tisdag 31 mars 2015

Ett säkert vårtecken

Trots kylan, det snöblandade regnet och den totala avsaknaden av vår, så har jag ändå idag lyckats fotografera ett säkert vårtecken.

Idag kom vårt mobila sommartorp tillbaka från vinterförvaringen.
Häromdagen hade vi en diskussion om husvagnar på jobbet. Jag berättade vår historia. Om hur jag påsken 2008 satt och hånade grannen för att han ville köpa husvagn. Då hade jag i 36 år haft en extremt stark motvilja mot tattartermosar.
Tre ynka veckor senare, var jag inte bara ägare av min första vagn, utan även en STOLT ägare dessutom.
Hur gick det till? Ja, det undrar jag nästan fortfarande. Den där grannen, han blev nästan putt på mig för att jag först hånat honom och sen köpt en egen. Så där fick jag krypa till korset och lite granna be om ursäkt. Inte mer än rätt faktiskt.
Ja, hur kunde jag vända så snabbt i frågan?
Vi var våren 2008 väldigt sugna på att  köpa sommarstuga. Vi var till och med inne i en budgivning.
Nånstans i den processen fick vi lite kalla fötter och började rannsaka det hela. Vi hade ju egentligen varken tid eller pengar att ha ett hus till. Och är det verkligen i byn xx som vi vill hänga varje sommar? Vi diskuterade fram och tillbaka. Stuga eller inte?
Då, i en av dessa diskussioner hör jag mig själv säga:
- Men, för att veta var vi vill ha den där sommarstugan, så skulle vi ju egentligen,Gud förbjude, köpa en husvagn och i några år åka runt på olika ställen och kolla var vi vill ha vår stuga.

Silverräven som varken är tappad i hallen eller bakom en vagn, han insåg att det var nu han hade sin chans. Blocket luslästes och vips hade vi åkt till Skåne och köpt en husvagn.
Så kan det gå. Inte ångrat mig en sekund faktiskt.

måndag 30 mars 2015

Vädjan

Våren, kom tillbaka! Allt är förlåtet!

Antingen ska det vara snö och kallt, eller vårvärme. Det här skitkalla, råa, blöta mellantinget som kommer från sidan gillar vi inte.

söndag 29 mars 2015

Sorry, kids!

Förra helgen var vi på orienteringstävling där det snöade på tvärsen.
För att peppa barnen (och oss själva) sa vi:
  • Det kommer bli bättre och bättre väder för varje tävling eftersom detta är en av de första på våren.
  • Det kunde varit värre - tänk om det hade regnat!
Idag, tävling på Ryssberget utanför Sölvesborg:
  • Kallt
  • Hällregn
Tur vi inte sa nåt till barnen om tornados, hagel och översvämningar...

lördag 28 mars 2015

Reality check

Idag gjorde jag högskoleprovet. Sist jag gjorde det var 2004 så jag kände liksom att jag inte kunde leva på gamla meriter längre.
Det är ju synd, att jag inte kan leva på det gamla, för det nya... hrm, host, fiasko harkel..
Eh, jag tycker nog vi gör som Knugen, vi vänder blad.

Innan: mattedelen min starka sida
Nu: not so strong, anymore

fredag 27 mars 2015

Nånting väcktes

Har senaste veckan varit ute och gått ganska mycket. Varje dag nästan och mer än en timme åt gången.
Det var länge sen jag tog mig tid till det. För några år sen var vi med i en stegräknartävling, men då var varje promenad som ett tvång.
När jag gick på högstadiet och gymnasiet (alltså för sisådär 100 år sen) gick jag varje vardag hem från busshållplatsen, ca 3km. Det var också ett tvång, eftersom det inte fanns nåt annat alternativ. Men det var oftast väldigt skönt att gå och på helgerna hade jag nästan som abstinens för att jag inte fick min dagliga promenad. Den känslan har jag saknat sen dess. Den där känslan av att vilja gå ut och gå. Att gå långa promenader för att jag vill och utan att känna nån stress över hur lång tid det tar. Nu har jag ju lite löpförbud från kiropraktorn, tills jag tränat upp ryggen. Ja, det betyder ju att jag ska träna ryggen, men liksom dit har jag inte kommit än. Det verkar vara en lång process. Den tummen sitter hårt fast nånstans i mina bakre regioner, hehe.

