tisdag 5 september 2017

Å sen då?

Våra sup-brädor har verkligen jobbat i sommar. Jisses, vilken fullträff att köpa dom!
Min rygg tackar mig och mitt sinne tackar mig och jag, jag tackar mina sponsorer med hjärtat alldeles fullt av tacksamhet och kärlek.  Sponsorer i det här fallet är inga mindre än min familj, mina föräldrar, min syster med familj och the Nipe-family ( alltså jag själv, Silverräven och kidsen). Två brädor - vilken ypperligt smart idé. Bring a kid, bring a husband, or bring a friend. Härliga stunder på vattnet med fint sällskap varje gång, konceptet är ju lysande!

Nu ikväll var jag ute på runda nummer 21 för denna säsongen. Det är fler gånger än jag hade hoppats på när vi la i dom i vattnet första gången i juni.
Första turen







 
Men nu då? Nu börjar det bli svårare. Solen går ner allt tidigare och snart kan vi bara paddla på helgerna. Vädret och inte minst vattnet börjar bli, låt mig säga, lite mindre tilltalande.
Våtdräkt? Kan det vara nåt?

lördag 2 september 2017

Ute ur bubblan

Denna veckan har verkligen varit i överkant. Det har varit saker bokade varje kväll som inte bara tagit tid, utan i vissa fall även en hel den hjärnkapacitet. Jaja, det har varit av egenvald karaktär.
Sen jobbet... ja på jobbet hade vi igår manusstopp inför en stor leverans veckan som kommer.
Det har verkligen varit att bara plöja ner i papprena och köra rakt in i kaklet. Vi är inte färdiga, men fasen så himla mkt mer vi levererar till denna uppskjutna deadline än vad vi hade gjort om vi följt urspungsplanen. Nu ska vi nästa vecka kontrollera att allt blir som det ska, att alla dokument verkligen kommer iväg till kund. Men. Jag har kommit ut ur bubblan, for now. Igår när jag körde hem, drog jag en rejäl lättnandes suck och sen drog jag till havs.
Skruttafis och jag körde ner till ett litet fiskeläge och la i brädorna. Klart vatten, platt vatten och alldeles ljuvligt väder.
Vi paddlade runt en lång stund och på vägen ut rundade vi en ö, där några förberedde en fest. Fredagsstämningen var på topp både hos dom och hos oss, bara på lite olika sätt.
På vägen tillbaka paddlade vi tillbaka under den lilla bron som ledde till ön. Nej, vi paddlade inte, vi låg på brädorna och drog oss försiktigt fram med hjälp av stenarna vid sidan av öppningen, så låg var bron.

Efter kom Skruttafis lite på efterkälken och när jag vänder mig om, står hon på knä på brädan och gör  nåt i vattnet.
- Vad gör du?
- Jag klappar maneten!
 Oooookej...

Idag har vi varit på orienteringstävling. Det gick väl lite sisådär för barnen som sprang. Jag gick en promenad i skogen istället och fick tillbringa två pauser under en sten och en stor gran, för att undkomma regnet som helt utan förvarning kom.

Efter tävlingen körde vi och spanade på en tomt med sjöläge. Tomt är kanske fel ord, mark är bättre. För mycket blandskog, stenrösen och kupering för vår smak, även om det inte hade suttit fel med en rejäl tomtgräns mot en fin sjö. Nej, inget jag blev förälskad i alls.

Sen skulle vi bara slänga i Sup-brädorna och paddla lite och ta en fika, men vi hittade inget ställe där vi kunde få i dom. En nödlösning blev att testa en badsjö i en liten by 2 mil hemifrån istället. En liten men naggande god lanthandel råkade vi passera och här hittade vi fikabröd.
Och vilket badställe sen då?!  En helt otroligt fin liten sjö och en nyfixad strand med bryggor, hopptorn, grillplats, omklädningsrum, toaletter och lekplats! Så nära hemma  men helt okänt för oss. Jag hade fått ett tips av en kollega jag pratat paddling och cykling med vid kaffeautomaten och gissa om jag kommer tacka honom på måndag!
Ungefär mitt på paddelturen började åskan att mullra, så vi fick avbryta. Väl i land hade mullrandet avtagit, så vi badade istället. Helt klart godkänd vattentemperatur för att vara i september.

Nu, nu gör vi inte många knop resten av knällen.

lördag 26 augusti 2017

Tackar, tackar

Imorgon firar vi Skruttafisans konfirmation. Vi ska laga maten själva. Och tårtorna.
För att ha koll på allt som ska göras är det post-itlappar som gäller.

De till höger i bild är de som ska göras och de till vänster är klara. Japp, vi har lite att fixa med.
Men...
Om vi detaljstuderar lapparna lite så ser vi en högst ovälkommen lapp.

Ja, ni ser rätt. Det står Köpa diskmaskin.
Igår kväll sa vår gamla upp sig.
Timing is everything.

tisdag 22 augusti 2017

Virret och varret

Huvudet är som ett virrvarr just nu. Det är några veckor här i slutet av sommaren som alltid blir fullbokade. Helt ärligt har jag nog mest  mig själv att skylla. Jag VET ju att det tenderar att bli rätt fullt, men likt förbaskat tackar jag glatt ja till det mesta som poppar upp.

Denna veckan just, då är huvudet fullt av planering inför helgens kommande konfirmationsfirande, av en snar deadline på jobbet (alltså jag är uppenbarligen fast i projeket som liksom vägrar ta slut), av husvisningar (inställda pga tidsbrist), ideellt arbete på tävling i klubben, en isättning av en tandställning och en tripp till orienteringstävling. Ja och så går jag runt och tror att jag ska träna tre gånger också. Mon Dieu.
Nä, det blir ingen träning. En promenad idag får duga.
Vi har nästan löst hur vi ska få plats på konfafirandet. Google is a friend när det kommer till recept på mat och jag litar fullt på att åtminstone syrran kan låna ut lite porslin i helgen.

