tisdag 31 december 2013

Återblick?

Nä, den där återblicken över året som gått, det får vackert vänta tills imorgon. Idag ska det städas till förbannelse. Vi slipade trappan igår och vi har trappan mitt i huset. Lägg därtill en öppen planlösning...
Kl 19 kommer gästerna. Ojdå. Planeringen är ungefär som den brukar, totalt soppig.

Tjing, vi syns nästa år!

söndag 29 december 2013

Som man förtjänar

Nyårslöfte brukar jag hålla mig borta från, men detta nyåret gör jag ett undantag. Skruttafisan och jag utmanar varandra på ett Godisfritt 2014.
Kanske inte helt smart att sluta 2013 med att häva i sig allt godis som finns. Just nu mår jag som jag förtjänar. Sockerförgiftning typ.
Misstänker att det inte kommer kännas särskilt mycket bättre de första dagarna in på året heller, när förgiftningen byts mot abstinens.
Nåväl, själv göra själv ha.

Det ska faktiskt bli riktigt skönt/kul att ha den här utmaningen med Skruttafis. Hon är taggad, jag är taggad och i slutet av året väntar nåt skoj.

lördag 28 december 2013

Tjaba tjena hallå!

Jamen, jullov liksom.

Tillbaka i gula huset igen, efter några dagar i de småländska fd skogarna.
Idag har vi letat brädor på brädgården, eller rättare sagt letat efter en öppen brädgård.
Lite smårenovering i huset minsann! Bygga in en öppen trappa för att skapa ett litet förråd under.

Ikväll träffa vänner och spela lite Mah Jong.
Jamen, jullov liksom...

söndag 22 december 2013

Check på den

Tre limpor bröd bakat - check
Två plåtar knäckebröd bakat - check
Glömt saltet på knäcket båda gångerna - check på den med.

lördag 21 december 2013

Ou est tu?


Hallå Vintern, jag är redo.

Var är du?!

fredag 20 december 2013

Leeeeeeeedig!

Loggade ut från datorn på jobbet. Tänker inte logga på igen förrän den 13e januari.
Gött, gött, gött!

Nä, det där var ju inte riktigt sant, jag har lovat att ta ett telefonsamtal med personen som ska trycka våra arbetskläder. Sen måste jag logga in i tidredovisningssystemet en gång och tidrapportera vecka 1.
But still...

måndag 16 december 2013

Dubbelfel

Luciaträning med klubben igår. Tanken var att springa en röd bana på 4,2km.
Innan träningen blev allt som vanligt hur stressat som helst. Gick upp alldeles på tok för sent. Pillerill ville verkligen inte hänga med oss andra, utan hade ett bryt och tjurade. Skruttafisan skulle hämtas hos en kompis 20 minuter innan träningen för att vi skulle hinna köra tvärtomvägarna genom skogen till klubblokalen.
Huvudbonad skulle man ha, ja just ja, var fasen är Luciakronan?! Ut i förrådet och rota. In igen och leta upp batterier. Ut i bilen. In igen, hämta sportidenten och kompassen. Ut i bilen och rivstart iväg.

Kommer till kompisarna kvart i tio. Får med ett extrabarn också. Nu är Skruttafis och hennes kompis inte kända som de mest snabba, organiserade och välplanerade 11-åringarna denna sidan månen, så självklart är de inte riktigt klara.
09.54 sladdar vi ut från deras gård.
Jag beordrar Skruttafis som sitter bredvid mig att sätta i batterier i lussekronan medan jag koncentrerar mig på grusvägsrally på den minst sagt krokiga och backiga vägen genom skogen.
Nånstans på mitten finns en kille-backe, ni vet ett sånt där backkrön som det hisnar i magen när man kör över (i synnerhet om man gasar lite extra). Hopp över och killen i baksätet tjuter roat. Skruttafis tjuter hon med, men mest av förvåning, hon är liksom inte helt beredd. Sorry, bad mummy...

Kommer fram till träningen och kutar in på toa och sen snabbt på med grejerna och då upptäcker jag Skruttafisan som står lutad över staketet. Hallå, vad är det?!
Åksjuk!
Va?
Det trodde jag liksom inte hon kunde bli... hon som åker alla attraktioner på nöjesparker, hon som liksom inte har några som helst hämningar när det gäller fart, snurr och höjd.
Men att byta batterier på en lussekrona samtidigt som hennes mamma kör rally på grusvägar, ja där gick hennes gräns, tydligen.
Med ett Bad Mummy-samvete stort om Sibirien, springer jag iväg. Eller, lufsar iväg är väl mer det korrekta uttrycket. Det finns ingen som helst kraft i stegen.
Halvvägs till första kontrollen är alla andra redan utom synhåll.
Till tvåan går jag tokigt. Till trean går jag ännu mer tokigt och jag inser att det inte bara är benen som inte vill, det är även hjärnan.
När jag sent omsider når fyran är jag så trött och lack, så jag beslutar mig för att gena tillbaka till målet. Lättare sagt än gjort när hjärnan inte ens vill orientera dit. Suck.
Går in i klubblokalen och tjurar en stund, tills en kompis beordrar mig att gå och duscha och bli som folk igen.

Träningen avslutades med grötfest, med prisutdelning till bästa huvudbonad. Min lussekrona var ganska chanslös i konkurrensen av de andras kreativa skapelser, så den hängde jag ifrån mig på staketet strax efter start. Så mycket hade Skruttafisan för att hon hjälpte mig och blev åksjuk på kuppen. Ja, det är verkligen höga Bad-Mummy-poäng på mig ibland...
Grötfesten var i alla fall väldigt lyckad och barnen bjöd på ett högst improviserat men väldigt fint luciatåg.

lördag 14 december 2013

Som en boaorm

Julbord idag på Stufvenäs med firande av LindaLottaPusing, aka Storasyster.
Hipp hipp hurra och oj vad mätt jag är.

Gravad oxfilé blev dagens favorit, tätt följd av deras crème caramel. Ja, Stufvenäs egen starksöta (med betoning på stark) senap får också mycket höga poäng.

Nu går jag här i valet och kvalet, ska man äta kvällsmat eller inte?

Imorgon är det Luciaträning med orienteringsklubben och jag har satt upp mig på en 4km röd bana.
Grötfest efteråt och sen titta på Skruttafisans lussetåg i kyrkan.
Mycket lucia i morgon med andra ord.

fredag 13 december 2013

Stiligt värre

Lunchmöte med tillhörande promenad gav idag denna vy. Inte så pjåkigt va?
 



tisdag 10 december 2013

Insikter och målformulering

Så här i slutet av året har jag, i alla fall sen jag började blogga, funderat över året som varit. Sammanfattat månad för månad och reflekterat lite över både hur fort tiden går och hur mycket som man faktiskt gjort.

Idag satt jag och funderade lite över att jag 2013 verkligen tagit klivet in i orienteringen. Eller borde jag säga UT i orienteringen? Det är ju ändå ute i skogen sporten utövas? Skit samma.
2011 satte jag som halvårsmål att komma ut på tre tävlingar, stafetter och klubbtävlingar inräknade.
Det uppfyllde jag och gjorde således debut på individuella tävlingar.
Detta året 2013, har jag inte räknat mina tävlingsstarter, men i våras sprang jag minst en tävling i veckan...

Statistiknörd som jag är, tänkte jag göra ett diagram över hur mina kilometertider förbättrats under detta tävlingsåret. Kilometertider i orientering mäts som den sprungna tiden dividerat med den teoretiska bansträckan. Man tar alltså inte hänsyn till den faktiska sträckan.
Lite trubbigt mätvärde kan ju tyckas, men det har ju både fördelar och nackdelar.
I början av min "karriär", jämförde jag alltid min faktiska kilometertid, men det funkade inte så bra när GPS-klockan fick slut på batteri eller jag glömt sätta på den osv.

Efter en hel del letande på Eventor efter resultat och räknande, fick jag det svart på vitt: mina kilometertider har ju inte blivit bättre över året. Självklart är tiderna beroende av faktorer som terräng, bantyp, bommar i skogen osv, men många tider i diagramform borde ändå rimligtvis ge en liten indikation på förbättring, försämring eller status quo.

Så... ingen förbättring alltså, trots en ganska hyfsad tränings- och tävlingsmängd.
Men...
Tittar jag tillbaka på mina allra första tävlingar från 2011, så är tiderna ganska lika. Då vägde jag 18 kilo mindre... så med andra ord så HAR jag ju ändå förbättrat mig sen dess. Att behålla samma kilometertider, trots viktuppgång, det är ju ändå en tröst. Rimligtvis borde det betyda en kombination av att jag blivit bättre på orienteringen och att konditionen ändå är ganska bra (i förhållande till när midjemåttet var mindre).

Målet framåt står alltså ganska tydligt. Stabil grundträning (styrka i svaga delar och konditon) samt reducera övervikt.
Nu ska jag bara få till en handlingsplan också...

måndag 9 december 2013

Taktiksnack

Julbord på lördag, på fina Stufvenäs.

Hur ska man lägga upp taktiken?
Späka sig dagarna innan så man är hungrig som en varg?
eller...
Äta så mycket man orkar dagarna innan, så magen är uttänjd?

Svåra i-landsfrågor så här på kvällskvisten, eller hur?

söndag 8 december 2013

Nu är det dags!


Hrm..
Det var ju det här banläggarkortet...
Själva examinationen skulle vara inlämnad 20 juni egentligen. Det var det knappt nån som hann, men eftersom examinatorn själv inte hann rätta så gjorde det inte så mycket.

Nu fick vi ett mail om att det var tvunget vara klart innan årskiftet. Ikväll ska vi sätta oss och göra den klurigaste delen - banläggningen. Vi ska lägga tre olika banor med lite olika kriterier uppfyllda.
Tre personer med starka viljor. Det kan nog både bli stormigt längs vägen men slutresultatet litar jag på kommer bli kanon!


lördag 7 december 2013

Snubbar som jobbar

Igår hade vi julfest på jobbet. Jag och min närmaste kollega skulle hålla i lekarna. Hm, vad gör man för nåt med en bunt ingenjörer som kan engagera och roa?

Bygger pepparkakshus förstås! Lite trixigt med bara en ugn och starkt begränsad tid, men va fasen, det var ju deras problem, inte vårt...hehe.

Tre lag som fick varsin deg, små kavlar, bakplåtspapper, kristyr och temat var: ett känt byggnadsverk.

Resultatet blev: Globen, Pyramiderna och ett dass (Dass Tomte-Haus)...

Globen: innovativ pepparkaksdesign onekligen
Pyramiderna: det enda laget som använde sig av socker som lim, vilket vi hade förespråkat
Dass Tomte-Haus: Skitbra tolkning av temat.

onsdag 4 december 2013

Nåt nytt varje dag

Man lär sig nåt nytt varje dag. Stort som smått.
Idag har jag för första gången i mitt liv ställt in en timer till en lampa! Vi har ju självklart såna hemma, i synnerhet till ljusslingorna nu till jul, men jag har aldrig  pillat med det förr.
Är man gift med en elingenjör, tja då kan ni ju gissa vem som inte behövt bry sig om sånt innan.