Men. Jag har bestämt mig nu, att åtminstone promenera. Just nu har jag faktiskt tid till det, om jag prioriterar lite.
Så, en vecka lite drygt har jag nu gått en hel del.

I morse, en promenad med fina Sofia och hennes gulleplutt i vagnen. En timme med prat om livet, döden och allt däremellan. Tack för att jag får lyssna (och prata) och vara din vän, det är ett privilegium.
Efter lunch en snabb promenad till massören och sen en kvarts promenad till busstationen.
Nu funderar jag på att gå en runda till med Skruttafis.
Nånting väcktes.
Lusten.


torsdag 26 mars 2015

Så gött!

Länge har jag tänkt att rensa i skafferiet. Inte så mycket för att rensa ut gamla grejer utan för att där var sån oordning. Ingen struktur alls knappt, så man fick leta på 4-5 hyllplan för att hitta det man sökte.
Igår kom lusten.
Hejsanhoppsan, vad det inte bara var strukturen som behövdes ses över. Jag som trodde att det inte fanns några varor med utgånget datum. Hahaha, så fel jag hade!
Hittade till och med ganska många påsar med ett bäst-före-datum som var passerat redan när vi renoverade köket. Hur kunde det gå till? Stoppade jag bara in allt i det nya skafferiet utan att kolla på datumen?
Nåväl. Nu är det utrensat, avtorkat och omstukturerat. Det kliar lite i fingarna att sätta små lappar på hyllplanen, med vad som står på de olika hyllplanen - men där går nog min gräns.
Härlig känsla nu när det är klart.


onsdag 25 mars 2015

Ny dag, nya äventyr

Inte så värst långt hemifrån finns en liten sjö. En liten fiskesjö man ser varje dag på väg till och från jobbet. Den stora pendlarvägen går precis förbi den södra änden.
Det går ett motionsspår runt sjön, men jag har aldrig gått runt hela. Eller, jo det har jag kanske nån gång precis när vi flyttat hit till Blekinge, men det var ju förra seklet så det är nog både bortglömt och preskriberat.
Ett motionsspår var det ja, men i övrigt ett väldigt stort stignät. Det finns många chanser till att komma in på stickspår.
För några månader sen cyklade jag nästan runt, men villade bort mig i den västra delen.
Det finns en röd markering (som är joggingrundan), men också en mörkorange markering som jag gissar är MTB-leden som en entusiastgrupp på byn fixat. Lite oklart varför man valt två färger som går att blanda ihop, men det kanske finns en rimlig förklaring till det, vad vet jag.
I alla fall tänkte jag idag följa den röda markeringen hela vägen runt och se hur den gick.
Jodå, det gick!


Runt kom jag och en fin runda var det med. Man kom betydligt närmare sjön än jag trott.
Inte så långt som jag hade önskat, GPS-en landade på 3.3km. Fick gå en extra runda för att det skulle kännas tillräckligt.
Den här rundan ska jag definitivt gå igen, men kanske lägga till en extrarunda bort mot grottorna som finns på östra sidan.

tisdag 24 mars 2015

Till fots på Blekingeleden Strömsberg - Nävragöl

Så är jag äntligen igång igen med att avverka Blekingeleden, efter uppehåll för älgjakt, ryggbesvär, vinter och en gnutta lathet.