Jamen, vi hörs om några dagar eller så.

söndag 6 augusti 2017

Oh, the joy

Har jobbat en vecka. Oh, the joy.

Har försökt att boka roliga saker på kvällarna för att lindra ångesten. Det har fungerat rätt hyfsat faktiskt, men det har väl kanske inte haft nån positiv inverkan på antalet sovtimmar. Det är svårt att lägga sig i tid när man paddlar SUP i solnedgången, eller plockar svamp tills det är mörkt.
Nåja.

I övrigt är det fortfarande lite svårt att sätta sig här vid datorn. Det tar emot. Inte för att jag inte vill, utan för att annat pockar på. Men orden de samlar jag i huvudet och snart kommer de ut.
Stay tuned.

torsdag 27 juli 2017

Roar mig

Semestern sjunger på sista versen så snart är jag tillbaka på bloggen igen.

Men fram till dess en liten sneakpeak på vad jag gör just nu.  Cyklar och letar kontroller. Mycket nöje.

lördag 8 juli 2017

Mäktigt x 3

Jaja, jag vet kära bloggen, jag har totalt försummat dig ett tag nu.
Men, det är mycket nu. Semester vet du, det hinns inte med så mycket datortid då, tack och lov.

Jo, men vi har ju fått en konfirmationstjej i vår familj, den första att konfirmera sig faktiskt. Vi vuxna gick inte på konfa av olika anledningar, men hon var sugen. Hon har varit tre veckor på läger i Sälen. Tre veckor med konfaundervisning, orientering och fjällmiljö, vem tackar nej till det?
Vi tillbringade nästan en vecka i Dalarna i samband med själva konfirmationen i kyrkan och det var lite stressat men väldigt skoj, men mer om det en annan dag.

Igår, när vi kommit hem igen, hade vi en mäktig dag.
Mäktigt 1.
Sveriges orienteringslandslag tog en överlägsen seger i damstafetten. Mäktigt att leda från start till mål!

Mäktigt 2.
Pillerill och jag paddlade en timme på sup-brädorna nere i Järnavik, som ligger typ mitt i Blekinge. Här var det spegelblankt och vattnet var väldigt klart. Sikten var helt klart ner till flera meters djup och det var nästan så man fick svindel när man tittade ner i vattnet. Ett gäng pensionärer som satt på sin inglasade altan precis vid kanten till havet vinkade glatt och det var liksom bara allmänt trevlig stämning där nere vid campingen. En timme med sinnesro och glada miner och ett alldeles underbart kvällsljus.

Mäktigt 3.
När vi återsamlats med de två andra djupingarna som sprungit en runda, körde vi hemåt. Strax innan vi körde upp på E22an, stod där helt plötsligt ett gigantiskt djur på åkern. Kronhjort gissar vi? Nån gammal vis man i skogen som kommenterar här i bland kanske kan rätta mig om jag har fel?
Men vilka horn! Säkert 1 meter mellan hornspetsarna. Rädd var den inte heller. Tyvärr hade vi inte systemkameran med oss, så bilden blev inte så bra med mobilen. Mäktigt djur!

Ja, sen kan vi ju lägga in en liten slamkrypare som mäktigt 4, även om det bär emot. Men tyvärr var det en mäktig samling fästingar jag sen fick plocka bort från de där två löparna. Tjugotalet på dottern och 5-10 på maken. Äckeldjur.

tisdag 27 juni 2017

Och sen sist?

Det straffar sig att stressa för mycket och slarva med återhämtningen. När livet lugnade sig lite kom en förkylning som ett brev på posten. Bihålorna täpptes igen på en halvtimme och kroppen blev seg. Några dagars vila förra veckan men nu är jag på benen igen, även om de där bihålorna håller hårt på sitt innehåll. Förlåt för informationsgraden.

Men, i söndags när energin återvänt, sillen var nersköljd med snaps och trädgården kallade på mig, tog jag tag i en surdeg till. Ni kommer väl ihåg komposten? Bredvid den finns ett grindhål ut till en lekplats och en sidogata. Man kan köra in det hållet till oss, men det är inte rikigt en bilväg ända fram. Vi använder den ibland när nåt hindrar oss från att köra det vanliga hållet (typ nu snart när det ska grävas fiber). Två grindar i tryckimpregnerat. Två grindar varav i alla fall den ena har legat ner ett tag, eftersom den är helt upprutten. Virket till att göra en ny köptes förra året.

Nu är den på gång!  Ja, den ena då, eftersom vi bara har köpt virke till en. Hur vi tänkte där är en gåta, men det gör inte så mycket nu, jag tar en i taget i alla fall.
Ytterligare en sån där grej som inte alls tar lång tid när man  väl får tummen ur att sätta igång.

Så det är väl ungefär vad jag gjort sen sist. Ni då?

fredag 16 juni 2017

Ligger lite efter i år

Ni vet Maj-mania? När kalendern har betydligt fler aktiveteter än dagar. När en ligger steget efter allt och när en precis lyckats ta ett andetag över vattenytan, då påminner ett av barnen en om att det är grillkväll med klassen.
Jo, jag vet, ni vet EXAKT vad jag menar.

I år hade vi ingen Maj-mania. Vi kryssade rätt lugnt mellan rätt mycket aktiveteter, utan några större kantstötningar. Puh.

Men nu, juni! Hallå, vad hände?!
Äh, jag vet ju vad som hände. Livet.
Fast senaste veckan, intensivt och hela tiden med känslan av att jag ligger efter. Framför allt ligger jag efter med att:
1. Äta bra
2. Sova så mycket som jag borde
3. Återhämtning
4. Planering (hej McDonalds)

Det mesta orsakat av roliga och frivilliga saker. Sen har vi en minst sagt oplanerad resa över Atlanten för Silverräven, vilket ställde lite på ända. Jag skulle inte själv titta på 4 sommarstugor på 4 dagar, inklämt mellan en resa tur och retur till Sälen och en kattvaktshelg. Vi skulle delat den "bördan". Ja, ni hör ju, ilandsproblem de luxe.
Sälen förresten, en roadtrip med bästis A för att lämna två söta barn på konfaläger. I Sälen såg vi snö, snacka om kontrast mot Blekinge.  De där två barnen, de var rätt katiga när vi körde hemifrån, men när vi kom fram var de rätt spaka och tagna av stundens allvar, haha. Alla barn kände ju likadant, men efter rapporter på Messenger, verkar det vara hur roligt och avslappnat som helst nu efter några dagar. Skönt det, så mammahjärtat kan slappna av lite.