Nu stod jag där på jobbet med 16 stycken timrar som skulle packas upp, ställas in och sättas på plats.
Vad gör teknikinformatören då tror ni?
Jo, självklart läser hon instruktionen. Blev jag klokare då? Nä, givetvis inte. En enkel pryl med få funktioner är oftast svårare att beskriva än en komplicerad, så också i detta fallet tydligen. Fyra ynka meningar och jag fattar nada.
Men skam den som ger sig, så nu slocknar förhoppningsvis alla jobbets ljusstakar runt 22-tiden ikväll.

söndag 1 december 2013

Oh my!

Skidåkningen från Kuusamo bjuder på helt galet fina vinterbilder, eller hur?

Längtan efter snö och vinter växer sig stor här. Ja, jag vet att många inte gillar vintern, men jag gör det. Inser mer och mer hur mycket jag faktiskt gör det. Ett skidspår i skogen med snötyngda granar...med den där rofyllda tystnaden som bara finns där...
Så underbart!

På Fejjan visar Lofsdalen upp extremt begärelseväckande bilder från snötäckta backar. I en titt bland våra egna bilder därifrån hittar jag denna, tagen i solnedgången.

Oh my!

lördag 30 november 2013

I brist på snö

Skulle på möte i torsdags med orienteringsklubben. Timmen innan hade skidsektionen stavgång i backe på schemat. Med det upplägget finns det ju liksom inga ursäkter i världen för att inte gå på träningen.

Rask takt 1,5km till den värsta backen på skidspåret. Åtta gånger gick jag uppför. Pust. Tre gånger försökte jag sen springa uppför, men orkade då bara 65% av backen.
Grymt nöjd ändå. Det trodde jag inte vid första intervallen, att jag skulle orka så många till.

Det där ska jag göra om, helt klart.

tisdag 26 november 2013

Hej hopp!

Vi drog till Lalandia förra veckan. Tog ledigt torsdag-fredag och kom tillbaka sent i söndags kväll.
En härlig minivariant av solsemester med vännerna A&G.

Det har varit flera småresor i den Nipeska familjen denna hösten. Helt rätt prioriterat. Inser nu att november kom och gick utan det sedvanliga brytet. Det där brytet när jag hatar november, hatar mörkret och bara surar i soffan.
Små avbrott varannan vecka för nåt roligt har hållt uppe humöret. Jag ser fram emot julen detta året, bara det!

Lalandia då - småbarnsföräldrarnas högborg typ.
Nej, inte längre måste jag säga. Sen de byggde ut, passar det vem som helst som älskar vattenrutschbanor.
Det gör jag. Det gör jag verkligen.
I november är där inte så mycket folk heller, så köerna lös med sin frånvaro.

Fyra dagars bad i klorerat vatten. Nu är jag så ren så jag knappt behöver bada till jul.

tisdag 19 november 2013

Dagens mantra

Det är roligt att laga mat. Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.Det är roligt att laga mat.


Nähä.

Funkade inte.

måndag 18 november 2013

It shall pass

Jaja, det är verkligen ingen höjdare att dra ut visdomstand. Men va fasen, det går över. Kanske inte idag, inte i morgon heller, men snart.
Under tiden roar jag mig med att äta mat som inte är så hög, tuggar och dricker på vänster sida, samt försöker få magen att förlåta mig för de senaste dagarnas intag av värktabletter.

Dessutom roar man ju sin omgivning med att se ut som en blandning mellan en hamster som gått all in på frukostbordet och Don Corleone.

Jajaja, så är det me´att just nu.

fredag 15 november 2013

Look-alike

Ni kommer ihåg Marlon Brando i Gudfadern?
Exakt så ser jag ut just nu, i alla fall på höger sida.

torsdag 14 november 2013

Status post-visdom

Ja, det var ju en upplevelse det...
Det där med att stoppa in mer prylar (och fingrar) i munnen än vad som är fysiskt möjligt..- idag slog en tandläkare i Blekinge det rekordet tror jag. Jisses.
Men det gick ju bra. En massa borrande och knäckande och spräckande senare är tanden numera bara en ihopsydd grop. Ja, lägg till värken, svullnaden också.
Sköterskan sa att runt 11 kommer bedövningen släppa och det gjorde den strax innan. Så halv 11 satt jag på jobbet och var kaxig. Tio över, var Nipe inte fullt så kaxig. Försökte mig på lite lättare arbetsuppgifter, men när jag inte ens klarade att sortera kontorets olika postfack i bokstavsordning, ja då åkte jag hem och la mig i soffan.

Här sitter jag nu. Det går ingen större nöd på mig, jag har värktabletter, hjälpsamma barn och snart ska jag hem till en vän och få kaffe.

onsdag 13 november 2013

Gulp

För en evighet sen var jag hos tandläkaren och lagade ett hål. Bad om att ta bort en visdomstand och skulle då få en remiss till en annan tandläkare som har detta som specialitet.
Den tandäkaren skickade sen en bekräftelse på remissen och skrev att väntetiden var låååång.

Så lång att jag nu nästan förträngt det hela.
Nu ringde han och gav mig en återbudstid till i morgon bitti.
Hopplans!
Har jag lite tandläkarskräck? Har jag dåliga minnen av långdragna besök hos tandläkare som gräver runt, drar och sliter och petar in fler instrument i gapet än vad som är fysiskt möjligt?
Är jag flickan med guldbyxorna som bara hivar upp den ofantliga summa som såna här tilltag kostar?

På A svarar jag nog ja, på B svarar jag defnitivt ja och på C  är jag väldigt säker på nej.

torsdag 7 november 2013

Oh, oh, orientering - del 14

HöstOpen Bornholm - dag 2

Söndagens tävling började mycket tidigare på dagen. Dessutom var det 1300m att gå till start, så klockan ringde ganska okristligt tidigt. Tur att vi drog tillbaka klockan en timme på natten...
Fortfarande varmt för årstiden, men med lite regn i luften och rejält dimmigt.

När jag står i startfållan är jag kissenödig. Ganska öppen bokskog och två minuter kvar till start. Knip, kvinna, knip.
På väg mot 1:an springer jag längs med en bäck. På andra sidan springer en äldre herre som uppenbarligen ska till samma kontroll. Horn i pannan som växer och så fasen heller att jag ska vika ner mig för en som är 30 år äldre, tänker jag. Stämplar sekunden innan och den mentala segergesten är både gigantisk och lite egotrippig. 2:an ligger i en brant och vägen ner från kontrollen går nog egentligen i lite för hög fart för att kännas helt komfortabel. Precis när jag kommer ner, hör jag ett märkligt ljud bakom mig. Tittar upp och ser en annan äldre herre komma rullande rakt mot mig.
- Oh jisses, hur gick det?!
- Öh, bra tror jag, säger den äldre, numera inte så rena herren, och ställer sig upp på skakiga ben och tar det sen lite mer sakta nerför resten av branten.
Dagens enda bom kommer när jag går på fel brant mot 4:an. Dels går jag inte tillräckligt högt upp först och sen alldeles för långt åt vänster. Vi är flera som letar här samtidigt och ganska snabbt inser vi att vi är några hundra meter fel.
Här är bland annat en dam från en dansk klubb, som stämplar sekunden före mig. Hon verkar sen ha samma kontroll som jag, så vi springer parallellt med varandra där en stund. Hon springer i samma hastighet hela tiden, så i backarna sackar jag efter, men på plan mark är jag snabbare. Horn som växer igen och Nipe vinner kontrollen med en halv sekund. Oh yes! Samma visa till nästa kontroll, hon drar ifrån i backarna och jag tar igen det nerför. Hennes horn är ungefär lika långa som mina och vi flinar lite när vi inser att även kontroll nr 7 är gemensam. Här väljer hon att gå rakt genom skogen och dessutom strunta i vätskekontrollen som jag siktat in mig på. Nu jäklar är det kamp, så den vätskan intas mycket, mycket hastigt. Full fart längs med det gröna och shit, hon kommer ut i den vita skogen exakt samtidigt som jag! Eld i rumpan fram till kontrollen. Oh yeah, oh yeah, oh yeah, vad gött det känns!
Nu skiljs våra vägar och tyvärr hittar jag inte henne på TC senare, hade tänkt tacka henne för den extra kämparglöden hon väckte.
Lång raka innan sista kontrollen, rakt genom travbanans stallgård. Det luktar höst och häst i salig blandning och luften var så där härligt full av syre. Vilket underbart lyckorus sista biten in mot mål! Springer förbi en stalltjej och hindrar min impuls att skrika till henne: Vad gott det luktar här! Hur idiotförklarad hade jag blivit om jag gjort det? Där kommer en blöt och smutsig 40-taggare över gårdsplanen och skriker att det luktar gott precis utanför gödselstacken?
I mål och sen lägger jag snabbt till en sista kontroll, på bajamajan, och den mentala segergesten den är nog dagens största.

Jag blev trea igen och därmed trea totalt.  LindaLottaPusing  tog sig upp två placeringar och blir femma i samma klass. Så himla bra jobbat, syrran!
Pillerill och Skruttafisan behöll också sina placeringar och blev etta respektive trea i sina klasser.
Silverräven, sprang som vanligt fort som f-n, men hade lite, hrm, intressanta vägval på sin bana. Men, han sprang först med Pillerillen och sen sin egen bana. Lägger man därtill den långa sträckan till starten, så gjorde han en enastående insats på ca 1 mil den dagen. På lördagen sprang han också dubbelt, så han fick totalt mest Bornholmsskog för pengarna.
Övriga släkten sprang också med beröm godkänt, så det är bara att konstatera att orienteringstävling i kombination med födelsedagsfirande på en ö i Östersjön, i slutet av oktober - är ett alldeles lysande koncept som bör upprepas!


onsdag 6 november 2013

Längtan till spåret

Var på klubbens upptaktsträff inför säsongen i skidspåren. Än dröjer det nog innan det kan sprutas snö, men kvällens träff gav en hint om att det närmar sig i alla fall.

Förra säsongen blev det inte många kilometer i spåret, av olika anledningar. Denna säsongen hoppas jag att det blir fler. Många fler.

Längtar.

måndag 4 november 2013

Oh, oh, orientering - del 13

HöstOpen på Bornholm - dag 1

Inte tränat på en månad. I slutfasen på en förkylning. Tanken var att bara småjogga runt banan, för att komma på banan, haha.
Jamenhurtänktejagdärliksom? Som om jag någonsin kunnat ta det lugnt, när tävlingsinstinkten slår till?
På vägen mot start, joggar jag lite, gör några indianhopp och känner till min förvåning att benen är pigga. Mycket pigga. Glömde snabbt det där med att ta det lugnt och inte tävla.

