måndag 30 november 2015

Äventyr utanför dörren

Katrin som har bloggen Katrins Äventyr, manar till mikroäventyr på söndagarna i december. Att i all enkelhet fylla en termos och bege sig ut på litet äventyr.
Så påpassligt då att vi behövde lite frisk luft i söndags!
I all hast packas en termos med varm choklad, en med te och en med kaffe (varför enas liksom), samt lite fikabröd.
Vi åker till Listersjön norr om Ronneby och inser att det var minsann inte igår vi var där sist. Barnen har ingen aning om att här ens låg en sjö. Hm, med andra ord är det mer än 13 år sen sist. Så nära hemma, men uppenbarligen så långt borta ändå.
Listersjön är en väldigt flikig sjö, med många vikar. En underbar sjö att åka långfärdsskridskor på av just den anledningen. Det tar många timmar att åka runt hela och det är en väldigt varierande tur, som även innehåller lite pulshöjning på mitten där isen alltid är svag.
Nu ligger temperaturen en bra bit över nollan, så någon is är det inte tal om direkt. Nästan badbart, skulle jag nästan kunna drista mig till att säga.

Vi kör till Skärsviken i södra änden, som är en ganska bred vik, med fin sandstrand. Blekingeleden går förbi här och är finns grillplats, vindskydd och dass. Ett fint utflyktsmål alltså.

Uppkrupna i vindskyddet tar vi fram fikat och inser att några muggar packade vi aldrig. Vilken tur att termosarna har muggar i toppen!

En snabb fika och alla är rörande överens om att sånt här gör vi alldeles för sällan.
På vägen hem är solen redan på väg ner och ett helt magiskt ljus silar mellan trädstammarna.

fredag 27 november 2015

Siktet inställt

Vinterstämningen har inte riktigt infunnit sig än. Visst, vi hade lite snö förra helgen som låg några dagar. Men nej, nu är det sådär varmt igen. Känns ungefär som samma väder nu som vi hade under O-ringen i Borås i somras. Mössa och vantar på kvällen men inte på dagen.
Jaja, det reder sig nog snart.

Jag blickar framåt, förbi julen och siktar in mig på Lofsdalen. Here we come, baby!
Alltså, denna lilla lilla skidort, som tog mig med storm. Fullständigt.
Vi har varit där tre gånger innan, tre heldagar som en utflykt från Idre Fjäll. Denna gången blir det en hel vecka, och vi släpar även med oss syster Linda Lotta Pusing med familj. Hoppas de kommer gilla det lika mycket som vi. Hoppas.

Ooops, I kind of did it again!

Tro't eller ej, men i onsdags kom jag iväg till gymmet igen. Två veckor på raken, minsann *trumvirvel*

Det är inte klokt vad bra jag känner mig. Och svag. Göta Petter vad svag jag är lite här och där. Denna gången var det fokus på rygg. Ojdå. Ajdå.

Nu håller vi alla tummarna för att jag lyckas pallra mig dit även nästa vecka.

torsdag 26 november 2015

Underbara skog

Du ger mig blöta skor och trötta ben. Du bjuder frikostigt på både älglöss och fästingar. Du hotar mig med pulshöjande träffar med sicksack-randiga djur, vildsvin och en å annan älg. Du fäller mig till marken ibland. Du är läskig när solen dalar. Du sticks, rivs och är lite allmänt taggig. Du är obarmhärtigt risig på dina ställen.
Men vet du? Det gör inget. Jag förlåter dig  för allt. Alltid.
Tack för din mossa. Tack för din friska luft. Tack för doften av kåda och barr. Tack för solljus som silas mellan stammarna. Tack för blåbär och svamp. Tack för bergshällar och  klippblock. Tack för porlande bäckar. Tack för fågelkvitter. Tack för fikapaus under en gran. Tack för löprundor i grön storskog.
Tack för all energi du ger mig.

onsdag 18 november 2015

Plötsligt händer det!

Idag fick jag tummen ur och åkte ner till gymmet!  Bara det faktumet att jag kom dit gjorde ju halva min dag.

Ett avklarat pass senare, inser jag att en hel del muskler inte använts nämnvärt sen jag var där sist, vilket var i mars nån gång. Det var på tiden, med andra ord.
Även om det var rejält stelt och så i många muskelgrupper och leder, så var min ack så svaga bål faktiskt riktigt med på noterna idag. Alltså, fatta lättnaden! Jag var övertygad om att få backa bak till ruta ett igen, men det räcker kanske med halvvägs dit?
Nu, nu kommer det svåraste - att gå dit igen...

måndag 16 november 2015

Nu börjar det, nu börjar det!

Vi har äntligen bokat boende under Swiss O-week, som äger rum i St. Moritz till sommaren!
Nu börjar det bli lite mer konkret, det där att vi faktiskt ska åka dit.
Just ja, en var det ju det  där med backintervallerna ja, de skulle ju också göras...
I väntan på träningslusten, njuter jag lite av inspirationsbilder från när vi var i Bayern 2013.

lördag 14 november 2015

Je suis désolé

Vidriga bilder som förmedlas via media i natt och i dag.
 