Cykeln får stå just nu och det är ju lite synd. Just denna etappen hade varit perfekt på MTBn.
Bara lite stig och väldigt mycket grusväg- och skogsvägsrally.
Så mycket rally blir det verkligen inte när man går, men det har ju sina tjusningar det med.
Man hinner se och höra lite mer och man hinner känna mer dofter.
Man hinner även att bli mer skiträdd när hundar skäller och morrar på en. Idag gick jag förbi ett hus där en hund stod i nån hundgård bakom huset, vilt skällandes. En annan hund var lös i trädgården, men där var ett staket uppsatt. Den hunden visade med stor tydlighet att om inte staketet varit där, hade han mer än gärna attackerat. Där gick jag bara några meter från en rejält ilsken hund, längs ett staket som aldrig tycktes ta slut. Alla intentioner om att inte visa sig rädd flög all världens väg, det kan jag lova. 
Jag är väldigt hundrädd, i synnerhet för hundar som skäller och kommer emot mig. På förekommen anledning. Ett staket mellan mig och hunden har inte den lugnande effekten det borde ha, eftersom jag av erfarenhet vet att både staket och fastbindningsanordningar kan forceras om hunden har viljan. Det är en historia som kanske kan bli ett eget inlägg nån dag.

Tillbaka till Blekingeleden igen. Ställde min bil i Nävragöl, sen körde Silverräven mig till startpunkten i Strömsberg.
Efter nån kilometers vandring på grusväg, vek leden av ut på ängsmark. Riktigt mysigt med en å som skulle korsas i slutet av ängen. Bron däremot såg ut att kunna rasa när som helst. Där låg nytt virke bredvid, så jag gissar att den snart är i bättre skick. Lite läskigt att gå över, ån såg djup ut och var väldigt ström.



Nästa stycke var det stig genom skogen och här var det grymt härligt. Fåglarna kvittrade och vårkänslan sprudlade. Gick och gladde mig åt att orienteringssäsongen börjat.

Kom ut på en mindre grusväg och här kom avsnittet med hundarna. Usch. Efter någon kilometer till hade de ljusa tankarna kommit tillbaka och hade nu fått sällskap av lite hunger.
Spanade efter en fin glänta i skogen, perfekt för en fikapaus.
Hittade till slut en, men det är värst vad kräsen man kan bli ibland? Nej, den stenen ser lite läskig ut. Nej, där är ingen lä. Nej, där var ett tråkigt kalhygge att titta på. Nej, här kan jag inte stanna, då får jag börja med uppförbacke sen.

Tog av skorna och satte på lite compeed på min högra häl, som tydligen är perfekt konstruerad för att producera skoskav. Skönt med lite frisk luft på varma fötter.
Tog upp min fika som bestod av kvarg och müsli. Hoppsan, ingen sked!
Vilken tur jag satt där själv, för det såg nog lite roligt ut när jag åt. När jag var nästan klar kom jag på att det låg morötter i väskan med, de hade fungerat ypperligt som sked. Jaja, mätt blev jag i alla fall, även om bordskicket nog var lite märkligt.

Resten av vägen fram till bilen var grusväg. Ganska tråkig vandring, men jag såg i alla fall en rejält stor rovfågel. Jag gissar på ormvråk, men det var nog den största ormvråken jag sett.
När jag kom fram till bilen visade GPS-klockan på 9,7 km. Alldeles lagom tyckte min högra häl.

måndag 23 mars 2015

Vindpinad

Det blåser ofta i kuststäder, det är ju ett känt faktum.
Råkalla vindar som kommer från alla håll känns det som. Går man runt kvarteret har man motvind hela tiden, typ.
I Karlskrona där jag för tillfället jobbar är det inte många dagar man upplever icke-blåst. Det är kanske inte så konstigt att man upplever det som extra blåsigt just där, hela stan ligger ute på öar i Östersjön.
När man parkerar bilen och ska kliva ut på parkeringen, tillämpar man per automatik "Karlskronagreppet". Det innebär att man använder båda händerna. Ena handen öppnar dörren och den andra håller ett fast grepp om handtaget, så att inte dörren blåser upp på bilen bredvid. Att glömma tvåhandsgreppet kan bli dyrt.