Väljer att gå på stigen fram till säkra svängen på väg mot 1:an. Viker av in i skogen och tar faktiskt en kompassriktning. På väg mot 2:an velar jag lite för länge vilken väg jag ska ta, men det blir till slut att jag tar stigen runt det gröna. Funkar kanon, för det är inte så svårt att hitta kontrollen från detta hållet. 3:an ligger liksom bara på vägen mot 4:an och här väljer jag först att hålla mig på beståndsgränsen fram till stigen, sen genar jag på känsla, som jag brukar. Det funkar idag med och när jag tar kontrollen kommer jag ihåg att göra en liten segergest. Varje tagen kontroll ska firas, om än snabbt och kanske bara inombords. Firas bör den i vilket fall som helst. Jobbar starkt med att försöka låta det positiva ta över, annars faller jag lätt in i trallen att muttra mig fram genom skogen. Muttra över dålig kondis, dåliga vägval och över kakintaget. Så nu fokuserar jag på att berömma mig själv och hopplans vad det funkar bra!
Till femman är det inte så svårt, man ser ut över kalhygget vart de andra springer och de springer ju ungefär dit min kontroll borde ligga så är bara att bege sig dit och stämpla.
På väg mot sexan, vid den gröna hörnan, får jag hjälpa en dam som irrat bort sig.
Springer på vägen och viker av lite för sent mot 6:an men det gör nog inte så mycket. Till 7:an blir det verkligen bara på känsla och fatta vilken segergest det blir när jag spikar den. Likadant med 8:an och 9:an. Kompasser är för mesar! Så är känslan i knoppen just då. Härligt att springa där och vara nöjd!
Vägvalssträcka mot 10:an och jag vägrar springa mer kalhygge så jag väljer att följa beståndsgränsen, vilket i praktiken inte alls är nån beståndsgräns utan en stig mitt i granskogen. Blir lite tveksam till om det var bästa vägvalet men håller mig till min ursprungliga plan i alla fall. 12:an är inga större problem mer än att jag tar fel väg förbi lite nerhuggna träd som jag får klampa genom.
Mot 13:an har jag min plan klar, men blir tveksam till vart jag är, då stenmuren som sen enligt kartan ska bli en jordvall, är en stenmur hela tiden. Det visar sig att från det hållet jag kommer från är det en stenmur, men på andra hållet är den täckt med jord. Hittar lyckligtvis släpstigen jag tänkt hitta och ser kontrollen på långt håll. Vägen till 14 går över en bokskogsbeklädd kulle, men jag väljer att springa runt. Nu börjar det bli ordentligt lerigt och mjukt och det tar en stund att komma över bäcken.
Lerigt, lerigt runt kontrollen och en bit upp i backen mot 15. Här ser jag fel kontroll och får dagens första och sista bom. Går iväg åt fel håll när jag upptäckt att jag är fel men lyckligtvis ser jag en kontroll i ögonvrån och felet blir inte så stort.
Full fart sen mot mål.
Blev 3:a av sju i klassen. Kilometertiden var precis över min maxgräns, men att komma trea är jag väldigt nöjd med.

Innekatt

Idag känner jag mig som en innekatt. 
Vill inte alls träna nattorientering i regnet. Vill vara inomhus. Torr. Varm.

Laddar upp mig inför O-Eventet i Borås till helgen. Inspirerar mig själv genom att lägga in GPS-rutter från Bornholmstävlingarna.

Ignorerar vädret utanför. Träna kan man göra en annan dag.

lördag 2 november 2013

Det funkade!

Det var ju roligt att städa?!

En massiv insats, som orsakat ett halvt hus i kaos. Just i detta nu börjar vi se ljuset i tunneln igen, men det är fortfarande saker precis överallt.
Vi har flyttat runt lite möbler och passade samtidigt på att gå genom alla lådor i barnens rum och i kontoret. Mycket kul saker man kan hitta...

Vi köpte detta huset sommaren 2004. I vårt förra hus (som ligger granne med det vi bor i nu), hade jag ett skrivbord uppe på den inredda vinden. Där stod symaskinen redo, där fanns alla presentinslagningsgrejor, där fanns allt man behövde för att släppa loss kreativiten.

I detta huset finns ingen inredd vind, och ingen bra plats för ett motsvarande skrivbord.
Barnen fick den enda tänkbara hörnan, till barnpyssel, vattenfärger och senare till datorhörna.

Nu är vattenfärgerna tack och lov passé och ingen kladdar med trolldeg, play doh eller går bärsärk på tejprullen längre. De börjar bli rumsrena, kidsen, när det kommer till pyssel.

Så nu, nu var det dags kände jag. Deras dator fick flytta upp och kombineras med TVn, så nu kan de titta på SVTPlay på större skärm. Lyckliga barn! Deras pysselgrejor som inte mamman vill leka med, flyttade in på deras rum och dessutom fick de halva bokhyllesystemet var med sig upp. Ner från deras rum kom två identiska Ikea-hyllor som nu blev perfekta i kontoret istället.
Deras gamla ( som även faktiskt är mitt gamla skrivbord från tonåren) sanerades och nu ska jag pimpa lite. Sen har vi en pyssel/sy/kontorshörna till mor i huset!  Alla nöjda. Ibland får man till det, helt utan att det var meningen från början.

Jajustja, nu gick jag nog lite händelserna i förväg ändå. Det var ju alla de där sakerna som inte riiiiiktigt har kommit på plats än. Nåväl, en sak i taget.

onsdag 30 oktober 2013

Dagens mantra

Det är roligt att städa, det är roligt att städa, det är roligt att städa, det är roligt att städa, det är roligt att städa, det är roligt att städa, det är roligt att städa, det är roligt att städa, det är roligt att städa.

tisdag 29 oktober 2013

Just in time

I helgen var vi på Bornholm. Varför åker man dit i oktober, undrar säkert vän av ordning.
Jamen, självklart är anledningen orientering. Dessutom firade vi en 46-åring och en 70-åring. En perfekt kombination - orientering och firande.

Två dagars orientering i blöta marker. Helt galet vackert och helt underbara pigga ben. Tydligen hade jag vilat mig i form, med nästan en månads träningsuppehåll på grund av förkylning och mycket på jobbet. Kom trea i min klass D40kort.

Hela helgen gick jag där och önskade att vi hade bokat en extra dag. Tur var väl det att vi inte hade gjort det, nu hann vi åka över till fastlandet, just in time innan Simone.

lördag 19 oktober 2013

Före och efter

Gissa vad vi har gjort idag?
Före

Efter

torsdag 17 oktober 2013

Inaktivitet

Ingen träning just nu.  Hostar, hostar och hostar.

Tänkte cykla till jobbet: hosta och regn
Tänkte orientera: hosta och älgjakt

Chillar i soffan. Och hostar.

söndag 13 oktober 2013

Äpplet och päronträdet

Igår åkte jag och Pillerill till Malmö för att möta upp Silverräven som kom från tjänsteresa over there.
Pillerill försöker förhandla bort att ha jacka på sig och jag säger att "självklart ska du ha jacka med dig, det är ju höst...du vill väl inte frysa heller".

Kommer ner till Malmö, kliver ur bilen och konstaterar att det mycket riktigt är skitkallt ute och blåser halvt storm.
Var är min jacka tror ni? Jodå, kvar hemma.

Pratar senare i telefon med syster som är i Stockholm på orienteringstävling, där även Skruttafis befinner sig.
Frågar om Skruttafisan sköter sig och får svaret: "tja, litegranna i alla fall."
Gissa vem som tidigt på morgonen hoppat ur bussen framme vid tävlingsarenan, utan jacka?

Såna är vi. Uppenbarligen.

lördag 12 oktober 2013

Stoppa pressarna!

Hör upp, hör upp! Mirakel KAN ske! Ingenting är omöjligt och nu har vi beviset!

Bevis: Nipe är på chokladprovning. Nipe lämnar äter bara halva bitarna OCH ÄR NÖJD!

torsdag 10 oktober 2013

Nilreb

Berlin i dagarna fyra. Lite shopping och sightseeing och lite konferens. En Oktoberfest och en galamiddag.
Tja, gissa om Nipe kom hem trött och glad? Japp, precis.

Hemma pågick livet i 180 knyck. Maken bortrest tills i morgon och sista veckan på mitt uppdrag. I morgon åker Skruttafisan iväg ensam med 50 andra i klubben på orienteringstävling i Hufvudstaden.

Gissa om jag är både lättad att jag inte skulle stressa med dit och väldigt avundssjuk.
Men man kan inte hinna och orka allt, så är det ju bara. Nån broms får det ju finnas.

Men tillbaka till Berlin. Same, same but different. Gamla öst som vi bodde i, var inte alls lika skitigt längre och Potsdam var ju ingen grusplan längre... Men i övrigt sig likt.
Kanske inte min favorithuvudstad, men väl värd en weekend.

torsdag 3 oktober 2013

Then we take...

Berlin!
Åker på jobbresa till Berlin över helgen. Ska bli intressant och se  om hur det har ändrat sig sen sist.
Det var ju nåt år sen eller två jag var där. Vår klass åkte en bussresa dit innan vi tog studenten.
Våren 1991...

Nånstans inom mig har jag känslan  av att denna resan kommer bli betydligt mindre luddig i kanterna.

Auf wiederhören!

tisdag 1 oktober 2013

Dagens mattips

Kycklingfärsbiffar med broccoli/gröna ärtor-mos. Mumma.
Ännu mer mumma att biffarna lagades av Skruttfis, så mamman i huset slapp kleta med fingrarna i smeten.

tisdag 24 september 2013

Vaska

Idag har jag vaskat. Satte mig i källaren och hällde ut öl och alkoläsk som blivit för gammal. Det tog en stund ska ni veta, för det var många burkar och flaskor.

Voffo gör di på dette viset? Ja, det kan man undra. Orsaken var nog en kombination av typ nästan inget drickande (man är ju liksom inte 20 längre) och ett  stort feltänk när vi var i Danmark för nåt år sen. Om man inte dricker mer än nån gång ibland, ja då kanske man inte ska köpa såna kvantiteter. Tillgång och efterfrågan överensstämde icke.

Konstigt.. såna gamla lager med choklad har jag aldrig behövt slänga...

måndag 23 september 2013

Tack juicepressen!

Satsumas, mango, galiamelon. Råsaftscentrifug. Lite mineralvatten på slutet.
1,5 cm Malibu i glaset och sen lite päroncider. Blanda med ovanstående juice.

Kommer garanterat att göras igen. I en juicepress nära mig.

söndag 22 september 2013

Moget?

När barnen lagt sig tänkte vi för en gångs skull kolla på en film, eller två. Det hör verkligen inte till vanligheterna.
Mycket moget beslut. Läggdags 04.05...

Skog, skog och lite björnbär

Först klubbmästerskap i Pre-O (precisionsorientering). En karta, en kompass, en skog och ett uttalat krav på tystnad i skogen. Oj då, vara tyst? Det var en utmaning, jag som åtminstone brukar prata med mig själv när jag tävlar.
Så härligt! Jag kanske ska testa att inte tjata hål i huvudet på mig själv vid nästa vanliga tävling?
En lagom klurig bana idag, inte som förra gången när det var så svårt så vi bara skrattade till slut.
Enda smolket i bägaren var väl att Silverräven slog mig med ett poäng... Han tog Klubb-silver på sin första Pre-O-runda, det är inte illa. En stark insats måste jag säga, även om det som sagt är lite retligt.
Själv kom jag 5:a i klubben och det är jag väldigt nöjd med.

En matpaus senare åkte jag och mamma till en vandringsled i Järnavik för att leta björnbär. Det hittade vi inte många, nej, men vandringsleden är galet vacker. Upp på berget med utsikt över havet, Tjärö och Järnaviks hamn. Ner och in i djupa bokskogen med både kossor och stooora stenar.
Många Wow och Ohh och Nämen vad galet fint.

Pappa mötte upp oss vid parkeringen och vi körde till campingen och letade björnbär där vi orienterade i somras. Två liter fick vi ihop till slut i alla fall.

Skog, skog och lite björnbär. Ett lysande koncept för en bra lördag.

söndag 15 september 2013

Förhalningstaktik

Okej... Nu har jag kollat resultatlistan till orienteringstävlingen, scannat av Hemnet (fyra kommuner), lästa Aftonbladet, ätit choklad, kollat vädret, torkat av bordet, ätit lite choklad till, mikrat teét, ätit lite choklad till, läst bloggar, facebookat, läst mail, funderat över veckan som kommer och ätit lite choklad till.

