Ett brev till min gympalärare

Ja, jag ligger efter i Sofys UppochHoppa-utmaning. Hjälplöst efter på allt just nu.

Men här kommer i alla fall gårdagens inlägg, fast i dag då:

Hej Gympaläraren som jag hade tredje årskursen på gymnasiet.
Tyvärr har jag glömt ditt namn, men jag gick bara på din skola i ett år så jag hoppas jag är förlåten.

I vilket fall, som helst...
Tack!
Tack för att du såg mig. För att du nånstans under ytan av skoltrötthet och morgontrötthet och kärleksstrul och kompisstrul och allt annat krafs såg en flicka som var nyfiken. En flicka som gärna ville prova annat än spela fotboll och springa till Vais-torpet. Som såg utvecklingsmöjligheterna i en flicka som gärna provade trampolin, aerobics, spjut, kula och alla andra sporter du erbjöd men som så många avböjde att prova.
Tack för att du såg det och gav mig en fyra i det så viktiga slutbetyget, trots att jag alltid i alla år innan alltid fått en trea. Den där trean som jag alltid fick för att de andra lärarna inte såg mig. Undrar ens om de visste att jag fanns?
Så tack! Du fick mig att inse att träning var mer än fotboll och springa. Att man kunde testa sig fram och ha roligt längs med vägen.