Det är nåt konstigt med just blåst. Jag blir oerhört provocerad av att det blåser. Har inget emot storm eller så, det är den här blåst-från-alla-j-vla-håll-samtidigt som gör mig ilsk. Riktigt ilsk. Muttrar och svär hela vägen från kontoret till bilen. Öppnar bildörren med "Karlskronagreppet" och krånglar mig in. Försök göra det graciöst när man har matlådor, handväskor och annat i händerna samtidigt som man håller ett krampaktigt tag om bildörren, med håret i ansiktet eftersom det ju blåser från alla sidor samtidigt.
Kommer in och stänger dörren. Tappar hälften av sakerna på golvet i bilen. Föser bort håret från ansiktet och förbannar vinden.
Ja, ni fattar va? Jag blir oerhört provocerad av blåsten.

söndag 22 mars 2015

Ideellt arbete

Ideellt arbete idag i klubben. Vi i orienteringslubben anordnar varje söndag (nästan hela året) tipspromenad på en fin 3-kilometersrunda utanför vårt klubbhus.
Efter rundan kan man fika i vår servering som också är öppen på söndagar.
En eller två gånger om året får man ställa upp och jobba där.
Mycket trevlig syssla faktiskt.
Många olika kiosker har man ju jobbat, beroende på vilken idrott barnen sysslat med. De andra ställena går inte jämföra med detta. Detta är ju kul, inget tvång.

Det var 168 tappra som gick rundan idag, och 3 som hade alla rätt. Det är rejält kluriga frågor. Själv brukar jag nog landa på 7-8 rätt, hrm... Där är alltid nån jäkla fågelfråga som jag inte har nån susning om.

I serveringen finns på vintern hembakade semlor, utöver det sedvanliga sortimentet med frallor, kakor, te och kaffe.
Semlorna slutades egentligen säljas förra veckan, men vi hittade bullar, mandelmassa och grädde så vi sålde i alla fall. Det tog inte lång stund förrän de var slutsålda.

Ett trevligt sätt att spendera en söndag på! Vad har ni gjort?

lördag 21 mars 2015

And the winter strikes back

Denna veckan har det varit fyra stora snackisar: norrskenet, sockorna, solförmörkelsen och sen det här med att våren skulle få sig en fet smäll av vintern.
Norrskenet missade jag, men sockorna fick jag till. Solförmörkelsen missade jag inte men hade inte riktigt rätt utrustning hemma för att njuta av det till fullo.
Men vintersmockan... den missade jag minsann inte!

Idag var det tävling ute på Torhamnslandet, alltså i kustlandskapet längst ner i sydöstra hörnet av Blekinge.
Jag struntade i det där med att tävla idag och tänkte istället vara "supportive mother" till de små telningarna.
Konstaterar när vi kör över Ramdalaslätten att det snöar på tvärsen. Det blir nog bättre när vi kommer ut i skogen tänker jag. Där tänkte jag tokigt. Halv orkan i byarna. Vi lovordar vårt lilla paraplytält, slår upp det och kryper in.
Infravärme hade suttit fint, fy fasen vad kallt.
Sitter med filt om mig och värmer mig och Pillerill.

De andra tre i familjen är inte direkt sugna på att ta av sig överdragskläderna och ge sig ut, men efter lite lock och pock, hot och mutor och glada men frusna tillrop ger de sig av.
Det blir inte varmare för att de går så jag tar min tillflykt till klubbtältet istället. Stelfrusna tår och fingrar.
Tiden går och barnen borde ju komma snart?
Letar upp Pillerills fleecetröja och stoppar innanför min jacka för att värma den tills han kommer.
Ingen Pillerill kommer. En av hans kompisar i klubben meddelar efter ett tag att han sett honom gå i skogen och se skadad ut och att han nog  brutit.
Ojdå. In i sjukvårdstältet men ingen Pillerill. Orolig väntan ett tag men sen kommer han gående med en annan pappa i klubben. Inte skadad men mycket frusen, sur och ledsen. Han har brutit på grund av att han frös om fötter och händer så mycket att han inte klarade koncentrera sig på tävlingen. Bra beslut.
In i tältet och kränga av hans blöta kläder och på med varma. Själv fryser jag så jag knappt kan använda fingrarna. Humören tinar upp i alla fall.