Snart måste jag nog faktiskt sortera in de där papprena som jag tänkte jag skulle göra.

fredag 13 september 2013

Hoppas det funkar...

Jaha, har inte kunnat skriva inlägg på några dagar...
Hoppas det funkar nu då.

Annars? Tja, det är lite sisådär faktiskt. Jobbet gick från sketabra till sketadåligt på mindre än en nanosekund förra veckan. Dåligt i betydelsen att jag inte kan vara kvar på mitt uppdrag som jag varit på senaste 3,5 åren. Jag trivs och de trivs med mig, men orsaker vi inte styr över tvingar fram detta.
Surt sa räven.

I övrigt är det mycket orientering just nu. Imorgon DM i medeldistans och på söndag DM stafett.
Att orienteringssäsongen peakar just nu, uppväger det andra en smula, tack för det Televerket.

torsdag 5 september 2013

Hur tänkte jag där?

DM i nattorientering i morgon kväll, långdistans.
På söndag DM i långdistans.

Hur tänkte jag där? Exakt hur sliten hade jag tänkt vara på måndag?

tisdag 3 september 2013

Semester - del 2

Efter diverse ompackning drog vi till fjälls sista veckan på semestern. Här bodde vi i stuga på baksidan av Lindvallen, med utsikt över Högfjällshotellet. Lite märkligt att vara där på sommaren, vi har bara varit i Sälen på vintern innan.

Nu la vi i en växel till på cyklarna, minst sagt. Vi öppnade starkt med att streta oss upp för Hundfjället med sikte på Trollskogen. Väl värt besväret! Som alltid var vi lite sena, så ljudet från trollen tystnade för dagen när vi stod och beundrade Spisflickornas skönsång. Nåväl, vi tröstade oss med blåbär.
 

 

En dag var vi i Rörbäcksnäs och testade Kalugaspåret. Det tog sin lilla tid att komma runt, men alla var mycket nöjda och glada när vi kom i mål.

Dagen efter testade Silverräven lite downhill. Gipset på handen får han ta bort nästa vecka... Lärdomen vi drog av det, är att även för lite fart kan vara fel.

Geocachingen drog ut oss på äventyr och vi hittade hjortron. Exalterad sprang jag till bilen och gav barnen, som spottade ut och grimaserade. Osofistikerade barn, tänkte jag och gav Silverräven ett och stoppade det sista i min egen mun. Usch! De hade ju rätt, det var ju inte alls gott!? Alla var rörande överens om att hjortron gör sig bäst i sylt på ostkaka.

Mina föräldrar kom upp de sista dagarna och sällskapade oss. Mycket trevligt tyckte vi och allihop körde vi till Mörkret och Njupeskär. Tuff vandring upp på berget gav utdelning i form av en helt galet fin utsikt. Nerför berget igen och en välbehövlig fikapaus innan vi gick fram till själva fallet.
Nej, jag kan inte göra denna dagen rättvisa, men det var en helt sjukt härlig upplevelse.
Inte blev det sämre av att vi körde vägen hem via Norge.

Sen var det då dags för veckans huvudmål. CykelVasan 30 km. Eller 32 km som den visade sig vara.
Kul på hjul är en bra sammanfattning. Skruttafisan hängde med bra och vi bestämde innan Oxberg att vi vill göra om loppet igen. I Oxberg hade vi inte tänkt att stanna men när vi väl kom dit och Skruttafis såg blåbärssoppan, ja då ändrade vi oss och gick all in på vad som bjöds.
I Hökberg stod resten av familjen och hejade så här stod vi ganska länge och poserade för kameror, drack blåbärssoppa och besökte Bajamajan.
Sen gick det utför och farten ökade betydligt. Ica bjöd på kaka nånstans mitt i skogen och den tog vi i farten. I Eldris gjorde vi bara ett kort stopp och sen ökade vi farten ytterligare mot mål. Körde om cyklist efter cyklist och  bara njöt!
I sista backen vid Zorn, drog Skruttafis om mig med orden: Ses i mål! En sekund före mig i mål kom hon och det får jag höra ganska ofta. Ett väldigt roligt lopp, men jag hade nog förväntat mig sämre vägar och mer folk. Dessutom var upplevelsen av upploppet inte alls likt upplevelsen på det riktiga Vasaloppet. På snö känns upploppet mycket längre och man behöver inte vara koncentrerad på kravallstaketsstöttor som sticker ut i vägen, eller på gatstenskanter.

Dagen efter körde vi söderut mot hemmet, med ett flertal stopp för geocacher. Drygt att köra hela dagen men samtidigt skönt att ta många pauser.

måndag 19 augusti 2013

Semester del 1

Ruggigt fort gick semestern, men roligt var det.
Vi i Nipe-familjen ligger sällan still på semestern, inser vi med en titt i backspegeln. Vill mer än vad som ryms i semesterveckorna. Kanske inte snabbast upp på mornarna, men vi brukar å andra sidan utnyttja resten av dagen mycket väl.
Många är kvällarna när vi kör in på campingen vid 23-snåret och börjar laga kvällsmat... Det är ingen kö i disken vid den tiden på dygnet kan jag meddela...

Jaha, vad gjorde vi då?
Vi börjar med tripp nummer 1, som startade på Österlen. Orienteringstävling i 3 dagar. Upplägget var lysande, först turistande på dagen och på kvällen tävling.
Skåne är inte alls särskilt platt, i alla fall inte i Brösarp. Två av dagarna låg starten i en backe och sen var det bara till att tugga höjdmetrar (och blåbär).
Vi reste förtält (det nyinköpta) i stark vind. Tur vi hade en klubbkompis i tältet bredvid, utan honom hade tältet flytt sin kos.
Sen åt vi god raw-food och barnen drack tidernas största och godaste smoothie.

   Vi var på både Stens huvud och Ale stenar.

Efter tävlingarna drog vi till vårt favoritställe i Danmark och vädret slog om till tokvarmt.

Vi åkte lite berg-och-dalbanor (ja mest de andra i familjen, även om jag faktiskt vågar lite numera).


Vi tog cyklarna med till en ö söder om Stora bält-bron.  I stekande sol cyklade vi runt och letade geocacher. På kvällningen fikade vi på en öde strand med fina fossiler och med fantastisk utsikt över bron.


Labyrintparken i Kalvehave var ju ett måste att återvända till. Rekommenderas strängeligen!

Möns Klint är både galet vackert och galet värt pengarna. En fin utställning, höghöjdsbana och säsongskort m.m. ingår i priset.

Cyklade gjorde vi en hel del och näst sista dagen tog vi en runda till byn en mil bort, för att testa badstranden. Hittade en stig uppe i skogen och klinten och här hade vi nog semesterns höjdpunkt. Fort, fort, kunde man cykla single-track här och leendena gick nästan hela vägen runt på oss alla.

Tillbaka i Sverige låg vi fyra nätter i Ängelholm. Badade, cyklade och sista dagen orienterade vi lite Naturpass i Halmstad. Lite minigolf efter skogen och sen satte vi oss på bästa stranden Vilshärad och kollade in solnedgången. Tio minuter efter den, kom regnet och åskan. Vi hann in i bilen och satt där och beundrade ovädret en timme.
Körde hemåt igen och landade hemma för att hämta andan innan nästa resa.

söndag 18 augusti 2013

Inrättning i ledet

Sådärja.
Fem veckors semester, varav 3,5 på resande fot. Helt underbart!

Men i morgon bitti stundar allvaret igen. Vilken tur att jag var smart och skrev upp alla inloggningar och lösenord. Återstår bara att hitta vart jag skrev upp det...

torsdag 8 augusti 2013

Gör om, gör rätt

I början av sommaren bytte vi ju som sagt husvagn. Detta medförde att vi plötsligt saknade plats för två cyklar. Innan hade vi två på biltaket och två på dragstången, men nu försvann den sistnämnda möjligheten.
Vi köpte då två Thule-hållare och satte alla cyklar på biltaket. Söte Göte, vilken skillnad! Hur enkelt som helst att montera cyklarna. Så enkelt att till och med den korta frun i huset klarar av det, typ.

Sagt och gjort, vi beslöt oss för att skrota detvå gamla hållarna och investera i två Thule till. Hittade bästa priset på nätet och beställde.
Enligt uppgift skulle vi som nya kunder få en ny-kund-gåva också.
Igår kom Postens stora lastbil och backade in. Döm om min förvåning när postmannen kommer med ett litet, litet fyrkantigt paket, som knappt väger nånting.  Var är mina hållare? Borde inte paketet var minst en meter långt?
Nej, då visar det sig, att företaget skickar först den där gåvan. I ett eget separat paket. Först idag kom cykelhållarna. Gåvan visade sig vara en  müsliskål med företagets logotype på.
Med andra ord: man ger en gåva som är tämligen oanvändbar och som man dessutom skickar separat. Postbilen får köra till vår adress två gånger inom loppet av två dagar.

Hur tänker man där? Är det hållbart? Är det ekonomiskt, miljövänligt eller skapar det några personliga relationer mellan företaget och oss?
Hade jag vetat förutsättningarna när jag beställde, hade jag gärna avstått gåvan faktiskt. De hade gärna fått göra nåt vettigt för de pengarna istället och dessutom sparat fraktkostnaderna och transporten.

fredag 2 augusti 2013

Rymlingarna infångade

Tillbaka hemma igen, efter 16 nätter på resande fot. Lite orientering, ganska mycket Danmark och sist lite Skåne. Ovanpå det, mycket sol, mycket cykel och mycket geocaching.
En perfekt semester i mina ögon.

Men nu kallar plikterna lite. Trädgården kallar på oss. Klipp mig skriker häcken. Rensa mig från pinnar skriker dungen vid bilplatsen.
Hela mitt inre vrålar: mera husvagnssemester åt folket!!

lördag 20 juli 2013

Gott

Kan bara sammanfatta situationen just nu som:
Gott.
Gott
Gott
och
Gott

Bloggen kommer igen en annan dag, just nu utloggad och avslappnad.

torsdag 11 juli 2013

Mmm, mountainbike - del 2

Idag cyklade vi hem från en liten miniorienteringsrunda. Så först lite kontrolletande och sen cykel hem. En mil med lite asfalt, lite skogsväg, lite grusväg och lite stig. En perfekt träningsrunda med andra ord.
Enda smolket i bägaren var avsaknaden av vadderade cykelbyxor... Aj.

onsdag 10 juli 2013

Mmm, mountainbike - del 1

Sent omsider har Skruttafis och jag påbörjat vår (gemensamma) träning inför CykelVasan 2013. Fem veckor kvar och en vecka försvinner när hon ska på orienteringsläger.
Nåväl. Loppet är bara 3 mil och vi har inga planer på att göra nån bra tid. Målsättningen är att göra debut på MTB-lopp och ha roligt.

En kilometer hemifrån har gamla rävar från en avdelning i vår orienteringsklubb, märkt ut ett terrängspår i skogen. Spåret är 3,25 km och passar alldeles ypperligt för MTB. Backigt och snirkligt och vackert.
Idag tog vi ett varv med en liten omväg dit, så totalt kanske 6 km drygt? En paus på mitten för att äta lite smultron.