Imorgon ska jag köra över länsgränsen för en sommarstugevisning, lite Ikea och nåt annat som Pillerill får bestämma. Eventuellt ska jag ha ett släp med mig för att kunna köpa ett matbord via Blocket. På tal om att ligga efter menar jag...de där körlektionerna med släp skulle jag ha prioriterat i vintras känner jag nu.

fredag 9 juni 2017

Inte så tokigt

Hur mås det, kanske man undrar.
Jo, vars.
Den där jäkla nackspärren försvann  till slut, tack för det.
En klassisk överansträngning trodde sjukgymnasten.
En sån har jag skaffat mig sen sist, en sjukgymnasten alltså.
Hon verkar bra. Hon har vridit och vänt på ig och hummat och antecknat och sen konstaterat att jag behöver träning. Vi bygger inte Rom på en dag sa hon idag och gav mig två övningar att börja med. Vi snackar aktivera och väcka de där musklerna längst in. De där som inte jobbar som de ska.
Det blir bra, jag är grymt motiverad att få ordning på ryggen nu. 
Två SUP-brädor har vi skaffat med. De är perfekta för min träning just nu. Sakta och stilla så jag hinner aktivera bålen. Lite rotation men inte gör mycket så det gör ont och jag känner tydligt när jag bör sluta.
Ikväll paddlade vi i havet. Rätt beslut att köpa brädorna, helt rätt beslut!

onsdag 7 juni 2017

De sunkiga husvagnarnas parad

Det är den tiden på året nu här i Blekinge.
Försommaren.
Den kännetecknas bäst av De Sunkiga Husvagnarnas Parad ute på E22.
Idag i riktning västerut, på söndag den motsatta.
OK, den var kanske inte så sunkig, men bilden jag skulle tagit med funkade inte...

Vad sjutton pratar jag om, tänker ni. Vart ska alla dessa husvagnar ta vägen?

Sweden Rock i Norje. Det är dit de rullar. Ett blekingskt försommarfenomen.

Update: 21 år har jag bott här i landsänden. 21 år, men aldrig varit där. Kört förbi många gånger, men aldrig fått tummen ur att köpa biljett. Illa.

lördag 3 juni 2017

Se där!

Gissa vad jag har gjort ikväll?

Jodåsåatte.

#happy

lördag 20 maj 2017

What the heck happened?

Var tog jag vägen? What the heck  happened?  The neck happened.
Jag har fått ett nackspärr från helvetet. Minimalt med mobil och dator är ett måste just nu.
Återkommer när det blivit bättre.

torsdag 18 maj 2017

Typ så här

Jag ägnar kvällarna åt tre saker just nu känns det som i alla fall:  jobba över, äta och surfa efter SUP-brädor. 
Det sistnämnda är en utmaning, när man bor långt från ära och redbarhet. Närmaste butik med ett bra utbud ligger i Varberg. Där bor inte vi. Det tar väl 3.5 - 4 timmar att köra dit. Nu lutar det åt att med telefonsupport hitta rätt bräda och sen beställa på nätet. Ibland önskar jag att jag bodde närmare civilisationen.
Sen kommer jag på bättre tankar. En kväll med bleke på sjön i Blekinge är härligt folktom, även om man är i "staun".

onsdag 17 maj 2017

Nähäpp

Nämen se om man pratar om trollen så missat man målet eller hur var det. Skulle aldrig tagit upp det där med att blogga varje dag. Bara för det så missade jag. 
Men ni missade inget. Jag jobbar, bryter ihop och jobbar lite till. Vårt projekt har gått in i slutet av första fasen och det är inte roligt nånstans. Massor kvar att göra men inget underlag. Typ så.
Nackspärr har jag också. Det är opraktiskt minst sagt.

måndag 15 maj 2017

Det där med många dagar på raken

Även i år försöker jag hänga med i #blogg100, alltså att blogga hundra dagar på raken. Jag har inte så stora ambitioner, mer än att faktiskt blogga 100 ggr på lika många dagar. Kvantitet före kvalitet.
Inför starten har jag dock varje år tänkt att jag skulle vara lite strukturerad och faktiskt ha lite struktur på skrivandet. Göra inlägg av allt det där som poppar upp i huvudet. Ta mig tid att formulera lite av allt som snurrar.
I år gjorde jag till och med en lista på tänkbara ämnen att skriva om, och listan innehåller dessutom i vissa fall en hel del stödord och anteckningar. Inte illa va?
Synd bara att den där listan rymt. Puts väck, borta.
Utmaningen tar slut i juni nån gång och min gissning är att listan hittas i juli eller så.
Så, vad vill jag säga egentligen? Jo, att det nog för det mesta kommer mest blaj här, men att jag då och då faktiskt tänker till och formulerar mig. Se det som guldvaskning. Det mesta är sand, men plötsligt händer det.

söndag 14 maj 2017

Rätta in sig i ledet

Bara att haka på, hänga på, rätta in sig i ledet.
I morgon är det måndag igen. Dags att kamma till sig och bete sig som folk igen. Nä, det där sista ligger inte riktigt för mig på en måndag, hehe.

Men ärligt, borde det inte vara kriminellt att helgen får gå så fort?

Äh, det där leder ju ingenstans - att klaga på att helgen går fort och att måndagen kommer som ett jäkla ånglok och kör över mig. Som om jag inte borde vara förberedd? Som om det var en överraskning varje gång att måndag kommer efter söndag?