Står vid upploppet och väntar på Skruttafis som också borde komma nu. Ingen Skruttafis. Börjar misstänka att hon kanske gjort likadant som lillebror. Går till klubbtältet och frågar, men ingen sett henne. Ställer mig vid upploppet igen och väntar. Efter en stund säger jag nåt om att hon nog också brutit till klubbkamraten bredvid. Nejdå, hon sprang ju förbi här för en stund sen svarar hon.
Missade alltså målgången när jag var i klubbtältet i en minut...
Hon sitter i vårt tält och försöker tina upp tummen där kompassen suttit.

Nån minut senare kommer Silverräven in. Inte fullt så frusen, men lätt uppgiven efter att ha letat runt halva Torhamnslandet efter vissa kontroller.

Vi inser att vintern har vunnit matchen idag och packar ihop oss så fort vi bara kan. Struntar totalt i resultattavlor, fika i markan och allt det där som hör till. Nu vill vi bara in i bilen och få på värmen. Ingen som helst njutning idag.
Kommer hem och nu flera timmar efter så är jag fortfarande så där kall in i märg och ben.

Vintern vs orienteringslusten 1-0

fredag 20 mars 2015

Dagens tre

Rockat sockarna. Jadå
Tittat på solförmörkelse. Selbsklar.
Tittar på Sci-Fi:Tron.   Nej, men snälla...
Som Silverräven så träffsäkert säger: de som skapar såna här filmer - vad går de på egentligen?
Antingen går jag och lägger mig nu och lever i ovisshet hur det går, eller så stannar jag uppe och ser klart och inser att det verkligen inte var värt det.

torsdag 19 mars 2015

Snart dags igen!


Nu börjar jag längta efter att återuppta mitt lilla projekt att cykla Blekingeleden.
Den där ryggen, den gillar inte cykling så värst just nu, så det får nog bli några etapper till fots istället.
Hm, det krånglar ju till det lite. Eftersom jag bara har tid att gå när barnen är i skolan, så hinner jag inte så många kilometer per tillfälle. Samtidigt måste det passa med start- och slutpunkt dit man kan komma med bil och parkera bil.
Jaja, med lite planering ska nog det lösa sig med.
Dags att plocka fram kartorna, med andra ord.

onsdag 18 mars 2015

Jamen, jaaaaaaa!

Idag tog jag mod till mig och tog mig väldigt långt ut från min komfortzon.
Jag ringde till en kommunal instans och ifrågasatte ett beslut.
Stod på mig. Behöll lugnet. Bad bara lite om ursäkt för mitt gnäll, men vek mig inte i frågan.
Ödmjuk och realistisk och visade att jag kunde förstå hur beslutet kom till, men att det inte passade ur min (vår) synvinkel.

Alltså, jag är ju tyvärr en sån där person som har många åsikter och idéer men som inte vågar säga nåt. Som knyter näven i fickan. Som varken vågar eller vill riskera att stöta mig med folk.
Så att ringa (bara det, telefonskräck är mitt andranamn) och sen inte vika ner mig - det är stort. Mycket stort.
Bara att jag faktiskt gjorde det är jag mycket nöjd med. Gav mig själv en klapp på axeln.

Gissa utfallet sen då? Jo, efter en halvtimmes konstruktiv dialog på brottsplatsen så  ändrade de sitt beslut!  Två dagars arbete görs nu om och allt blir ungefär som det var innan, fast lite bättre. Ur vår synvinkel helt perfekt faktiskt.

tisdag 17 mars 2015

Nämen, nää

Kom ut på en promenad idag i det fina vädret.