Lusten att cykelträna är väckt!

måndag 8 juli 2013

Oh, oh, orientering - del 12

Tjugosjö 2013

Aumen, som Blekingarna säger - då ska vi analysera sträcka 19. Eller i alla fall min insats i skogen.
Förgående år har jag haft sträcka 15 och sprungit mellan kl 7 och 8 på morgonen. I år fick jag inte starta förrän runt 10-snåret. Inte alls min kopp av te, med tanke på det vackra, men ack så varma vädret.
Fullt medveten om både min värmekänslighet och väderprognosen, laddade jag hela lördagen för detta. Resorb, vatten, bra mat och allt det där.
Nä. Kroppen ville inte ändå. Men vi tar det från början...
Kom ner till TC och försökte få klarhet i när jag kunde tänkas starta. Ingen visste, ingen verkade heller alltför intresserad av att hjälpa till att ta reda på det heller. Nåväl, bäst att göra sig beredd i alla fall. På med de för dagen inköpta benskydden. Sen till det viktigaste av allt - nagellacket! Som traditionen bjuder ska naglarna målas som en orienteringsskärm. Lite sunt förnuft sa oss att tio naglar är överkurs, så det blev bara tummarna. Sen SportIdent i fickan och kompassen. Var är kompassen? Den låg lägligt i Silverrävens ryggsäck. Synd bara att han gått till duschen. Fick låna syrrans, som är likadan som min. Sådär, nu var både kompass och SportIdent i fickan.
Speakern meddelar omstart om 10 (!)minuter. Tack för framförhållningen! Rusar till växlingsfållan för töm/check och inser att mer måste tömmas. Rusar till toan och sen tillbaka till fållan.
Går in, trängs med de andra och speakern börjar räkna ner sekunderna. Fållan fylls av pip från alla GPS-klockorna. Utom min då, för den ligger i väskan...


Starten går och innan vi kommit ut i skogen är jag sist i klungan, som vanligt. Redan halvvägs till 1:an känner jag hur stumma benen är och hur tungt det är.
Tar dessutom en liten omväg till kontrollen  så humöret är på nedåtgång. När jag stämplat brakar det till i skogen och en annan löpare kommer och ser allmänt vimsig ut. Haha! Jag var inte sist!!! Kortvarig skadeglädje, för innan 2:an är han förbi.
2:an till 5:an går utan större problem egentligen, men jag är så trött, tung, varm och känner värmehuvudvärken för varje steg jag tar. Humöret blir inte bättre av faktumet att jag redan känner så.
Äter blåbär lite här och där. Stannar en stund vid vätskekontrollen och dricker några muggar. Häller inget vatten över huvudet, trots att jag behöver. Förmodligen har väl redan hjärnan börjat tackla av.
Fram till 9:an orienterar jag bra och när jag stämplat hör jag återigen ljud bakom mig. Där kommer han igen, gubben från första kontrollen. Liten höjning av humöret i alla fall. Jag orienterar bra i skogen, så det är ju bara formen och orken som inte finns.
Fram till 11:an är sen hjärnan helt slut och jag springer till fel kontroll  vid fel sten. Bara 50m från rätt kontroll visserligen, men det räcker för att köra ner humöret igen. Nu vet jag inte riktigt om jag ska gråta eller vara arg så jag är lite både ock. Mentalt helt slut i rutan. Drar långa monologer om hur korkad jag är som tillåtit mig gå upp i vikt, hur misslyckad jag är som ideligen missar mina träningsmål, hur dålig jag är som inte tål värme osv, osv. Nån gnutta tävlingsinstinkt finns i alla fall kvar, jag är i alla fall hela tiden i rörelse framåt, men mentalt står jag still och slirar i helt fel hjulspår. Lägger alldeles för mycket av min knappa energi på att älta negativa tankar.
12:an tar jag utan problem (ja, rent orienteringsteknisk då) och tar ett bra vägval till 13, om än ganska lerigt.
Tappar modet igen när jag ser att det är ganska långt till 14. Springer ner mot diket och övergången men väl vid diket ser jag ingen övergång. Tittar vänster, där den enligt kartan kanske borde vara. Ingen övergång. Tittar höger och ser en snöstake. Väljer att försöka hoppa över diket, men inser snart att det kommer sluta med två skor som fastnar i bottenleran. Går sen höger trots att förnuftet och kartan säger att övergången är åt vänster. Självklart är det fel. Snöstaken står där och skrattar åt mig när jag kommer fram. Bara vända och springa tillbaka, förbi där jag var och fram till övergången som mycket riktigt var där till vänster. Går sen i den vita skogen mot vägen. Ser en kille som i full fart springer rakt ute i björkslyet med en väldigt fart. Wow, tänker jag i mitt värmeslag, vilken snabbing! Och i sån skog, dessutom!  Nån minut senare, när jag kommit ut på vägen inser jag att han ju sprang på den! Om jag hade kollat lite på kartan hade jag upptäckt att jag enkelt kunnat gena ut på vägen tidigare.
Går resten av vägen till 14. Har liksom gett upp. Hör hur speakern har prisceremoni och inser att jag kommer springa i mål mellan speaker och publik. Vill inte! Vill bara skita i allt, ta bakvägen in i mål, vill bara gråta. Vill bara ligga ner. Huvudet dunkar och kroppen är så tung, men svettas knappt inte. Hej värmeslag, så tråkigt att du bestämde dig för att hälsa på.
Massor med folk hejar på upploppet och jag kan inte titta på dom ens. Pillerill hoppar in på upploppet och springer med mig sista biten in i mål och jag kan inte ens glädjas åt det.
Silverräven serverar två huvudvärkstabletter, vatten och två Resorb.  Det räddar nog resten av dagen, för det tar inte mer än nån timme så är jag mycket piggare. Men jisses vilken mental härdsmälta!
Börjar jag tänka negativt ute i skogen, är det lätt att jag springer där och muttrar för mig själv. Det har jag jobbat med en hel del i vår och tyckt att jag lyckats vända mina tankebanor, men det här var ett rejält bakslag.
Summa summarum: Mentalt totalhaveri men orienteringsmässigt helt ok. Nu när det lagt sig lite, kan jag känna att det var en rolig bana att orientera. Hade kroppen känts ok och vädret varit lite mer Nipe-vänligt, hade jag nog fått ett mer härligt minne från tävlingen.

söndag 7 juli 2013

Först och sist

Vi var först på campingen till Tjoget!
Vi och fyra andra familjer från klubben tänkte ha en liten återträff från O-ringen, så vi hade bokat in oss på Tjoget redan på fredagskvällen. Vi rullade in på åkern och gissa om vi blev långa i ansiktet när vi var först på plats. Familjens devis lyder: "Vi är aldrig först, men ofta sist", så det här hör verkligen inte till vanligheterna.
En och en halv timme väntade vi innan resten av familjerna rullade in.
En mycket trevlig grillafton hade vi  sen med både många skratt och många mygg.

I tävlingen kom jag sen sist på min sträcka, av de som stämplade rätt. Ja, det var en sorglig historia, som kommer i senare inlägg.

Efter tävlingen åkte vi till Kosta Outlet för lite mat och shopping (träningskläder, såklart).
Väl där gick vi fullständigt i däck och Silverräven orkade inte köra hem, så vi la oss i vagnen och vilade en stund.

Självklart var det sen tomt på parkeringen när vi hoppade in i bilen för att köra hem.
"Vi är aldrig först, men ofta sist"...

onsdag 3 juli 2013

Oh, oh, orientering - del 11

Havs-OL, dag 2 Järnavik

Vaknar av att det bultar på husvagnsdörren. Det är svågern som kommer med son, kaffetermos och ett enerverande glatt morgonhumör. Det är bara att gilla läget och sälla sig till den glada vakna skaran. Lite smått huvudvärk fortfarande men inte mer än att det funkar.
När jag kommer ut från campingens toalett börjar det regna. Lika bra att se positivt på det så dagens "theme-songs" börjar poppa upp, självklart på temat  regn. Miss Li's tolkning av Pughs "Här kommer natten", blir till:
" Här kommer regnet, dabidabidabida...
" å när det kommer, ska jag springa genom skogens alla snåååår"
" å om det går, ska jag springa i mål och hem igen"

Prince gamla hit, blev till "Stupid rain".

Ja, osv, osv. Funkade bra för att mota både morgonhumöret och tävlingsnerverna.

Insåg sen att vi började få bråttom till Skruttafisans start. Gick iväg på den 2km långa sträckan till starten och tog en liten paus på mitten för att plocka lite smultron vid vägkanten. Väl framme var det toakö och sen skulle nummerlappen sättas fast. Kallt började det bli och framförallt ont om tid. Skickade iväg henne till starten och stod sen i toakön igen för min egen del. Det visade sig sen att det stackars lilla flickebarnet missat sin start med 4 minuter... Bad mummy som inte hade koll på klockan ordentligt...

Värmde upp lite för lite, men det var så kallt och blött att jag bara ville komma iväg.

1:an gick bra och utan problem.
På väg mot 2:an blir jag alldeles lycklig av få springa i den vackra Svalemålaskogen med havet bredvid mig att jag tappade koncentrationen en liten kort stund. Kort, men tillräckligt länge  för att missa genomgången i staketet. Anade det bara strax efter men korkat nog fortsatte jag framåt lite till. Det är svårt att backa tillbaka, men nångång kanske jag ska begripa att det är just det man borde göra i såna lägen. Det kostar oftast mer att ta en omväg sen, än att backa lite och ta rätt väg. När jag väl inser att jag verkligen har gått förbi, ja då får jag vackert fortsätta runt en väldigt lång omväg och ta stigen upp för berget och ta kontrollen från nordväst. Hittar den visserligen bra i från det hållet, men det kostade en massa minuter och ilska.
Inga större problem med 3:an, 4:an  och 5:an, men det beror till stor del på att det vimlar av folk  och kontroller här. Folk irrar hit och dit och tokskrattar åt sin vilsenhet och det ropas kontrollnummer på korsen och tvärsen. Hjälper folk och får hjälp i en salig blandning. Rena rama O-ringenstämningen där ett tag.
Inga problem med 6:an heller mer än att det är svårt att ta sig fram så jag kommer ut från kontrollen på fel håll. Tar sen beslutet att gå tvärs genom skogen till den andra norrgående stigen, med tanken att lägligt passera drickastationen på vägen mot 7:an.
Klättrar över ett staket och får hoppa ganska högt utan att se vart jag landar. Går hyfsat bra, men känns i vänsterfoten än idag. Får lite fart i benen och ska bara runda söder om en blöta för att sen komma på stigen. Den där blötan är mycket mer utbredd än det ser ut på kartan och jag hinner många steg ut i det innan det tar tvärstopp. Går ner mig till knäna och fastnar. Fötterna sugs fast och jag är tacksam att jag inte tappade balansen och trillar. Kommer ingenstans och får ett fnitteranfall. En ung tjej undrar om jag behöver hjälp och är på väg ut i blötan för att sträcka fram handen. Nej! Kom inte hit, då fastnar du med! Drar sakta upp en fot i taget, för att inte tappa skorna och balansen.
Framme vid drickastationen går jag först åt fel håll, men kommer på mig snabbt. Hittar sen lätt 7:an, även om jag nu i efterhand ser att jag förmodligen skulle vunnit på att följa stigen till höger om drickat och tagit den söderifrån.
På väg mot 8:an tar jag faktiskt en kompassriktning! Inte så vanligt att jag gör det, men här känns det befogat. Precis strax innan kontrollen får jag nåt i ögat och lyckas inte få ut skräpet, men väl kontaktlinsen. Hm, intressant att ha bara en lins inne. Avståndsbedömningen pajjar och det blir ganska suddigt, fast ändå inte. Skum känsla.
9:an tar jag utan problem.
10:an är lite lurig på slutet men mest för att jag ser så dåligt. Mycket smått runt fötterna gör att jag inte vågar springa här.
Sen bara 11:an och slutspurt.