Nåväl.  Idag var vi på tävling igen. Barnen sprang och vi andra drack kaffe, ja ungefär så.
Vid start kollar vi upp i luften och där kom det största fågelstrecket (sträck?) jag nånsin skådat tror jag. Eller i alla fall det snyggast organiserade. Långt ifrån alla fåglar fick plats på bilden.
-Du flyger ur bild, Kaj!

Men vackert mot den mörka himlen var det och jäklar i min lilla låda vilken fin formation. Snacka om att rätta in sig i ledet.

lördag 13 maj 2017

Inte bra för arbetsmoralen

Jag har uppgraderat vår utdragssoffa på altanen. Den har fått bredare och framförallt tjockare madrass. Alltså...Hur skön på en skala?!
Jag hade tänkt arbeta i trädgården idag,  tvätta norrsidan på förrådet så att den kan bli ommålad, men istället ligger jag här och njuter.
Kom arbetslust och träng dig på, här ska du motstånd finna!

Äh

Idag var det tomt. Tomt på idéer och vett. På jobbet satt jag som en zombie och försökte förstå ett system och inget gick in. Jag fattar det inte, helt enkelt.  Försökte läsa mina anteckningar men det blev ju inte precis bättre av det.
Efter en stund insåg jag var det var, migränvarning. Tog medicin och en halvtimme senare var allt lite klarare. Nä, det där systemet var fortfarande obegripligt men det är nog helt i sin ordning. Det är nog inte jag, det är dig som är lite märkligt ombyggt.

Jag åkte och köpte mig ett nytt pussel. Kvällen har i alla fall varit bra, hehe.

torsdag 11 maj 2017

Hålla mig hårt i örat

Var hos kiropraktorn idag. Det var välgörande, både mentalt och fysiskt.
Vi pratade mer än hon knäckte min kropp, men ryggen den fick allt vad den tålde.
Vi pratade vikt, träning och målbild. Hon sa vad jag redan visste men som jag gärna lite slår dövörat till, att jag behöver nån som med vänlig hand håller mig hårt i örat. Nån som inte bara ger mig goda råd om hur jag ska vända denna skuta åt rätt håll utan som  också följer upp och kollar så jag gör det jag sagt jag ska göra.
Rätt så. En klok kvinna.
Jag fick en hemläxa, att sätta en målbild och att ta två kontakter med folk som kanske eventuellt kan bli min öronhållare.

onsdag 10 maj 2017

Det är kallt asså, det är kallt som faan

Säger bara en sak: ullunderställ, den 10 maj. I Blekinge.

Och jag säger en sak till: min gissning är att den kommer en kort och intensiv sommar, typ som 2010 när vi hade 36 grader i en vecka och sen var det slut med sommaren, typ.
Kom ihåg var ni hörde det först.

tisdag 9 maj 2017

Inte som väntat alls

Jag lyssnade på en podd på vägen hem idag. En intervjupodd (live) med en person som jag följt några år. En person som jag haft mycket höga tankar om. Nån som inspirerat mig och som jag framför allt fascinerats av. Vilket driv, vilken glädje, vilken livstils-idol. Som vänt negativt till positivt, inte bara en gång utan flera.
Ja ni vet. En sån där person som man vill träffa in real life, som man skulle vilja hänga med ett tag och låta sig influeras. Som skulle ge energi. Som känns som en idol men samtidigt som dig och mig, som en helt vanlig kompis.

Men.

Näe. Intrycket när personen pratar blir precis tvärtom. Jag inser efter ett tag att jag sitter och stör mig. Stör mig på sättet att prata, på de detaljer som betonas. Att det egna jaget hela tiden framhävs på ett lite kyligt, överlägset sätt. Inte ödmjuk alls, varken inför uppgifterna, personerna eller livet i stort.
Svarar inte på frågorna och intervjuaren gör tyvärr ett riktigt dåligt jobb, genom att vara helt förbländad av intervjupersonens förträfflighet. Det finns inte ett uns av ifrågasättande, som inte har baktanken att det ska leda fram till att publiken drar efter andan och brister ut i spontana applåder. Vilket de gör, men verkligen inte alltid. Vissa poänger faller platt och då känns det som om personen har ett manus. Det känns inte äkta. Det känns oerhört inövat och dramaturgiskt beräknat.
Tyvärr. Jag hade väntat mig nåt helt annat.

Besviken. Det är känslan som blir kvar när podden är slut.

måndag 8 maj 2017

Nästandagen

Det här var dagen då allt blev "nästan".
Vintern kom  nästan åter. Vantar ochmössa behövdes nästan, men de lämnade jag kvar hemma.
Silverräven försökte åka till Stockholm med morgonflyget. De gick ombord och kom nästan iväg. Då visade det sig att en hare skuttat in i noshjulet på flygplanet, så de fick snällt återvända till gaten.
Storstadsbesöket blev inställt.
Själv åkte jag till Blodgivningscentralen och blev nästan blodgivare. Allt började bra tills de inspekterade mina armveck där inga ådror vill stå i rampljuset direkt. Nix pix, inga svårstuckna fruntimmer här, sa de och så var det med den saken. Jag försökte i alla fall.
På jobbet fick jag nästan ett sammanbrott men räddades av han som fick ett förra veckan. Fik tag i nästan alla filer jag hade behövt typ förra året.
Ny på kvällen kom jag nästan ut på min dagliga runda. Runt kvarteret tar inte en halvtimme, inte ens om man stannar vid bilhandlaren, men nästan.

söndag 7 maj 2017

Gammalt och nytt

Trodde jag skulle visa före- och efterbilder på kompostbygget. Eftersom jag är synnerligen aktiv med mobilkameran, så självklart hade jag ju tagit kort på komposten innan vi rev den. Tji fick jag. Det hade jag inte alls och det ska jag kanske egentligen se som ett sundhetstecken, eller? Vem tar kort på sin raserade kompost, liksom?
Nåväl. I ena hörnan av vår gigantiska tomt byggde förra ägaren en kompost. Eller, ett litet ställe att dumpa löv, pinnar, gamla krukväxter mm. Där har den sen stått i vått och torrt, i storm och hagel i säkert 30 år.
En morgon efter en av vinterns blåsiga nätter, gick vi ut i trädgården för att se om nåt träd fallit. Allt intakt, utom just komposten. Den hade helt sonika bara kollapsat. Den bestod av två väggar som nu låg ner. Inget dramatiskt alls och just nu undrar jag ju i mitt stilla sinne om det där med sundhetstecknen egentligen. Jag ägnar uppenbarligen ett helt inlägg åt vår komposthörna. Ah ja.
Där har den i alla fall legat ett tag och sett rätt dyster ut. Här är en bild på delarna i alla fall.

