jackpot när det rasslar i slangen.

Allt är relativt

Gnällde lite över vädret i helgen, i synnerhet på det väder som rådde under min 40 minuter långa tävlingsinsats.
Läser sen blogginlägg och fejjanstatusar skrivna av personer som sprang Stockholm Marathon och inser att jag ska hålla käften en smula. Allt är relativt, så även det dåliga vädret.
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Tja, jag undrar jag.
För er som blir inspirerade av personer som kämpar i ur och skur, här har ni två inlägg som är värda att läsa. Här och här.
För er som inte blir inspirerade, läs ändå.
Oj, vad jag inte hade fixat kalla fingrar. Men liten sugen blir jag.

Hagel och drivis

Kanske inte den där isen, men hagel kom det idag när jag tagit hälften av mina kontroller i Sprint-DM. Att springa i högt gräs som är blött med hagelanfall ovanifrån, det kan rubba grundvalarna även hos en nyfrälst orienteringsnörd.
Men träningskläder torkar snabbt och jag kom trea.

(av tre deltagare i D40 visserligen, men här ska vi inte vara så knussliga).

Varken undertecknad eller tillhörande Silverräv hade innan varit i downtown Mörrum, så det var en trevlig ny bekantskap. Dit måste vi helt klart åka igen i sommar och strosa längs med ån, utan mottävlanden som springer förbi och stressar.

Fredagsgnäll

Har sen i tisdags trappat ner rejält på sockret och det vita mjölet.
Idag har jag träningsvärk i rygg och axlar. Gissa huvudvärken...
På jobbet har jag en hel del jag gärna vill avsluta innan semestern, eftersom jag efter semestern har en annan arbetsgivare. Kör konstant fast och kommer i stort sett inte framåt alls. Åh, frustrationen!

Men jag jobbar hårt på att vända på mina resonemang. Tre dagar utan socker är ett bra resultat för mig just nu och snart släpper huvudvärken och suget, det vet jag ju.
Träningsvärken är synnerligen ett resultat av frivillig aktivitet och all träning ( och träningsvärk) tar mig närmare mina mål.
Snart är det dessutom semester och mina fastkörningar på jobbet är det inte bara jag som orsakar så varför är jag så hård mot mig själv? Relalalaxa lite, tjejen.