Går ut på bryggan och kliver ner på badstegen med skor och  byxor för att få bort leran. Går till husvagnen och byter till torra kläder och regnjacka.
Hälsar på Peter, en annan orienteringsbloggare, som spurtade i mål som en hel karl ;)
Går upp på berget för att titta på min svåger och min kollega som tillsammans paddlar kajakorienteringen. Står där uppe med Silverräven och konstaterar att vi står på platsen där han friade. Riktigt så romantiskt blir det inte nu, för regnet kommer.
Silverräven har inga regnkläder så vi halkar ner från berget. Går sen upp igen med syster och spanar på kajakerna som är långt borta vid Tjärö. Regnet kommer tillbaka, med besked! Det regnar på tvärsen och min regnjacka ger upp. Fryser som en galning men skam den som ger sig. Svåger och kollega paddlar sig till en femte plats av tretton, inte illa för att vara första gången.

Tar en kopp kaffe, packar ihop vagnen och drar hem. Tar en lång varm dusch och åker sen till Rehabiliteringen på Karlshamns sjukhus och hälsar på min kompis man som brutit båda benen/knäna väldigt illa. Den där orienteringsglädjen blir inte mindre av vetskapen om hur lyckligt lottad man är som KAN springa. Där kommer jag in till honom, överfylld av upplevelser av skogsdoft, regn, lera, blommor, sol, rörelseglädje, ja allt möjligt och där ligger han. Vit som ett lakan efter en månad på rygg med benen i ställning  och berättar att han kanske snart kan komma ut i rullstol på gården och ha en liten picknick med fru och barn.
" Här kommer regnet, dabidabidabida..."

Tacksamhet är ordet.

måndag 1 juli 2013

Oh, oh, orientering - del 10

Havs-OL dag 1, Tjärö

Ja, hej och hå. Vaknade med postmigrän-känningar efter en natt med ganska dålig sömn. Första natten i nya vagnen, så ovan vid sängen och kallt. Nåväl, det goda humöret överskuggade det hela och det är ganska gott med Resorb och Eeze till frukost. Typ.
Eftersom vi som vanligt varit lite sena med att bestämma oss, så blev vi tvungna att åka båten över till Tjärö redan kl 8 (därav beslutet att sova i husvagnen trots att vi bara bor några mil från tävlingen). Morgonstund har guld i mund, det inser jag de få gånger om året jag är uppe med tuppen. En fantastisk båttur över till Tjärö, med strålande sol och vackra vyer.
Väl på ön väntar vi in nästa båt, där Silverräven och fler ur familjen bokat sig.
På TC sätts klubbflaggan upp samtidigt som nån i klubben hånar meterologen som förutspått regn. Vaddå, regn, här är ju alldeles strålande!? Big mistake, big mistake.
På grund av huvudvärken väljer jag en Öppen Motion 7, trots att den bara går på norra delen av ön. Jag har aldrig varit på södra delen och hade sett fram emot detta. Men, lyssna på kroppen kändes vettigt så ÖM7 skulle det bli.
Silverräven som skulle springa samma, går med mig till starten och springer i väg fem minuter före. Psykologiskt det där att han springer ut före, så jag slipper bli omsprungen...
Startstämplar och springer iväg.
Döm om min förvåning när jag på väg mot 1:an ser Silverräven, som kommer från ett helt annat håll! Frågar lite skadeglatt vad han gör där och får väl ungefär den responsen jag förtjänar, hehe.
Vägen mellan 1:an och 2:an känns lätt, här gick jag och Pillerillen bara för några veckor sen. Det börjar dock dugga lite, men regn är ju bara blött vatten så vad gör väl det? Lite regn skadar ju aldrig, eller? Varken kontroll 2 eller 3 är några problem, mer än att jag känner att det går så sakta.
På väg mot fyran  tvekar jag lite när jag kommer fram till ängen, och kan inte riktigt bestämma vilket håll jag ska ta, söderut genom samma grind som jag kom genom innan, eller norrut mot den norra änden för att sen springa genom starten igen. Förbannad på mig själv att jag inte läst PM, för jag vet inte om jag får korsa stängslet eller måste gå genom öppningarna. Väljer södra vägen och när jag närmar mig 1:an igen som jag ska förbi, träffar jag på mina föräldrar som villat bort sig bland klipphällar och stenmurar. Tar 4:an utan problem och springer med gott humör mot 5:an och nu övergår duggandet i vanligt regn.
Här kommer det första hjärnsläppet. Går upp precis till vänster om branten och ska sen bara fortsätta uppåt och ha den lilla branten på höger sida om mig. Jodå, har branten på höger sida om mig, men FEL brant. Får det inte riktigt att stämma när jag passerat, men fortsätter ändå framåt en bit tills jag inser att jag måste vara galet. Går då lite snett bakåt för att läsa i mig på nåt (i det här fallet havet och en liten snip/brygga/udde). Får fortfarande inte rätsida på det utan går tillbaka till den stora branten och börjar om på nytt. Hjärnan är ännu inte helt påkopplad så jag drar åt vänster igen. Nu inser jag att jag är för långt till vänster och undrar högt "HUR SVÅRT KAN DET VARA EGENTLIGEN???!!!".
Går nästan spik på kontrollen sen, men hamnar fel sida en klippa och ser den inte, så jag lägger några minuter till på att irra lite.
När jag tagit kontrollen och försöker ta mig mot 6:an, öppnar sig himmeln och det fullkomligt vräker ner, fast snett från sidan. Kompassriktningen som jag nog hade behövt här struntar jag i och nu kommer jag snett redan med en gång. Korrigerar det och tar mig sen till kontrollen utan större problem, mer än att det ju regnar så man knappt ser.
På väg mot 7:an lyckas jag få lite kontakt med huvudet och stannar där kontrollen ska vara. Problemet är bara att jag inte ser den! Med tanke på hur jag betett mig innan så börjar jag tvivla på att jag verkligen är på rätt ställe och börjar gå framåt för att försöka hitta nåt att läsa in mig på. Inser att kontrollen borde varit där jag stod och hittar den bakom lite buskar. Nä, nu får det vara nog med hjärnsläpp tänker jag och springer mot 8:an, bara för att där stå som ett fån och inte hitta den heller. Tittar mig 270 grader runt om och självklart var kontrollen i den sektor jag inte kollat i. Går några meter iväg och får då en hint av en medtävlande om att jag borde titta lite bakåt. Aha! Där bakom stenen var den lille rackaren.
9,10 och 11 var sen inga problem, men de tre bommarna innan gav en urusel tid. Kom i mål totalt sjöblöt och insåg att jag inte hade några ombyteskläder med alls, bara en t-shirt. Grattis till mig!
Silverräven slog mig med 17 minuter, trots att han bommade rejält på första kontrollen. Det är retligt.
Skruttafisan sprang en kortbana och vann sin klass. Pillerill tog med Silverräven på en U1 och spurtade så snabbt att vi missade hans målgång.
Gick till båten och det var ingen som helst kö, vilket vi sen hörde att det var några timmar senare.
Slappade i husvagnen och fick tillbaka huvudvärken, glömde dricka efter loppet. Åkte hem en sväng för att torka kläder och skor och för att fixa mat. Åt i vagnen och sen somnade vi som fyra små grisar.



lördag 29 juni 2013

Damage control

Kikar försiktigt in på resultatlistan. Kilometertid på över 20 min/km, det känns verkligen inte roligt. Tre bommar är typ tre mer än jag brukar ha. Däremot känns plats 36 av 51 inte fullt så illa. Nöjd? Nej, verkligen inte.
Övriga familjemedlemmar får klart godkänt idag tycker jag! Jag får glädjas åt deras framgångar istället. Framför allt impad över föräldrarna som begick premiär på svår bana - gott jobbat!
Det känns dessutom helt ok att inte bo längre bort än att vi kunde åka hem en sväng nu och torka kläderna och framförallt skorna inför morgondagen.

Nu samla kraft inför morgondagen!

Inget bra recept

Att vila sig i form, var inget bra framgångsrecept. Illa gick det idag. Sprang både sakta och fel. Slagen av Silverräven med 17 minuter och av pappa med 4. Dessutom lyckades jag tajma ösregnet, till den milda grad att till och med vaderna som skyddades av damaskerna var blöta.

fredag 28 juni 2013

Taskigt

Vaknade med skallabank. Perfekt, med tanke på kurs och sommarfest på jobbet och tävling i morgon... Nåja, i morgon är en annan dag. Nu ska jag njuta lite av sommarkvällen innan nattning.

tisdag 25 juni 2013

Oh, oh, orientering - del 9

Tittar på väderprognosen inför helgen. Två orienteringstävlingar i helgen, varav den ena på en ö. Kan ju vara helt ljuvligt vid halvbra väder, men alldeles fruktansvärt vid antingen regn eller tokvärme.

Långdistanstävling på en ö förresten  - det känns som om man kommer springa runt lilla ön några gånger om innan man är i mål.
Var därute med Pillerill och hans klass häromveckan. Då sprang jag inte en meter. Jag åt glass, drack kaffe och bara njöt av lugnet och friden.
I helgen kommer det bli precis tvärtom: ingen glass, inget kaffe, full fart i benen och överhopat med folk. Men likväl kommer jag njuta. Tävlingsatmosfär är svår att sätta på pränt, den  måste upplevas.

söndag 23 juni 2013

Sommar!

Sådärja, nu kan sommaren börja på allvar! Nya vagnen står på gården och idag har jag lagt in våra saker i den. Så nu är den inte bara vår - den känns även som vår vagn. Gött!

Helgen har varit härlig och avstressande, trots att vi inledde med midsommarfirande hemma på altanen med allt vad det innebär. En härlig dag med mycket mat och gott sällskap.
Igår blev det inte mycket gjort, men jag kom i alla fall ut i skogen lite. Tillsammans med mamma och pappa gick vi runt Veckans bana som klubben anordnar. Perfekt för att väcka orienteringslusten igen!
På väg till sista kontrollen hittade vi ett gigantiskt  bestånd med smultron, härligt!

söndag 16 juni 2013

DNS

Studerar resultatlistorna i Eventor, från tävlingen i Skånelandet som vi skulle varit på.
Kul att klubben hade två klassegrare!
Kul att se en ruskigt bra kilometertid på mammas resultat! Inte illa sprunget av en liten go tant som började med orientering i 68-årsåldern.
Mindre roligt att läsa Ej start på mitt eget och Skruttafisans namn.
Så nyfiken jag var på denna tävlingen och som jag har sett fram emot att premiärcampa med nya husvagnen.

Att husvagnen förblir ocampad, ja det är ju helt självförvållat visserligen. Vi sålde den gamla, köpte en ny och sen ångrade sig Nipe, så vi sålde den med. Man är ju kvinna - ingen maskin, hehe. Nåväl, det står snart en annan vagn på gården.