Men se, plötsligt händer det grejer!
Förra helgen köpte vi virke och skred till verket. Inget ovanligt kanske, men denna gången var det faktiskt mer mitt projekt. Jag bestämde mått och beräknade virke och gjorde det mesta av byggandet. Möjligt att Silverräven säger 50/50 nu, men lyssna inte på honom. Det kändes i alla fall som mitt projekt.


Nu så, nu är den färdig. Lite större än den gamla. Det är inte helt rak, inte helt perfekt och det finns massor att anmärka om man har dom böjelserna. Den är good enough, jag menar, det är en kompost.
För första gången på länge, både började vi och avslutade ett projekt inom loppet av ett dygn. Det ni!

Konfa-tider

Idag var vi på konfirmation.  Funderade över när jag var på det sist. För några år  sen missade jag en konfirmation, men kommer inte ihåg varför. Tror det var Pillerill som var sjuk eller nåt. Strunt samma.  Men innan dess var det nog en av mina kusiner. Hm. Det var några år sen. Slutet 80-tal. Tja, 10 - 15 år sen då va?
Idag tog det nog 1,5 timme i kyrkan. Enbra övning både för vuxna och barn, att sitta stilla så länge utan att pilla på sina mobiler.

fredag 5 maj 2017

Ohittat

Gick en runda runt ån norr om samhället. Hittade backsipporna som väntat. Hittade även ett sprillans nytt hus, helt oväntat. Vad vi däremot inte hittade var skogen! Nån har gjort ett stort kalhygge där det brukade stå stor och ståtliga träd.

Det var ju tråkigt.

torsdag 4 maj 2017

Vi fortsätter vår upptäcksfärd

Det är rätt märkligt faktiskt, att ett sånt litet landskap kan ha så många "gömda" pärlor.
Vi har senaste tiden farit runt som galningar och spanat runt. Ja, vi spanar dels på hur det ser ut på ställen vi inte varit vid, men också lite närmare på ställen vi faktiskt trodde vi kände till.


Idag styrde vi kosan till grannkommunen, till en halvö där vi faktiskt sprungit orientering innan. Vi har dessutom kört ut där flertalet gånger tidigare och i min ungdom var jag faktiskt där och badade en gång. Hade vi koll? Nä. Vi körde och tittade på vägar vi inte ens lagt märke till innan.
Och dagens reflektion var: nja, faktiskt inte så fint som vi tyckt innan. Väldigt risig terräng och för lite promenadstråk längs med vattnet. Men häftigt med så smal halvö att man aldrig har särskilt långt till havet vart man än befinner sig.

Och en reflektion till: det finns faktiskt väldigt mycket skärgård i Blekinge!

onsdag 3 maj 2017

På spiken

Med tanke på mitt förra inlägg...
(Bilden ärligt snodd från Fejjan)

tisdag 2 maj 2017

Det är inte helt lätt

Försöker förtvivlat att hitta lite extra energi att ta tag i vikten. Den går stadigt uppåt. Orsakerna är flera, men rent krasst är det ju så att jag unnar mig för mycket och rör mig lite för lite. Rör mig en hel del, vill jag påstå, men inte alls i den takt som jag borde sett till mitt intag av kalorier.

Men som jag sa till en vän idag, det kräver en extra insats för att orka ta tag i kosten och den extra energin går till annat, jobbet bland annat.
Jag kämpar på. Det brukar gå ganska bra, men sen på eftermiddagen är jag som så många andra: lite låg och sugen på nåt gott.
Vilken tur då att det aldrig står nåt gott i fikarummet. Eller hur är det nu? Nä, det är exakt tvärtom. Maken till gottegrisar har jag nog aldrig sett. Det är kaka var och varannan dag och nu verkar vi vara inne i ett tårt-stim. Det har serverats tårta minst en gång i veckan nu sen i julas.
Jamen, ät inte då, säger ni.
Jamen, jag är ju så jäkla sugen, säger jag!
Jag vill ju liksom inledas i frestelsen. Även om jag nån timme innan varit stark och bara längtat efter morötter, så slår det slint när jag väl tittar in i fikarummet och ser dagens godsak. Ge mig! Ge mig även en extrabit när den första slunkit ner.
Tro fan att jag är rultig.

måndag 1 maj 2017

Utflykt med sol på näsan

Efter att ha deklarerat och gjort lite annat tråkigt hemarbete, åkte vi på utflykt.
Vi körde runt på vägar vi nog inte åkt på 10 år, tror jag.
Barnen hade hört talas om ett stenbrott där man kan bada så dit åkte vi bland annat. Stenbrottet ligger på en liten ö i mittersta Blekinge som heter Torkö.
Vi har varit där en gång tidigare och gått runt brottet, men som sagt, minst ett decennium sen.
Det är nog häftigt att bada där på sommaren, men inget jag känner att jag skulle våga. I alla fall inte genom att hoppa i från klipporna. Det finns klippor som reser sig 10 meter över vattenytan. Fy fasen.
Söder om brottet, fanns en liten, pytteliten, udde med vanligt klippbad. Det såg mysigare ut och här hade man full utsikt ut över Östersjön.