Gick längs ån, upp till en av kraftstationerna och vände. Mestadels är denna rundan i skogen i riktigt fin miljö, men även två avsnitt går på asfalt.
Har alltid trott att rundan dörr till dörr är minst 7 km. Idag fick jag med mig GPS-klockan. Fatta besvikelsen när den bara mäter 6.6km!  Kanske inte så himla stor skillnad, men det känns ju alltid surt när det är åt det hållet, eller hur.
Hur som, det var en fin runda och nu fram i vår kommer den bara bli finare och finare. Strax efter man kommit halvvägs finns en äng där det kommer backsippor. Massor med backsippor.


måndag 16 mars 2015

Tvärnit

Har varit utomsocknes några dagar och i huvudet smitt planer för denna veckan.
Oj, vad idéer som poppat upp. Det har varit allt mellan himmel och jord. Allt från konkreta korta uppgifter som måste göras (typ hämta ut ett bokpaket) till de där mer abstrakta, flummiga sakerna som att göra en plan över hur klädlådorna i klädkammaren ska konstrueras.
Idag var listan liksom fylld till brädden.
Tvätta (den eviga uppgiften)
Diska (lika evig den)
Rensa i det överfulla skafferiet
Rensa i Dropboxen
Köpa vårblommor
Köpa en fin lampsladd till mitt jordglobsprojekt (mer om det senare)
Rolla av några möbler som är svartluddiga efter Sigge
Packa upp (ah meh, ooooorka)
Börja läsa på min kurs på Moderskeppet
Beställa programvarorna
Sy de där kuddarna jag köpte tyg till i julas
Ta en fika med bästa barnen
Sortera upp alla pysselprylar
Fundera över layouten gästrummet/kontoret som ska renoveras
Måla listerna i badrummet som väl borde målats för snart 4 år sen
Foga det där kaklet som jag satte tidigt i höstas
Gosa med bästa barnen
Gå en lång promenad direkt på morgonen
Ringa kommunen om vårt bekymmer med trafik på gatan
Ringa kommunen och lite nyfiket fråga om vad fasen de håller på med på allmänningen bredvid oss.

Ja, ni ser ju själva. Listan bara för i dag är ju så dignande att det är dömt att misslyckas.
Inte ens om jag prioriterat upp tre av sakerna hade jag lyckats.
Nu blev det istället en tvärnit.
Soffan drog ner mig lagom till frukosten. TVn stod där lockande och trollband mig med nåt program jag helt plötsligt var tvungen att kolla på.

I morgon blir det bara en sak på listan: prioritera på listan! Helt klart är det felet jag gör (varje måndag). Jag listar allt jag vill och sen paralyseras jag av allt och klarar inte hitta 1-3 punkter på listan att fokusera på.

söndag 15 mars 2015

Nya kunskaper

I veckan som gått har nya kunskaper inhämtats. En del frivilligt, en del ofrivilligt. En högst annorlunda vecka. Mycket trevlig, ska dock tilläggas, trots en mindre bra inledning.

Kunskaper och ord jag tagit till mig:
Fibula
Vadbenets placering
Spiralfraktur
Hur man lägger gips
Utseendet på en hermelin
Att även jag kan minnas fel och köra fel
Huggormens utbredning i Sverige
Utseendet på en lavskrika
Att det finns en Larz Kristerz-bakelse och hur den smakar

(nej, jag har inte brutit benet - men min kära mamma har)

lördag 14 mars 2015

Orter vi minns

Scrollade genom mitt bildmapp i telefonen och hittade denna...
Detta är en liten by jag hört talas om sen jag var barn, men som jag nog inte riktigt trodde fanns. Avfärdade det nog mest som en skröna helt enkelt.
Förra våren åkte vi mellan Blekinge och Halland på väg till en orienteringstävling, och gissa förvåningen när denna skylt dök upp! Till råga på allt inte så värst många mil hemifrån min barndomsby.


fredag 13 mars 2015

Dagens höjdare

Lite halvt oplanerat kom jag ut på en utflykt idag. En 4-timmars promenad i häftig natur som innefattade en lång fikapaus.
Sittande i solen mot en husvägg, betraktandes naturen och djurlivet runt omkring var det gott med fika. Snålblåst visserligen, men det ökade bara på njutningen av den varma saften i termosen.
Sannerligen en fantastisk utflykt, som jag kommer bära med mig.

torsdag 12 mars 2015

Dagsmeja

Nu är ju jag väldigt förtjust i vinter och snö - men jag måste nog ändå hylla dagsmejan.
Is på asfalt som lossnar med ett litet knak när man går på det.
Takdropp.
Värmen från solen när man står lutad mot en södervägg.
Och ordet. Dagsmeja.
Vackert.

onsdag 11 mars 2015

Eget sällskap

Ensamhet.
Vilket tveeggat ord.
Lika hemsk som ofrivillig ensamhet är, lika underbar kan den självvalda ensamheten vara.