Men förkylningen. Suck. Eller allergin, som det kanske är. Eller är det stressen? Vad vet jag?
Helt klart är att det ofrivilliga träningsstoppet kom just när jag tänkt lägga in en högre växel på att försöka tappa några kilon inför sommartävlingarna. De där kilona som inte bara genererar tråkiga stunder i provhytterna, utan som också sinkar mig i skogen.
Så vad gör man när man inte kan träna, men ändå vill tappa kilon? Jo, man sitter i soffan och tröstäter.
Oh,  I'm so clever...

lördag 15 juni 2013

Häcken full

Fick både väntat och oväntat en hel helg över.
Väntat för att min förkylning vägrar ge med sig. Självklart... Sätter det sig i bihålorna - ja då brukar det bli en långdragen historia.
Oväntat för att vi efter några kovändningar stod utan logi på tävlingen vi skulle varit på just nu.

Vi missar tre tävlingar i Skåne och en i Danmark, men får häcken full ändå. Eller full sysselsättning i häcken passar nog bättre.
Vi passar på att ta ner häckens höjd en halvmeter. Vi har att göra.

söndag 2 juni 2013

Luttrad?

När jag hämtar Pillerill på fritids följer även fröken J med oss hem för att leka. På vägen till bilen säger Pillerill att vi har en cabbe och att vi kan cabba ner när vi kör hem.
- Nej, säger jag, vi har inte cabben.  (menar att jag körde den andra bilen just för dagen)
Pillerill tvärstannar och säger med ögon stora som tefat:
- VA? Har pappa säljit Cabben?

Kunde vara så min son, kunde vara så...
(och för er eventuella läsare som inte tycker detta var det minsta roligt, ska tilläggas att Silverräven väl ägt sisådär en 50 bilar genom åren)

tisdag 28 maj 2013

Vardagslycka

Ett litet barn följde med till Maxi. Pantade flaskor, sjöng lite och framför allt - travade med utan några som helst sura miner. Hela resan dit och hem med glatt humör.
Att det kan behövas så lite för att få sin ömma moder att vända mungiporna uppåt igen.

lördag 25 maj 2013

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Om det tokregnar hela dagen, ja då kan man lika gärna gå på utflykt till ett sånt här ställe. Man kan ju inte bli mer blöt än blöt, eller hur?




































Däremot kunde man bli mer förkyld, uppenbarligen.

söndag 19 maj 2013

Oh, oh,oh, orientering - del 8

I brist på tävlingar, träningar och annat skojsigt, tog jag min förkylning under armen och gick på kurs. Banläggarkurs 1.

Eh, hrm, hoppsan. Vi tar nåt jag tror är komplicerat och komplext och sen gör vi det ännu mer komplicerat och komplext. Mycket att hålla reda på helt klart. Det var många timmar på skolbänken, men ack så intressant. Fick en stor bok med allt man behöver veta och den kommer garanterat bli läst på både längden och tvären.

Nu stundar en hemuppgift och sen ett Banläggarkort. Spännande, spännande.

fredag 17 maj 2013

Mållös

Förra veckan var vi på semester i Tyskland. Bayern för att vara mer precis.

Alltså...
När jag är med om nåt roligt, underbart och bara helt rakt genom superdupermegafuckingfantastiskt - ja då blir jag liksom bara mållös. Kan inte med ord göra det rättvisa. Så istället för att som jag vill, ge en målande beskrivning - blir det liksom ingenting.

Den här gången måste jag anstränga mig och knåpa ihop några inlägg om resan. Jag vill verkligen få ner nån form av resereportage här.

Så länge så ger jag er denna bilden, tagen från Herzogstand, med utsikt över Walchensee.

torsdag 16 maj 2013

.

Munnen rör sig, men det kommer inga ord. Jo, men det låter som om en nybliven 13årig pojke pratar.

Heshet. Inget jag brukar ha när jag är förkyld, men de senaste2  gångerna har det slagit till.

Båda barnen har flytt hemmet - en till Italien och en till mormor&morfar. Silverräven tittar på hockey. Jag behöver således inte prata med nån. Bra tycker ni kanske. Bu tycker jag.
I am a snacker, yes I am.

Nåväl. Övergående.

I övrigt var jag hos tandläkaren idag och hon hittade en gammal lagning som gått av på mitten. En fin liten spricka som sett till att Karius och Bactus fått nåt att göra där under lagningen. Najs. Billigt...

måndag 6 maj 2013

Stiltje

Här är det stiljte. Ja, på bloggen alltså. I övrigt känns det som om livet går i 180knyck. Maj månad är ju inte känd som nån slapparmånad direkt. Det är mycket som ska hända på få dagar känns det som.

Har tränat och tävlat orientering som en tok sen påsk. Njutit, svettats och haft det underbart skitigt, slitigt och förträffligt på alla sätt och vis.
Nu är det tävlingsstopp i södra Sverige för att låta djuren i skogen få sina barn i fred. Sprinttävlingar undantagna dock.
Så nu blir det stiltje även på orienteringsfronten. Tur då att man har en MTB som vill rastas.
Men först: ta hand om förkylning och bevista ett bröllop.

torsdag 2 maj 2013

Vilodag

Seg i både kropp och knopp idag. Ligger i soffan och ignorerar disken och alla grejor som inte ligger där de hör hemma. Struntar totalt i behovet av att fixa matlåda för morgondagen och vänder demonstrativt ryggen åt strykhögen.

Struntade till och med i orienteringsträningen idag... Är det vilodag så är det.

I morgon är en annan dag.

fredag 26 april 2013

Oh, oh, orientering, del 7

Sådär, nu är den premiären avklarad. Jag har sprungit min första korridor-OL.
Det var precis så roligt som jag föreställt mig. Det var inte så svår bana, orange enligt regelverket. Det betyder ungefär svårighetsgrad för 14-åringar, men det räcker när man inte är van.

Det gröna slingan på kartan mellan kontrollerna är hur jag sprang enligt GPS-klockan, med lite felmarginal. Genvägen mellan kontroll 7 och 8 var helt avsiktlig, den extra slingan hade jag varken tid eller kunskap till. Lite smått utanför korridoren innan kontroll 9 och det berodde på att jag följde efter en av klubbens gamla rävar som drog rakt genom ett massivt bestånd av halvhöga med väldigt täta granar. Det gick ju sådär, så jag fick dra mig mer ut från korridoren för att över huvud taget komma fram. Underarmarna blev rejält rivna på kuppen, så lärdomen är att strunta i att haka på andra utan ta mina egna vägval.

Tycker ni det är mycket orientering på den här bloggen just nu? Tja, just nu är det ungefär det jag sysslar med på fritiden. Som balsam för en själ med 40årskris, och en mirakelkur mot vintervadderingen runt midjan.

onsdag 24 april 2013

Oh, oh, orientering - del 6

Kan knappt bärga mig!
Imorgon är det Ol-träning med klubben. Korridorsorientering. Det betyder att allt på kartan är vitt, utom just en smal korridor (kanske 40-70 m bred i verkligheten). Så för att komma fram gäller det att hålla sig inom just den korridoren.

Spännande, spännande!

(nä, jag har inte vett nog att bli rädd för svårigheter ute i skogen, blir bara nyfiken - men mer om det i ett annat inlägg)

fredag 19 april 2013

Inte lika trevligt

I'll have whatever she's having.
Kommer ni ihåg repliken från När Harrys träffade Sally?

Det är en replik som poppar upp i mitt huvud när jag konstaterar att oavsett vad de andra i familjen fick, så fick jag samma sak. Här i familjen är vi så givmilda mot varandra att vi till och med delar med oss av magvirusen...

Reser mig igen, om är ganska långsamt. Mattheten och huvudvärken sitter kvar.

Blä

lördag 13 april 2013

Oh oh, orientering - del 5

Nu ska vi prata lyx och flärd här. Vi som orienterar vi tillbringar så mycket tid i skogen - bland tomtar och troll, knytt och knott, älgbajs och fästingar - att när vi kommer i mål vill vi bara ha det bästa.
The best of the best. Top notch.  Så bra att det till och med har ett eget uttryck: traditionella OL-toaletter.
Titta, det står till och med i tävlingens PM.

Det ska vara fräck design, väl ventilerat, miljömedvetna val av golv och tak samt framför allt vara ett ställe för socialt nätverkande.

Och som om detta inte är nog, så betyder även denna lyxighet att ingen ska behöva springa runt i skogen kissenödig. Om sträckan mellan tävlingscentrum och start överstiger 1000m, erbjuds löparna lätta på trycket även här.






fredag 12 april 2013

Hurra för mig!

Jamenhoppsanhejsanliksom! Fyrtioett blev jag idag minsann.

Sång av make och barn som väckning. Kollegor som grattar på jobbet. Finfika på rasten. GPS-klocka i paketet. Hämtat ut husvagnen. En kort runda i längdskidspåret. Indisk restaurang. Väskor som packas inför morgondagens orienteringstävling i Småland.

Näe, tror inte jag kunde haft en bättre födelsedag faktiskt!

torsdag 11 april 2013

Heja mig!

På lördag är det tre veckor sen jag drack kaffe!  Heja, heja mig! Tre dagar av helt galet mycket huvudvärk, sen försvann den fysiska abstinensen. Den psykiska jobbar jag på dagligen, fast det är faktiskt inte så jobbigt som jag trodde. Jag har slutat dricka kaffe flera gånger innan, men då har jag varit mycket mer kaffesugen än nu.
Helt otroligt egentligen vilken vanemänniska man är. Kaffet när man kommer till jobbet på morgonen och den där koppen efter maten - den sitter djupt rotad. Men som sagt, denna gången har det faktiskt inte stört mig så mycket. Däremot lockar en kopp kaffe enormt mycket direkt efter målgång på orienteringstävlingarna. Tur jag inte tävlar varje dag!

onsdag 10 april 2013

Snart

Snart, snart ser det ut så här!

Fortfarande kan man åka skidor 1 mil norr om där vi bor, tack vare en konstsnöbädd som är tjock och kompakt. Men nu känns det avlägset måste jag säga, att ta fram skidorna och åka där. Nu vill till och med jag ha vårvärme.

söndag 7 april 2013

Nya vägar

Tog en sväng till östra Blekinge idag. Ja, självklart var det orienteringstävling, vad annars?
Konstaterade dock att det var okända marker för oss, där hade vi aldrig varit innan. Tänk vad härligt ändå, att efter snart 17 år i exil här nere i ett av Sveriges minsta landskap, fortfarande har vägar kvar att utforska!

onsdag 3 april 2013

Insnöad

Just för tillfället totalt insnöad. Eller utsnöad, eller vad man ska kalla det. Enbart natur är det som gäller nu, i både teori och praktik. Är det inte styrelsemöte i Friluftsfrämjandet, så är det klubbarbete i orienteringsklubben. Och är det inte ranta runt i skogen efter kontroller, är det cykelutflykter.

Snön då? Ja den börjar ju faktiskt lysa med sin frånvaro nu. Tänk vad lite dagsmeja kan göra.

lördag 30 mars 2013

Äggande

Endast två aktiveteter inbokade på hela helgen.  Orientering tre dagar i rad och sen jobba i serveringen på orienteringsklubbens tipsrunda.

Bara orienteringsrelaterat med andra ord.
Äggande för Nipe.