Vi satt en stund i solen på västra sidan om brottet, nere vid havet och fikade. Sol på näsan minsann!

söndag 30 april 2017

Även vi

Som de flesta andra har vi firat Valborg. Lite fin eld, lite god mat och gott sällskap och lite kylslaget väder. Som det brukar vara med andra ord. Inte alls fy skam.
Dessutom har dotra kommit hem från 10Mila. Hon har med sig några kilo lera också. Några tusen orienterare på samma åker, dagen efter ett jätteregn, det blir lerfest det.
I morgon ska jag spola av hennes skor med trädgårdsslangen tror jag.

lördag 29 april 2017

Busy busy

Fullt upp hela dagen idag.
10Mila på webbsändning. Först spanade vi på Skruttafis och gänget som sprang ungdomskaveln. Därefter åkte vi och köpte virke.
Lagom till vi kom tillbaka startade damkaveln.
När den var slut efter en rafflande sistasträcka var det paus några timmar. Då passade vi på att gå ut och snickra lite.
Med en kvarts marginal hann vi in och tvätta av oss innan starten gick på herrkaveln.
Nu ligger vi här i soffan och pustar ut efter en hektisk dag, hehe.

fredag 28 april 2017

Besvärlig?

Var runt i affärer idag på spaning efter nytt köksbord och bord till altanen.
Båda två har ungefär samma krav på sig: de ska gå att förlänga så vi kan sitta 10 personer runt om och i outdraget tillstånd ska de vara så små som möjligt.
Det i kombination att måtten på stolarna vi redan har ställer lite krav på hur benen på borden ser ut.
En säljare sa att jag var besvärlig?!
Ja, rent krasst kan jag hålla med. Men därtill att säga det direkt till kunden?
Skulle jag varit krass tillbaka och sagt vad jag tyckte kanske? Att han hade väldigt dålig koll på sin produkter och att om hade haft prislappar med borden dimensioner på, så hade jag inte behövt störa honom med frågor?
Om det blir köp av bord, blir det i en annan affär.

torsdag 27 april 2017

Bättre lycka nästa gång?

Nu har jag alldeles snart gett upp hoppet om det lilla krypinet.
Det var inte bara vi som ville köpa stället. På slutet var vi tre budgivare och priset drog iväg långt över vad vi (och mäklaren) trodde från början.
Vi var väl lite avvaktande i det hela, men de två andra var aggressiva och bjöd över varandra i en rasande takt. Det blev nästan dubbelt så dyrt till slut.

De som vann till slut, de skriver kontrakt i morgon. Vi hoppas in i det längsta att mirakel sker, men innerst inne vet vi ju att såna sällan inträffar.

Jag gillade verkligen läget. Ensamt högt läge med utsikt över åkrar. Ingen insyn från grannar och med cykelavstånd till det där havet som jag vill komma nära.

Så gick det med det alltså.

onsdag 26 april 2017

Snart helg

Jobbade idag trots att jag egentligen är ledig på onsdagar.
Det medför att jag är ledig på fredag istället och det i sin tur medför att imorgon kväll är det helg!
Sen hade jag missat att det var ledigt på måndag också. Tjohoo!

I helgen tänkte jag snickra en ny lövkompost. Sen vi har i ena hörnet av trädgården, den gav upp i en av stormarna i höstas/vintras. Väggarna bara la sig ner på marken.
Före- och efterbilder utlovas.

tisdag 25 april 2017

Mu

En tisdag utan psykbryt på jobbet, det får väl ändå anses som ett framsteg va?
På väg hem fick jag en trevlig överraskning. Kommunen hade ritat streck i gatan. Ett litet steg för mänskligheten kan tyckas men ett stort steg för oss som bor på gatan. 
Längst upp på gatan finns en industrilokal där det huserar en budfirma. Deras uppfart tillika lastningszon ligget i direkt anslutning till gatans asfalt. De glömmer rätt ofta att det är en gata där i kanten. En gata där det kör bilar och framförallt där det går och cyklar barn till skolan. Så sent som förra veckan höll jag på att krocka med en av de anställda. Han kom på vägen och svängde bara helt sonika vänster över vägbanan till deras uppfart utan att ens titta framför sig där jag kom körande.
Vi och grannarna har bett kommunen märka ut var tomtgränsen går, både för vår säkerhet men även för deras - vi boende genar ofta (oavsiktligt) över ena hörnan på deras område.
Kommunen har inte verkat ha nån större lust att hjälpa till med detta.
Men, plötsligt händer det!
Kossorna på bilden då? Nej, ingen som helst koppling till ovanstående. Tyckte bara de var ko-ola (hehe)  och vem kan motstå en bild på ko i motljus?

måndag 24 april 2017

Måndag igen

Ny vecka nya möjligheter, eller?
Är i alla fall i säng innan midnatt, det är ett steg i rätt riktning.
Nä. Idag rinner inte orden ur mig. Jag får sova på saken och återkomma. Tisdag låter så himla mer kreativ och trevlig än måndag.

söndag 23 april 2017

Jamen självklart!

Och vad hände i morse tror ni? Nån jäkel startar budgivning på det lilla krypinet. Nej, det var inte vi, tyvärr.
Ogillar starkt:
1. Att det måste gå så rasandes fort nu  för tiden med husköp. I synnerhet på en sommarstuga måste man få tid att göra de undersökningar man som köpare bör göra. Man tvingas att ta beslut och lägga bud innan man rimligtvis hunnit kolla upp med kommunen och lantmäteri om tomtgränser, exploateringsplaner, VA-planer och fan och hans moster. Att göra allt sånt innan en visning känns ju helknas, först måste man ju veta om man överhuvudtaget vill ha huset? Eller? Är jag bara en gnällkärring som inte vågar chansa med min privatekonomi?
2. Att det finns andra som också vill ha samma hus som jag. Att tvingas trissa upp priset på ett hus för att nån annan också vill ha det. Stick och gör nåt annat hörrni! Lämna mig och mitt objekt i fred. Ja, det är möjligt att de tänker exakt samma sak som jag gör. Men fy vad jobbigt det är att först fundera på om man vill titta på det, sen åka dit och bli förälskad men ändå fundera på det. Gå och fnula på idén och räkna pengar, tid och engagemang och sen komma fram till att ja, vi vill. Och då, då ska nån annan få för sig att hen ska köpa "mitt hus". Va fasen?! Ja, jag är nog en folkilsk egoist, men jag vill liksom själv vara den som bestämmer om huset som är till salu blir mitt eller inte.