Jag har ett stort behov av ensamhet. Eller rättare sagt, att få vara i min egen lilla bubbla. 
På senare tid har jag insett att det är då jag laddar mina batterier som bäst. 
Men behovet skiftar snabbt. Det behöver inte vara så långa stunder. Det kan räcka med en timme i skogen, en bilresa hem från jobbet eller ett långt åk i slalombacken. 
Sen är jag redo igen. Redo för andra.

tisdag 10 mars 2015

Vilken färg har A ?

Jag ser bokstäver i olika färger, gör inte ni det?
O är exv svart, medan Ö är mörkgrå. U är brun och V är ljusbrun.
Vissa bokstäver är lite otydliga, de ändrar  färg ibland.
Hm, jag ska nog göra mig ett alfabet i färg.
Men vissa bokstäver har alltid samma färg. Just nu orkar jag inte dra alla jag ser bestämda färger på, men vi kan väl börja med bokstäverna i min familj.
N - mörkorange (skiftar nog ganska mycket när jag tänker efter)
P - röd
H - blågrön
E - gul
M - mörkröd
L - mörkblå, riktigt mörkblå
A - blå grön som H, men lite mörkare


måndag 9 mars 2015

Att inte ha en aning

I höstas blev jag av med min fasta anställning. Inte så oväntat, inte så dramatiskt, men självklart ganska trist.
I och med att detta kom i kölvattnet på en 40-årskris, lovade jag mig själv att inte bara hoppa på första jobb som dök upp, utan att ta tillfället i akt att ta reda på vad jag verkligen vill jobba med.
Problemet är bara att jag inte vet. Jag har ingen sån där långt gången dröm om vad jag vill göra.
Jo, en liten kanske, men den är långt ifrån sådär självklar.
Alla frågar mig vad jag går och längtar efter att göra, om jag fick välja fritt.
Ledsen, men det är ganska blankt.
Jag trodde att tiden skulle vaska fram nåt, men nej.
Två olika spår jobbar jag på nu, men det går ganska trögt.
Under tiden har jag lite timanställning hos en gammal arbetsgivare och just nu funkar det bra.
Men åh vad jag önskar att jag åtminstone hade en susning om vad jag vill...

söndag 8 mars 2015

Inte avundsjuk

Varje år när jag tittar på Vasaloppet blir jag avundsjuk. Sitter där i soffan och minns. Blir nostalgisk när jag ser platser längs med sträckan som jag känner igen.
När åkarna kommer på upploppet tänker jag att nästa år minsann, då är det dags för mig att åka igen.
I år, inte ett dugg avundsjuk. Fy fasen så hemskt det såg ut.
Swim-Run javisst det är kanske skoj, men Swim-Ski?

lördag 7 mars 2015

Hej

Alltså det här med selfies...
Jag strösslar inte med såna. Det tar emot. Att se normal ut på självporträtt verkar inte ligga för mig. Eller ser jag kanske ut så där som resultatet blir när jag försöker?
Har inget större behov av att visa upp mig heller. Har nog aldrig känt mig helt bekväm med bilder på mig själv när jag tänker efter. 

Men bakom mina skidglasögon kan jag va mig själv.  Allting blir så vackert genom mina skidglasögon.
Hej hej!

Miss i planeringen

Åker bil i många mil. Genom skogar och ödemark. Genom små och större städer. Blir hungrig men planerar mat där mitt ute i ödemarken, på restaurangen med den goda maten. Worth waiting for...
Kommer fram och då har de strömavbrott! 
Ingen mat. Många mil till nästa ställe.
Stor miss i planeringen.