 

torsdag 12 november 2015

Jag vet var deras brevlåda bor

För några helger sen var vi på orienteringstävling. Inget nytt under solen där...
Men, när vi körde hem konstaterade vi att ingen av oss fått några älgflugor på oss.
Ah, nu är den säsongen över, äntligen! Vad skönt att de är borta nu!

Hm.
Nä, så bra var det inte. Jag vet var de bor. Där var jag igår.
Nästa helg har vi klubbmästerskap och jag är banläggare/tävlingsarrangör.
Igår drog jag med mina föräldrar ut i skogen för att reka banorna. Det tog fyra timmar inklusive en paus med medhavd lunch.
Det var fyra timmars konstant plockande av älgflugor. Plockade nog 100 st.
När jag körde hem - plockade älgflugor
Hemma vid köksbordet - plockade älgflugor
Klädde av mig vid duschen - två i BHn
Duschade - plockade älgflugor
Chillade i soffan - plockade älgflugor
Kollade över banorna igen - hittar en som kommit in i plastfickan på kartan
Helt galet.

Tur att skogen där uppe där tävlingen ska vara är så himla fin, det uppvägde. Kanske en av de finaste platserna jag sett häromkring.

söndag 8 november 2015

Mest oflyt faktiskt

Just nu gungar inte mycket i takt här. Träningslusten lyser med sin frånvaro. På jobbet är det lite meckigt och där finns inget flyt alls. Jag har tusen idéer jag vill göra, men när det finns tid är motivationen bortblåst. I skogen har jag tappat allt känns det som. Igår klarade jag fan inte ens att hålla mig på benen (tar man vanliga gympaskor och går över mossiga klipphällar så...) utan drog dit och slog mig både fysiskt och psykiskt. Stukad självkänsla, blodutgjutelse och blöt in på bara skinnet. Försöker rodda ihop en tävling men inser att jag inte hinner fixa allt i dagsljus som måste fixas i dagsljus. Hittar inte det jag söker.

Jamen, va fasen! Jag måste komma ur de här hjulspåren och hitta nya.
En handlingsplan. Ett himmelrike för en handlingsplan!
En fet spark i arslet kan kanske funka det med.
Vi börjar med en veckomatsedel, bara det tar bort en stor energitjuv.

måndag 2 november 2015

Höststorm sökes

Vi delar mentalt och verbalt in vår trädgård i olika delar efter vilka träd som finns var.
Stopp, förresten. Vi backar lite här och lägger in lite information för den oinvigde:
Vi äger en villatomt i ett litet samhälle. Just den här tomten är lite, hur ska jag säga... överdimensionerad. Tomtytan är på sisådär dryga 5300 kvm. Eftersom vi bor tättbebyggt så är det också en villatomt och inte en vildmarkstomt, så park är nog ett bra beskrivande ord. Vi har en park. I parken finns en bra bit över 100 träd.
Om det kan man säga mycket både fina och fula ord, men inte idag.
Tillbaka till de olika delarna i trädgården.
Varje år faller löven. I lönndungen blir det (trots gallringsarbete) massor med löv som lägger sig som en tjock matta.  "Det är bara att klippa sönder med åkgräsklipparen", säger vänliga själar. Nice try, säger vi efter att ha försökt och det var så tjockt så vi bara puttade alla löven framför klipparen.
Där i lönndungen räfsar vi varje år, följaktligen. Det gjorde familjen i helgen.
Björkdungens löv brukar vi kunna köra över med klipparen. Fruktträdsdungen räfsar vi, mest för att det ser ganska vårdat ut. Bokdungen har inte fällt alla sina löv än. En del hamnar hos grannen som de så snällt sen räfsar övertillbaka till vår sida häcken. En del hamnar på gatans vändplats så de brukar vi ta upp med snöskyffeln faktiskt.  Resten hamnar i vår gräsmatta och på uppfarten. Men som sagt, de har inte ramlat av alla än, så just nu kan man sparka kring i löven om man önskar.

Sen har vi ekdungen. Många säger att "eklöv måste man räfsa bort - de förmultnar inte". Men vi har aldrig nånsin behövt räfsa ekdungen? Det har inte varit så många löv och de verkar ha förmultnat?
Den där dungen har känts som en liten arbetsfri zon. Inget bekymmer.

I år ser det ut så här. Vad har hänt? Det är ju helt fullt av löv både på marken och på ekarna. Ett tjockt lager redan and more to come, liksom.

Funderar en sväng över detta tills jag inser... Fint höstväder - ingen blåst.
Så, höststormar - kom tillbaka! Allt är förlåtet.

söndag 1 november 2015

Lugnt

En lugn helg. Inget bokat.

Det hör inte till vanligheterna och då uppskattar man det än mer tror jag.
Höstat i trädgården. Långpromenad. Småfix.

Halloween samma dag som Alla helgona... Alltså, nej.  Barn och vuxna som klär ut sig till de mest vidriga skapelser. Så mycket blod, så mycket inälvor (?!) rent ut sagt. Vad är det för fel på pumpor och lite spökmaränger? Sen när blev det zombie möter slakthus? Ursäkta den bakåtsträvande moraltanten här, men jag tycker vi har tappat greppet.

Nu startar den mörka delen av året på allvar. Nu behöver vi ljus.
Och till min vän som fått tända ljus för sin djupt älskade och saknade partner i helgen: du är i mina tankar.