Oh ja, jag skriver i affekt så ta mig lite med en nypa salt. En annan dag kanske jag ser nyktrare på det här. Jag kanske till och med har backat på vad jag känner för huset. Det är kanske för långt till havet därifrån trots allt? Jag kanske inte alls vill ha torrdass och framför allt och den viktigaste faktorn i det hela, vår bankkvinna kanske ser lite mer sansat på detta än vad jag(vi) gör? Det återstår att se.
Under tiden som jag ojar mig över detta, roar jag mig med att glädjas med Kari som precis har blivit husägare och som är i den där härliga fasen när nån annans hus transformeras om till sitt eget.

lördag 22 april 2017

Uppåt och vidare

Det går bra nu.
Nä.
Ont i huvudet igår och idag. Om jag rör mig.
Var ute och gick idag och minsta motlut känns som om bestiga en bergstopp. Ont i foten sen i torsdags.
Dags att ta sig uppåt. Men hur?

 I övrigt, för att lätta upp det lite, så har vi varit på expedition idag och vi har blivit lite förälskade. Inte bara i varandra, utan i ett litet krypin. Det spelar inte roll om det blir vårt (jo, det gör det ju såklart), men halva glädjen var liksom att vi båda två reagerade exakt likadant och nästan exakt samtidigt.
Så om jobbet mm just nu suger energi, så är det här med (i alla fall tanken på) Nipes Fastigheter nåt som verkligen piggar upp. 

fredag 21 april 2017

Äntligen fredag

Fyra arbetsdagar denna veckan och ändå var fredagen extremt efterlängtad. Ja jisses.
Nu ligger jag i soffan med en chipspåse i ena handen och mobilen i den andra. På tv är det nån Beck (hur uttjatad) och på bordet har jag ett nytt pussel. Silverräven sover bredvid mig och jag kan inte önska mer av kvällen.
Låt helgen bli lång och härlig för er allihop!

Nygamla vyer

Jagade lite kontroller ikväll. Ja, hur mycket man nu kan sägas jaga, när man går runt och dessutom tar lite foton under tiden.
I vilket fall som helst.  Vi var vid en liten sjö i ena änden av kommunen. Där har vi träningar lite titt och tätt, men det var nog ett år sen sist jag var där?
Där hade de avverkat en hel del, för inte då länge sen. Skogen söder om sjön var borta.
Så annorlunda man upplevde sjön helt plötsligt. Välbekant men ändå helt nytt.
En timme med mina egna tankar, det var behövligt. Sträckte nåt i fotleden som nu smärtar vid vissa rörelser, ytterst obehövligt.

onsdag 19 april 2017

Onsdag

Ja hörrni. Lite bättre idag kanske. Ny torktumlare installerad. Ny dator till barnen. Maken fixade restaurangmat till kvällsmat.
Klockan som jag letar efter med ljus och lykta, den är fortfarande borta. Risken finns att jag glömt den på tangentbordet på jobbet och att den där fått fötter. Det vore jäkligt surt i så fall. Det är ju begränsad tillgång till vår korridor så...

I övrigt känns det lite mer lättandat ikväll. Några saker som faktiskt gått lite bättre än förväntat.

Sharknado

Som den sämsta filmen som någonsin skapats... Så jäkla B känns det idag.
Jobbet. Nuff said.

Och sen då. Lagar kvällsmat och lyckas göra en sydstatssoppa helt oätlig. Tar fram nyinköpt bröd och det är mögligt!
Letar hela huset runt efter min klocka, men den är puts väck.
Och gissa... ja självklart är barnens dator paj. Igen. Det är tredje på kort tid som strulat.

måndag 17 april 2017

Bastusaknad

Jag är uppväxt med bastu. Vi bastade kanske inte jätteofta, bastun tjänstgjorde även som torkrum åt tvätten och som mörkrum. Men i alla fall några gånger om året bastade vi. Känslan att basta och sen rulla sig i nyfallen fluffig snö, hur grym är inte den?
Och ljudet av vatten som slängs på de varma stenarna...väldigt speciellt.
Vi har ingen bastu... och inget utrymme att bygga nån på heller. Jag saknar det ibland. I synnerhet såna här dagar som idag, när det är råkallt ute och jag fryser in i märgen. Då hade jag velat värma upp den och krypa upp på översta laven och känt värmen komma tillbaka.

söndag 16 april 2017

Den lille kissekatten

Okej, Sigge... Du må vara en rätt söt liten kissemiss.

Men...
Det är inte lätt att tycka om dig ibland. När du äter möss och får mask i tid och otid. Eller när du drar hem fästingar och släpper dom på olika ställen i huset. I synnerhet har jag lite svårt för faktumet att du ibland släpper dom i vår säng. Äckligt är ordet.
Men allra, allra svårast har jag för att tycka om dig, när du kryper in i torktumlaren (av alla ställen) och pissar. Jäkligt onödigt, hörru!

Ja men fatta, hörrni! Det luktade kattpiss i tvättstugan igår. Vi trodde att han hade kissat på golvet och att det började lukta så starkt för att jag drog igång golvvärmen. Vi tömde rummet och torkade golvet två gånger.
I morse tömde jag torktumlaren och när jag satte ner korgen med torr, ren tvätt på bänken framför mig kom en stark pust med kattpisslukt. Luktade på tvätten och fy fasen! Stack i huvudet i tumlaren och bingo!
Nu har vi lokaliserat vilka tvättar som torkat i tumlaren sen vi kom hem från Jylland och tvättat dom igen. Det hänger strumpor, lakan, handdukar och underkläder i hela vardagsrummet, tvättstugan och ute i den gamla tvättstugan. Jag hoppas att allt är omtvättat nu. Torktumlaren står i garaget. Katten, ja han verkar ha vett att skämmas lite för han har inte synts till på några timmar.

lördag 15 april 2017

Aprilväder

Jaha.
Aprilväder, minst sagt.
Tur jag inte hade hunnit plocka undan vinterskorna än.

fredag 14 april 2017

Oh my!