I övrigt ligger jag på soffan under en filt och löser suduko. Ahhhh...

tisdag 26 mars 2013

En till

En sak till som gör mig galen just nu:
Kaffeabstinens

Jag. Härdar. Ut.

söndag 24 mars 2013

Saker

Två saker som gör mig galen just nu:

När småfolket i huset stänger av sin dator, men inte skärmen. Då varnar skärmen för det med ett litet litet pipande ljud, som är totalt omöjligt att inte lyssna på (om man är vuxen).'

Om tvättkorgen inte är på plats i hallen, ja då funkar det tydligen precis lika bra att slänga kläderna där i alla fall.

Ilandsproblem, jag vet.

tisdag 19 mars 2013

Jodåsåatt...

Träningsvärken är massiv idag. Sitter i låren men framför allt i ryggen. Härlig känsla visserligen, men så jobbigt att resa på sig efter en stund på kontorsstolen.

måndag 18 mars 2013

Nån gång måste vara första

Går lite sporadiskt på ett ganska annorlunda gym här i Blekinge som heter STAC.
Där finns en pyramid bland annat. Lite som pyramiden i Gladiatorerna, fast inte lika hög och inte mjuk.
Har lite sneglat på den där och funderat på vilka övningar man gör där och undrat när jag skulle få stifta bekantskap med den.
Idag var det dags, tydligen.
Vikter i händerna och sen bestämda kliv rakt upp till toppen var ordern. Fyra gånger på raken, i tre omgångar.

Hej träningsvärk!

lördag 16 mars 2013

Njuta här och där

Ett fasligt gnäll om vädret just nu, tycker jag.
Ja, men självklart vill jag väl också ha vår, nu när man fick lite smakprov härom veckan. Min cykelpremiär snöade bort totalt. Vinterskorna och de varma vantarna åkte fram igen.
Men.
Det är bara mars. Det är vinter. Gilla läget.
Varför inte bara "go with the flow" och passa på att njuta av vintern så länge den är här? Tids nog kommer vi få dra fram grillen, cykla i skogen och ta fram de nätta skorna.

Lofsdalen, en helt magisk dag i januari. Mycket vinternjutning.

Russinet i kakan, eller nåt

Skruttafisan hostade sig genom nattan, så de elaka föräldrarna tyckte inte en utomhuscup i fotboll i minusgrader var nåt att satsa på.
Besviken som hon var, bad hon att få åka dit i alla fall och se hur det gick för laget.
Det blir lite som att ta russinet ur kakan, (eller inte) att stå där och frysa och glo på fotboll utan att den egna telningen är med.
(Lite som att titta på en julkonsert med barnkören, när fritids glömt lämna ens son till bussen som kör till kören...)

Nåväl, vi fick i alla fall frisk luft och en liten gröatittarunda på den blekingska landsbygden.

torsdag 14 mars 2013

Hmm

Den där utmaningen inne hos Sofy....
Den går ut på att under en månads tid testa förbättringen på följande aktiveteter:
Springa 3 km
Antal burpees på 3 minuter  (sjukt jobbigt, let me tell you)
Antal armhävningar på tå

Reglerna är mycket enkla, den med bäst procentuell förbättring vinner.

Nu är utmaningen snart slut och jag fick äntligen till det att testa mina startvärden. Vinner nog inga priser direkt, eftersom jag startar halvvägs in i utmaningen - men jag har definitivt förbättringspotential...

Mina startvärden:
Springa 3km: 25,7 min
Antal burpees: 32 st
Antal armhävningar på tå: 5 st

Vojne, vojne...

Rätt beslut

För att slippa knö med barnvakt idag, hoppade jag över kvällens nattorientering, trots att det även var Klubbmästerskap.
Helt rätt beslut så här i efterhand. Det toksnöar i Blekinge just nu och det som brukar ta 30 minuter att köra tog idag 80 minuter. På den sträckan på E22 som jag skulle kört för att komma till tävlingen, var det totalstopp i trafiken. Det hade jag kunnat undgå genom att ta ett annat håll, över skogarna på smala grusvägar - men nej tack. Om det är glashalt på den stora vägen, hur är då den lilla?

Så istället för att passa ihop karta med snöig skog, står jag i tvättstugan och passar ihop strumpor...
Rätt beslut, om än en smula tråkigt.

onsdag 13 mars 2013

Ändrade planer


Till helgen hade jag planerat att åka till Hallandsåsen på orienteringstävling. Nås dock av nyheten att tävlingarna är inställda. På grund av snö?! Tydligen har de ganska mycket snö med skare på och det är ingen höjdare att orientera i. Visserligen har jag kämpat mig runt i skogen på nattcupen i värre förhållanden, men jag kan förstå att de som anordnar en nationell tävling med inslag av elitlöpare inte vill riskera en bunt skadade löpare i början av säsongen.
Vad göra istället då? Ingen fara, det löste sig lite per automatik.
Lördag är det tydligen fotbollscup för dottern. Själv tänkte jag passa på att rasta MTBn samtidigt.
Söndag blir det planeringsdag för Mullesäsongen på förmiddagen. Eftermiddagen får Silverräven och jag slåss om att antingen gå på upptaktsträning med barnen på orienteringen eller stå i fotbollskiosken.
Så, då var den helgen uppbokad igen.

lördag 9 mars 2013

Skylla själv

Idag var vi på utflykt till Växjö. För att återuppliva gamla minnen tog jag en joggingrunda runt Växjösjön. Men för att markera att det är nya tider nu, tog jag rundan på "fel" håll.
Det var ju inte så smart kanske. Det blåste iskalla vindar över sjön och när jag hade medvind var jag i lä bland träden, men när jag vände håll tog även träden slut och inget stoppade motvinden.
Det är inte var dag man får springa och hålla för öronen, trots att man har vintermössa på huvudet.

Nåväl, runt sjön kom jag och gissa om det var gott att komma in på äventyrsbadet sen?

tisdag 5 mars 2013

Halka runt och ha det glatt

Denna veckan bor det två tyska flickor (9 resp 10år) hemma hos oss. De är här på besök via ett skolprojekt, tillsammans med fyra andra tyska barn och några från Island, Finland och Italien.  Deras engelskakunskaper är starkt begränsade och vår skoltyska var inte mycket att damma av. Språkförbistringen är stundtals ganska total, men vi kämpar på.

Idag åkte vi tre familjer som har tyska barn hos oss, tillsammans till det lokala skidspåret. Ingen av barnen hade provat längdskidåkning innan. Kanske inte bästa tillfället på året att testa;  med isiga, hårda och snorhala spår - men de kämpade på bra. Visserligen bara ett varv, men ändå!
Skiduthyraren överraskade oss senare med att dela ut medaljer till alla barnen som åkte, så när blåmärkena bleknat har de i alla fall en medalj som bevis att visa upp hemma.

lördag 2 mars 2013

Mysigt?

När vi körde in på tävlingsområdet tittar Silverräven ut i tallskogen och utbrister. Åh, så mysigt att orientera här!
I strandskogen utanför Åhus, där är det tall, kullar, sanddyner. Ser mysigt ut. Men mysigt att orientera där?! Inga stenar, branter, åkerkanter eller vattendrag att ta hjälp av. De stigar som finns på kartan är bara en bråkdel av de som man hittar ute i verkligeten. Mysigt?! Hur tänkte han där liksom.

Nåväl, efter målgång kan man konstatera att: jovars, lite mysigt ändå. Vacker natur, frisk luft och väldigt bra konditionsträning.

Resultatet? Näst sist av de som klarade banan, sen var det två som inte stämplat rätt. Målsättningen var att inte komma sist.

fredag 1 mars 2013

Invasion

En massiv invasion av barr i längdspåret idag. Läskigt när spåren är hårda och snabba men plötsligt fulla av barr. Tvärstopp kan det bli då. Säkrare att gå nerför backarna då, men ack så tråkigt. Men varför klaga, det var ändå en väldigt mysig utflykt till längdspåren idag. Precis lika trevlig som utflykterna dit i måndags, tisdags och onsdags... Fyra gånger på en vecka, inte illa. Med barn alla gångerna, så kanske inte direkt nån motion, men som sagt - extremt mysigt!

tisdag 26 februari 2013

Ambivalens

Snacka  om kontraster!  Skidspåret igår och idag med barnen. På lördag är det vårpremiär för orienteringstävlingarna. Vinter eller vår? Vår eller vinter? Lite av varje verkar det som.

torsdag 21 februari 2013

Oh oh, orientering - del 4

Tre veckors bortavaro från nattorienteringen. Man glömmer lätt på tre veckor tydligen. Glömmer att det är blött, kallt och snöigt. När en av klubbens bästa löpare (typ tvåa i sin klass på O-ringen) kommenterar banan med orden: Ja, det blir nog inte jävligare än så här - ja då vet man att det nog inte bara var jag som var lite kinkig...
Blöt upp till knäna och verkligen toksist, men vad gör väl det?
Härligt att vara ute i snön i pannlampans sken och streta sig fram genom urskogen, det ska inte förnekas.

onsdag 20 februari 2013

Fadd eftersmak

Jag älskar snö. Blir alldeles lycklig av snöfall.

Men.

Snorhala vägar ger en fadd eftersmak.

måndag 18 februari 2013

Som vanligt

På jobbet sitter vi och pratar om ditten och datten när en person runt bordet hasplar ur sig en mening som liksom bara fick oss andra att tystna. En sån där klockren kommentar som osade visdom, manade till eftertanke om som lätt kunde bli ett rättesnöre att leva efter.

Tror ni jag kommer ihåg vad det var han sa?!
Nä just det.

lördag 16 februari 2013

Neugierig


Intressant sak det där med 40-årskris (eller vad man nu ska kalla det). Riktigt spännande att vända på varenda byggsten i bygget vi kan kalla jaget, för att sen analysera stenen. Hm... är det här jag? Gillar jag det här, egentligen? Är verkligen blått min favoritfärg?

Något jag i alla fall kommit underfund med är att jag är reslusten och den stora drivkraften bakom heter nyfikenhet. Jag reser inte för avkoppling, utan för att upptäcka, se och känna in. Har jag inte varit på varenda stig, sett allt  - ja, då har jag inte varit där.
Framför allt blir jag alltid väldigt sugen på aktivera mig fysiskt på våra resor. Jag vill springa, promenera, cykla, åka skidor. Upp på toppen på berget, ner i dalen, in i skogen, titta här, titta där.

Vi börjar komma dit nu. Reseplaneringen tenderar att hamna på hemsidor om vandringar, höghöjdsbanor, gondolliftar, morgonjoggstips osv. Underbart!

Just nu planerar vi hej vilt för exempelvis:
Bayern med ett bröllop, slott, höga berg, underbara släktingar, lite storstad och storslagna vyer.
Orienteringstävlingar i skogar vi aldrig utforskat
MTB-Vasan med en vecka i fjällen som ska bjuda på vattenland, vattenfall, fjällvandring och förhoppningsvis dressin-körning.

Jag längtar redan!

fredag 15 februari 2013

Herr Ober, Eis bitte!

På väg hem från fjällen insåg vi att vi brustit i vårt föräldrarskap å det grövsta.
Barnen har inte sett Sällskapsresan 2 - Snowroller.

Ikväll ska vi åtgärda felet. Popcorn i hela soffan, mysfiltar fram och sen  ska det åkas skidoooooor. I alla fall på TVn.