Det är då man hittar en halvdrucken julmust i bilen. Lycka i en liten ask.

fredag 6 mars 2015

Vad säger räven?

Ute och körde ikväll. Två rävar såg jag. Den ena räven spanade på flygplan. Den stod och glodde rakt in på startbanan på flygfältet som jag körde förbi.
Ser man inte fler rävar nu för tiden än för låt säga 10 år sen? Tycker det är ofta vi ser räv. Fina med tjock päls.
Vackra djur, inte sant?

Såg två rådjur med, men det känns inte lika exotiskt. På väg till jobbet ser jag rådjur varje dag. Det är inte frågan OM jag ser nån, utan HUR många. Oftast tvåsiffrigt.

torsdag 5 mars 2015

Inte igår

Man inser att det var ett bra tag sen man använde jackan, när man hittar en sån här hängande på den...

Min gamla fina anorak från Helly Hansen! Varför har jag glömt bort den? Dags att låta den komma fram igen, tror jag minsann!

onsdag 4 mars 2015

Varför inte?

Anmälde mig precis till en bloggutmaning, att göra minst ett inlägg om dagen i 100 dagar: #blogg100.

Jahaja. Bara att kavla upp ärmarna, fatta pennan tangentbordet och börja!

Å här kommer en fin liten film




Igår lyckades jag inte få till det där med att få in trailern till Swiss O-week 2016.

Ja men kolla? Hur kan man bara inte älska detta? Jag blir så sugen att jag helt ignorerar det där med att det förmodligen är backigt som, som, ja som Alperna.

tisdag 3 mars 2015

Dags att börja spara kanske?

Varje år vecka 30 går O-ringen i Sverige. Nästa år är det i Sälen.  Jag är inte jättesugen. Känner ingen längtan efter att springa där. Vet inte varför egentligen, men det lockar inte. Däremot  lockar det att istället åka på Swiss o-week. Ja, det är i Toblerone-land. En vecka med 7 etapper varav några på hög höjd.
Åh, jag längtar redan.
 

måndag 2 mars 2015

Imponerande

Ibland blir jag imponerad över hur 4 personer i ett hushåll kan producera så mycket smutstvätt.
Och hur samma 4 personer kan skräpa ner bilarna så till den milda grad. Jag menar, hur många bananer kan man egentligen äta medan man åker bil?

Jaja, alltid är man bra på nåt.

söndag 1 mars 2015

Tävlingspremiär 2015!

I helgen var det tävlingspremiär i orientering, i Furuboda utanför Åhus. Där finns det många tallar, sanddyner och en sjuhelvetesmassa höjdkurvor.
Inte min kopp av te faktiskt. Just den typen av terräng har jag väldigt svårt att orientera i.
I vanliga fall är det konditionen som drar ner mig långt ner i listorna, men här är det orienteringen.
Som jag virrade runt här på O-ringen i somras....

I lördags skulle jag gå en ÖM7, alltså svår men kort bana. Löpförbud från kiropraktorn.

Innan start konstaterar vi som står där att man är lite ringrostig. Jag upptäcker att har sportIdenten på fel hand, definitionshållaren på fel arm och huvudet lite allmänt under armen.

Startar och tänker att "hujedamig, här gäller det att vara koncentrerad och hålla fokus hela tiden".
Några meter senare inser jag att jag glömt nåt väsentligt - kompassen...
Den använder jag sällan i vanliga fall, men den här skogen är ju verkligen inte " i vanliga fall".
Jodåsatte....

Men, va fasen, så himla illa gick det faktiskt inte trots allt. En bom till tvåan och sen en lite senare, men annars gick det förvånansvärt bra. Joggade lite från sista in i mål, men annars lyckades jag att inte springa nånting utan bara gå fort.

Jag har känt mig lite opepp på orientering ett tag nu, förmodligen för att jag haft problem med ryggen. Nu känns ju inte ryggen jättebra än, men lusten för att jaga kontroller i skogen är väckt ur sin vinterdvala i alla fall!

En fantastisk dimma på vägen till Åhus.