Vi avslutade vår road trip till Jylland med ett stopp i Ullared. Det var vi inte ensamma om.
Att fotografera av numret på kundvagnen, det känns liksom som att ta si shoppingtur på liiite för stort allvar. Idag var det mer av en nödvändighet.
Nej, jag tappade aldrig bort den, i alla fall inte så länge att jag behövde kolla fotot.

torsdag 13 april 2017

En stjärndag

Födelsedagen tillbringade vi på norra Jylland. Det var inte fy skam alls. Öppnade starkt med en piskeflödebolle med lakritssmak och en god kaffe.  Sen åkte vi till Hirtshals där vi gick på Nordsoe Oceanarium och kollade in en massa coola fiskar.
Efter några timmar åkte vi ut till havet och gick en mycket blåsig promenad. Jädrar i min lilla växellåda vad det blåste! Fikade fick vi göra på rejält behörigt avstånd från havet, även om vi hörde det.
Resten av kvällen chillade vi i huset vi hyrt. Danska sommarhus... Ojojoj vad jag närde min sommarstugelust.

onsdag 12 april 2017

För ganska länge sen

För några år sen var jag så här liten. Eller, för att vara krass  -  så är det ganska länge sen nu faktiskt.

Idag fyller jag 45 år! Helt obegripligt. Det är nog inte meningen att det ska vara greppbart heller, varför skulle det egentligen? Men det är konstigt det där att jag så tydligt minns när min mamma fyllde 45 och då var ju jag redan vuxen?

Jaja, jag fyller som sagt år. Jag firar inte så mycket, jag blev ju firad förra veckan med underbara människor, skönsång och presenter. Idag chillar jag. Kanske en liten utflykt med filt, kaffe i termos och lite fika? Så får det bli.
Ha en fin dag ni andra också!

tisdag 11 april 2017

Min eviga pilgrimsvandring

Folk pilgrimsvandrar i lite här och lite där. Jag ska inte sticka under stol med att jag är sugen på att göra nåt sånt nån gång. Inget jag kanske prioriterar just nu, även om det är lockande. Det finns många fler resor som lockar mer. Listan är lång.

Men, jag har en alldeles egen pilgrimsvandring jag gör titt som tätt, här hemma i huset.

Ni ser örhängena på bilden ovan. De har jag fått en gång av Silverräven. Otroligt sköna att ha i öronen. Mina öron är inte förtjust i att ha örhängen. Jäklar vad de trilskas och de är extremt kräsna på vilka örhängen som hänger där. Det är inte nickelallergi, för det spelar mindre roll  vilket material det är i. Jo, kanske, men det är verkligen ingen garanti att nickelfria örhängen ska funka.
Jag är i vilket fall som helst väldigt kär i de här örhängena. De var nog inte så dyra, de är från Pilgrim (ah, nu fattar ni kopplingen va?), men de var en present och jag tycker de är snygga och de är som sagt sköna att bära.

Men... de får fötter. De är ständigt på rymmen! Nu vet jag att Silverräven skyller på mig. Han hävdar att jag lägger de ifrån mig precis överallt och sen inte noterar var. Han har helt fel (I wish), men jag lägger dem inte alla överallt! Jag lägger dem ALLTID på ett säkert ställe. På ett ställe där ingen av misstag kan råka dammsuga upp dem, eller råka få med dem i soporna eller nåt sånt. Lägger jag dem i en ficka, har fickan dragkedja eller är väldigt djup. Läggs de i en skål, har den höga kanter etc.

Hur många gånger har jag vandrat runt här hemma och letat? Massor med gånger! Jag har hittat dom i husvagnen, i dörrfacket på bilen, i badrummet, i handväskor, i fönstersmygen, i smyckesskrinet (hur otippat är inte det då?!), i nattduksbordet osv.
Idag var de på en liten hylla i hallen, i en skål med hög kant. Mycket logiskt enligt mig.

Vad har du som du alltid letar efter?

måndag 10 april 2017

Vilket år som helst

På hemmaplan är både Silverräven och jag typiska projektstartare. Vi hoppar gladeligen på nya projekt och drar igång med väldig fart. Sen kommer den där lilla detaljen med att bli färdiga...

Konstigt egentligen, för jag är inte likadan på jobbet. Inte Silverräven heller, vad jag tror?
På jobbet älskar jag att dra ett projekt i hamn och avskyr när jag blir inkastad i nya projekt innan jag är klar med det förra.
Men här hemma... klart vi ska riva stentrappan på altanen för att skapa en plats för grillen, så där precis innan tjälen kommer och omöjliggör gjutning av den nya platsen. Det är helt självklart att börja inreda tvättstugan, fast att inte köket är helt färdigt. Och trappan som vi byggde in, det blev ju jobbigt när vi kom till att bestämma nytt räcke.
Ja, ni vet hur det är. Vi är ju inte unika på nåt vis. Alla gör vi väl så här lite till mans? Den som har alla lister på plats i huset, räcker upp en hand! Ingen? Haha, vad var det jag sa?

Vi har en lista. Klart vi har det, listdrottningen bor ju här.  Där listar vi alla lister som saknas. Det var länge sen vi uppdaterade den nu, såg jag. Så jag strök det som är klart. Observera att gardinen i tvättstugan är omsydd! Men allt det där nya som vi kommit på och allt restpunkter som är kvar från de projekt vi startat senaste året, det finns inte med på listan. Det blir en grej att fixa på påsken, att uppdatera listan. Sen att göra allt på listan, tja - vilket år som helst.